Längtan efter grönt

Trodde inte jag var en av de som börjar vilja att det hastar mot vår och att det blir grönt.Är ganska nöjd när vädret följer sin egen takt och vintern är kvar ett tag. Även om tanken att kunna sitta ute och spinna och sticka är lockande. Men börjar misstänka att mitt undermedvetna vill något helt annat.

För när jag idag åkte en tur till ateljén för att tejpa banderoller och fota garnerna jag färgade i torsdag kunde jag inte annat än konstatera ett mönster. Och det mönstret var grönt. Grönt sockgarn i hela 4 olika nyanser. Grönt 2-trådigt ullgarn, det ovan som jag kallar Skogstjärn. Betyder detta att mitt undermedvetna vill ha vår och grönt gräs och löv på träden nu?

I didn´t think I was a person that wanted the spring to hurry on. But my subconcious seems to want the warmth and all the green to come. Because when I today went to the studio to pack and photograph the yarn I dyed thursday I discovered a pattern. And that pattern was green. Green sockyarn (or to be precisely, 4 shades of green sock yarn) and green 2-ply (the one above). so I guess that means that the subconcious part of me wants it to get warm and green outside instead of the -9 it was this morning.

Missa inte!

Eftersom det är påsk så bjuder jag alla kunder som uppger rabattkoden kyckling vid beställning på en liten påskpresent som matchar din beställning!

Så njut nu av påsken och riktigt många härligt färgglada stickningar!

Glad påsk!

Glad påsk på er allihopa! Hör och häpna, jag är ledig över påsken! Med undantag av ett stickkafé på jobbet på Västerbottens museum på söndag kl 14, men det räknar jag knappt.

 Tjuvstartade påskledigheten redan igår på skärtorsdagen. Istället för att jobba halvdag bjöd jag mig själv på en heldag i ateljén och tog ut lite komptimmar. Och frossade i färgning och tvätt av en riktigt trevlig finullskorsning.

Hade som ambition att färga påskgult men det blev mest gröna toner. Dock ett tvåtrådigt i rödorange som ska bli väldigt spännande att se när det torkat och jag åker dit igen imorgon.

Happy easter everyone! I am (almost) having vacation for the whole weekend. Because working with a knitting café hardly counts does it?
I started already yesterday, instead of working half day I treated myself with a whole day in the studio. Dyeing, washing a really nice finull crossbreed and just moving things around.

Fotodag

Igår tog jag ut komp på eftermiddagen och begav mig till Brån 110 för en dag med produktfotografering! vi är några slöjdare och konstnärer som hjälps åt när det går, och bilderna ska ut såväl i webbutiken www.slojdsam.se som bli en produktkatalog.

Ylva Göransson arbetar med karvsnitt, och även om hon kommer protestera så skulle jag vilja kalla henne för en av de skickligaste i Sverige. Hennes specialitet är skärbrädor.

 Stina Lundin är konstnär och jobbar också med återbruksslöjd. Hennes stil innehåller mycket blågrå toner och kan ibland se nästan lite deprimerande ut i färgval men så tilltalande ändå! Och bäst av allt, hon har ateljén vägg i vägg med min!

 Carina Lundberg är även hon konstnär och slöjdare och har en mycket personlig stil när hon jobbar med batik, tygtryck och maskinbroderi. Men förutom det så tovar hon, ofta små djur med vete i magen så de kan värmas i mikron. Denna dag var det den senaste skapelsen, isbjörnar, som fick stå modell.

 Lisa Johansson jobbar med keramik men det som gör henne unik är hur hon jobbar med fårskinn. Hon trycket enligt gammal norsk sed på köttsidan av skinnen och syr sedan allt från ipad-fodral till yogamattor.

Och slutligen jag! Jag passade på att fota några av mina senaste spetsmuddar, stickade av handspunnet garn.

På påskmarknad

I söndags var det dags för påskmarknad vid Olofsfors bruk. Tack vare Mona Prestele, som bland annat driver kafé anno 1762, har vi nu kommit igång med påskmarknader i Umeåregionen. I Tyskland som hon kommer ifrån finns en helt annan tradition av att ha påskmarknad än vad vi har här uppe.

Lanolinkräm, det borde väl vara något för mig? Försäljaren bredvid mig sålde bland annat den här. Tyvärr lyckades jag glömma att köpa men kanske en annan gång.

 Katarina Reian, Stickeriet, hade liksom sina produkter påskfärger dagen till ära.

 Fika med påskprägel, kycklingmaränger! Bakade av Mona på Kafé anno 1762.

Själv hade jag packat med mig nystickade spetsmuddar av handspunnet garn. Håller just nu på att fundera vilka fler färger jag ska karda ihop för just muddar. Ser framför mig en hel regnbåge av prydliga små muddpaket.

This sunday it was time for eastern market at Olofsfors bruk. A nice and sunny day, filled with wonderful craft and lots of happy visitors.

Uttråkad

"Blir du aldrig uttråkad?" frågade Lars mig när jag i lördags efter en kort paus återigen satte mig i soffan för att fortsätta sticka. Platsen var densamma som alltid och stickningen en standard ett A pulsvärmare i grått dessutom.

"Nej" svarade jag. För sanningen att säga så blir jag väldigt sällan uttråkad. Jag är en sådan person som kan tycka det är roligt att packa massutskick, det finns någon slags ro i monotonin. Och att jag stickar varje dag gör mig inte uttråkad. Det går ju att ta ett nytt mönster, en ny färg eller ett nytt garn. Att upprepa något välbekant som kroppen klarar av att göra utan att hjärnan behöver anstränga sig hela tiden med det ger en trygghet i tillvaron. Där jag alltid kan vända mig till stickningen när rastlöshet, oro eller uttråkning slår till för den finns ju alltid där. Jag har lärt mig att det finns alltid de där extra sekunderna att plocka med sig en stickpåse om man blir tvungen att skjutsa någon till akuten. Att ha en stickning i arbetsväskan ifall det skulle bli en väntan någonstans. Vad är det värsta som kan hända, att jag inte behöver stickningen? Och i så fall är den inte tung att bära. Men väntan utan den kan bli tung.

Do you ever get bored? My boyfriend asked me saturday when I after a small break returned to the couch where I had sat for two hours knitting and picked up my knitting again.
No, very seldom was my answer. I like the repetetive work that knitting is. Doing things that my mind doesn´t have to concentrate on, the body can manage it by itself.

Lördag morgon

Den nästan obligatoriska lördagmorgon-dammsugningen är nu avklarad, vilket betyder att nu får jag leka med vad jag vill!

Imorgon är det påskmarknad i Olofsfors, så en del av dagens lek kommer med stor säkerhet bestå av att packa bilen full med allt som ska med. Och sedan åka och handla mat. Och sedan leka?
Mitt pågående projekt just nu är spetsmuddar i handspunnet garn men de är inte fotade än så ni får hålla till godo med ett par lovikkavantar som min snälla mamma provstickade upp åt mig för några veckor sedan. Garnet är ett handfärgat lovikkagarn jag färgat själv.

Saturday morning and the traditional saturday morning vacuuming is done, wchich means now I get to play with anything I want to!
Tomorrow I am going to the eastern market at Olofsfors, for which I am one of the organizers. So some of the playing today will consist of packing the car and preparing the last things.
The mittens in the photos is a pair of lovikka mittens knitted by my own handdyed lovikka yarn. And with my mum as the test knitter. The yarn is available at www.limmo-design.se

Fårmani

Det är lustigt det här med får. Eftersom jag spinner får jag väldigt ofta frågan "Jaha, så du har får också?" Vilket jag inte har. För egentligen är jag inte så intresserad av själva fåren som djur och dess skötsel. Jag är bara ute efter vad som sitter på dem, nämligen ullen.

 En anledning är att jag helt enkelt inte har utrymmet. Ett får kan inte bo i en lägenhet på 70kvm, och grannarna skulle inte uppskatta om den stod och bräkte på den lilla uteplats vi har. För att inte tala om den gav sig på rödvinbärsbuskarna och rabatterna! För även om får är fantastiska på att hålla landskapet öppet tvivlar jag på att de gör någon åtskillnad mellan vinbärsbuskarna och sly.
Får, och djur överhuvudtaget, tar också tid och arbete. Arbete är något jag gillar, men när det gäller fårfrågan så hamnar jag i samma läge igen, jag är mer intresserad av att lägga ner arbetet på att ta hand om det fåren har på sig än själva fåret.

Men ändå är det något som verkar göra att när en person börjar att arbeta med fibrer, och då i synnerhet ull, utvecklas en mani och en kärlek till det här lurviga djuret. Helt plötsligt blir fåret Shaun ett barnprogram jag med nöje ser, även om det absolut inte finns några barn i min närhet. Och sedan med glädje diskuterar favoritavsnitten med både stora och små.

Produkter med får på tas också helt plötsligt emot med extra glädje. På något sätt har såväl äggkoppar som en mugg med får på smygit sig in i mitt köksskåp.

Och jag märker det även när jag köper in produkter. Mitt hjärta tog ett rejälv glädjeskutt första gången jag upptäckte fårmåttbanden och stickmarkörerna från Lantern moon. Och fastän jag beställt de förut, nog var det lite extra spännande att packa upp paketet som stod utanför dörren när jag kom hem, för jag visste ju, inne i det låg det små små virkade får! Jag kan erkänna att jag gjorde små fåniga ljud när jag öppnade kartongen och plockade upp de från silkespapperet.

Lars, han tittar bara på mig och suckar litegranna. Han vet hur jag är. Och det är faktiskt han som givit mig fårmuggen.

Somehow, spinning and working with fibers have given me a special relationship to sheep. I am not really interested in the animal, more in what the sheep is wearing. But in some strange way this creature has sneaked into my heart and placed itself there. Somehow objects with sheep on has found its way into my home. Egg holders, a mug, bed linens. And when I find any products with sheep on that i like, I can´t help to get them into my shop. Like these stitch markers.

Gubben lycklig

 1981 när jag var alldeles liten och ny hade Hemmets veckotidning en serie stickmönster på olika gubbar. Gubben Glufs-Glufs, Gubben Kramig, Gubben Nyfiken och Gubben Lycklig. Så min mamma stickade en röd Gubben Lycklig med svarta fötter åt den lilla lilla Lillemor. Tydligen ska det även ha existerat en Gubben Nyfiken, den gröne med lång näsa, men han bleven så ful gubbe att mamma helt enkelt avvecklade honom så snart hon med gott samvete kunde göra det.

Kan inte komma ihåg att varken jag eller min syster Ingalill som anlände tre år senare lekte med den. När familjens första Bichon Frisé anlände 1995 så åkte Gubben Lycklig fram ur gömmorna och förvandlades till hundleksak. Vilket gjorde honom betydligt mer populär än som barnleksak. Nästa Bichon Frisé, Zolanta, som flyttade in 1997 uppskattade honom ännu mer och har lekt betydligt mer hårdhänt. Men det värsta väntade ännu. 2005 anlände dvärgschnauzern Roger. Först hos mig och sedan till mina föräldrar. Med stora starka tänder och gott om jaktinstinkt och lust till dragkamp där Gubben Lycklig hamnade i mitten.
Som ni ser har Gubben Lycklig fått leva ett hårt liv. Hans leende ser ut att från att se mest förnöjd ut se lite mer sammanbitet leende ut, med garnändar som hänger i mungiporna. Hans ena ben har fått amputeras efter allt för våldsam hundlek. Den högra armen har fått alldeles för många stygn för att räkna dem, i svart akrylgarn till på köpet! Så tror att det är dags att sticka en Gubben Lycklig junior till min systers bebis när den anländer, tvivlar att den 30år gamla versionen klarar av mycket mer lekar.

Liten bit

Huvudet svämmar över med mönsteridéer! Både sådana som jag vill behålla för mig själv och bara sticka själv och sådant jag vill göra mönster av och dela med mig i butiken och på Ravelry. Varför finns det så många idéer och som det verkar aldrig tillräckligt med tid?
En idé jag funderat på ett tag och i alla fall kommit till det stadiet där jag stickat upp några exemplar ser du en liten bit av ovan. Handfärgat lite tjockare ullgarn (100m/50g) och silverglittrande pärlor. Som tur var kunde snälla Ylva låna ut sin hand och arm för fotograferingen. Nu återstår att jag ska ta mig tiden att i lugn och ro sätta mig ner, skriva och redigera mönstret.

My head is filled with pattern ideas! Both the ones I want to keep for myself and knit and those I want to share with others. I only have to give myself the time to fulfill them. But one idea I have at least knitted, you can see a bit of it here above. Handdyed wool yarn and silvery pearls.

Småvantar

Handfärgat garn gör verkligen tjusningen med att sticka ännu större! Det blir sånt liv i garnet, nästan för mycket ibland.
Tog två plommonlila härvor för att sticka pulsvärmare med pärlor, men det blev så mycket över att det räckte till ett par småvantar också. Eller små och små, skulle säga storleken är från 1,5år och uppåt. Vilket påminner mig, jag har ju garn liggandes till en liten kofta jag ska sticka till mitt nya syskonbarn som kommer i maj!

God morgon!

Hade en väldigt intensiv arbetsvecka förra veckan. Så intensiv att jag nätt och jämnt hann sticka vissa dagar. Men nu är det måndag och jag är ledig! Så istället grottar jag idag ner mig i mina fluffiga favoritsysselsättningar. Först lite nödvändiga matinköp, sedan står att färga och karda på agendan. Ska bli såväl mars månads sockgarnsklubb som förberedelser inför spinnkursen jag ska leda i helgen.

Trassel

Hur omsorgsfullt jag än härvar och knyter om är det alltid med jämna mellanrum någon härva som bestämmer sig för att vara uppstudsig. Och istället för att behålla formen av en jämn cirkel bestämmer sig för att omvandlas till ett enda trassel. Jag vet ju logiskt sett att det i slutändan är mig det beror på. Kanske knöt jag just den härvan för löst. Kanske hanterade jag den ovarsamt.
Men nog är det irriterande ändå. Så de härvorna som bestämt sig att vara ohjälpligt trassliga och inte vilja dras till rätta hamnar istället i en låda i min bokhylla. Där får de för det mesta vila någon vecka tills jag inte längre blir irriterad av att se dem. Först då tar jag itu med att nysta upp den och sedan sticka av den. För inte unnar jag mig själv några av de där fina otrassliga härvorna!

No matter how careful I am when I am winding the skeins and tying yarn around them there is now and then a skein that decides to behave badly. Instead of keeping the form of a perfect circle it decides to take the form of spaghetti in a bowl. I know it has to be my fault even though I don´t like to admit it. Perhaps did I tie that skein too loose. Perhaps didn´t I handle it careful enough while dyeing it.
So these skeins get to rest in a box in my bookshelf. After a couple of weeks I usually have come to peace with its entangled nature. First then will I wind it up and knit something with it. 

I stormens mitt

 Det är den första riktiga snöstormen i vinter just nu. Eller jag kommer inte ihåg att det varit sånt här väder tidigare. Jag gjorde en tapper resa ut med bilen, först på affären för att köpa lite nödvändigheter till middag idag och sedan ut till ateljén. Vilket var lite av ett äventyr. Det är en lång raksträcka på vägen dit med öppna lägdor på ena sidan och älven på den andra, vilket ger vind och snö ordentligt med utrymme att ta fart. Bitvis var det som att köra i en vit gröt.

Men det gick bra och nu har jag stuvat in mig själv med en kopp kaffe, en spinnrock och några hekto hundull i skrubben. Men kan som inte låta bli att gå till köket och kika ut med jämna mellanrum. För snöstormar kan ju vara rätt trevliga så länge jag får stanna inomhus och titta på dem!

It´s the first real snowstorm this winter today. But I did a brave journey to the store and to my studio to get some supplies. Which was a bit of an adventure because of the wind and the snow everything was just a white blur for long parts of the road. But everything went well and now I am sitting at home with a cup of coffee, a spinning wheel, the computer and some doghair to spin. But it´s hard not to look outside now and then. Because a snowstorm can be wuite nice, when you get to watch it from the inside!