Ravelry och deras nya policy - så funkar det

Kom fram till att det här kommer bli en så lång text att det är nog bäst jag återupplivar min blogg för den!

Har sett hur många även här i Sverige noterat, diskuterat och även varit lite oroliga över Ravelrys nya policy som du hittar här  och som lades ut för ungefär en vecka sedan. Efter det har diskussionerna gått varma både på Ravelry, på andra stickforum på exempelvis facebook och även media runt om i världen har uppmärksammat det.

Det har varit väldigt mycket applåder och folk som ställer sig bakom beslutet, vilket även jag gör, men även de som ifrågasätter det om menar att det är exkluderande. Får och bör man utesluta någon från ett stickforum på grund av politiska åsikter?

Jag har ända sedan första stund följt det, läst mycket i debattforumen på Ravelry och tänkte jag skulle sammanfatta det här. Många läser nämligen bara det som står på förstasidan och inte helheten och bildar sig en uppfattning utifrån det.

Men, varför måste man ens ta upp eller prata politik på ett stickforum?
Låt mig säga grattis! om du inte har något behov att koppla in politiska frågor eller ens tänka i sammanhang där du stickar. Det kan låta drygt av mig att skriva det, men då tillhör du den privilegierade grupp som inte behöver vara orolig för mottagandet av dig och din person när du går in i ett socialt sammanhang, var det än månne vara.
Allt i samhället berörs av politiska frågor, även stickning. Det avgör exempelvis var vi köper våra garner ifrån (exempelvis tullar, momssatser eventuella stöd till inhemsk produktion) men även frågor om hur människor i olika minoritetsgrupper behandlas och om det är accepterat eller inte att behandla personer från vissa grupper illa bara för vilka de är. Att uppleva att man har säkra utrymmen, i verkliga livet eller på nätet, är ett privilegium som för många inte är självklart.

Får jag tillåta mig själv att dessutom fnissa åt föreställningen att stickning, eller egentligen textil överhuvudtaget, och politik inte hör ihop? För mig hör det ihop med tron på att stickning är något som bara söta små farmödrar pysslar med sittande i en gungstol i sin kammare.
Textil och politik har alltid hört ihop. Genom våra kläder visar vi social och även politisk tillhörighet. Den industriella revolutionen började i textilindustrin och textilarbetares arbetsvillkor har i flera hundra år varit en politisk fråga, så även idag.
Textilkonst, behöver jag egentligen säga något mer?
Textil som uttryck för motstånd. Exempelvis norska motståndsmäns röda stickade luvor under andra världskriget eller dagens Pussyhat som symbol för kampen för kvinnors rättigheter och politiskt motstånd.

Hat och hot
Hat och hot är ett faktum i de flesta forum i vår värld, tyvärr, och så även på Ravelry. Det förekom ett flertal hot mot personer, som jag förstått det mycket i direktmeddelanden, men även diskussionsforum där tonen var väldigt hatisk.
Det kom även fler och fler mönster med tydliga kopplingar till vit makt rörelser (tänk Ku klux klan och liknande, här i Sverige har vi exempelvis Nordfront som är en vit makt rörelse).
Ravelry har ända från starten alltid varit tydliga med att de är ett inkluderande forum där alla ska känna sig trygga. Exempelvis har pridemånaden varje år blivit något av en högtid för många då ravelry årligen tydligt sätter ut en Pride-flagga. Något som jag själv sett i mer allmänna forum hur det kritiserats av somliga som osmakligt, något som snabbt ifrågasatts av uppmärksamma moderatorer. Jag misstänker starkt att Ravelry själva får väldigt många, troligen osmakliga mail om detta.

Du kanske såg diskussionerna om exkludering i stickvärlden redan tidigare i våras? Hur personer som går in i en garnbutik eller besöker ett stickkafé inte behandlas lika eller på ett annat sätt beroende på hudfärg, sexuell läggning, könstillhörighet, religion eller etnisk tillhörighet. Det är ett faktum. Inte ens något att diskutera att det är så. Och något Ravelry inte menar är ok och för att det inte ska vara så hör inte material eller diskussioner som menar att det finns människor som är lägre stående och mindre värda bara för den de är hemma på Ravelry.


Donald Trump
Men varför i hela världen vill de förbjuda diskussioner som hejar på Donald Trump, USA:s president?
Donald Trump har vid mer än ett tillfälle gjort uttalanden där han exempelvis uttryckt sig positivt om  personer aktiva inom vit makt rörelser ett flertal gånger, fler gånger än att det skulle vara någon enstaka groda som hoppade ur munnen. Det finns även kopplingar inom hans administration till vit makt rörelsen.
Därför väljer Ravelry att inte tillåta diskussioner eller mönster som berör Donald Trump. De förbjuder inte de som röstar på och håller med Trump att vara på Ravelry, utan bara att de får ta dessa diskussioner på ett annat forum.

Yttrandefrihet
Ravelry kränker min yttrandefrihet! De har ingen rätt att bestämma vad jag får eller inte får skriva om!
Fel! Yttrandefrihet behandlar förhållandet mellan en stat och dess medborgare och att staten inte får begränsa en medborgares rätt att tro på en sak eller lägga sig i vad media får och inte får publicera.
Det finns vissa undantag i detta, de kan variera mellan olika länder. Här i Sverige är det till exempel olagligt med hets mot folkgrupp, i Tyskland är det inte tillåtet att propagera för förintelseförnekelse. Men notera att i båda de fallen är det brott som är djupt kränkande mot individer som regleras, man får fortfarande säga att statsministern är dum eller liknande.

Ravelry är ett privatägt forum som är baserat i USA och därför har det som utgångspunkt men med användare i hela världen. Då det är privatägt och inte statligt är det upp till ägarna att själva bestämma riktlinjerna för hur det ska se ut och eventuella begränsningar av innehåll.
Här i Sverige är även en forumägare ansvarig för att ta bort hatiskt innehåll, nyligen dömdes en administratör för en facebookgrupp i domstol då denne inte hade tagit bort trådar och kommentarer som var hets mot folkgrupp.


Toleransparadoxen
Hur kan Ravelry vara ett tolerant forum som ska välkomna alla om man helt plötsligt förbjuder att uttrycka vissa åsikter och visa dessa åsikter i ditt kreativa skapande?
Det finns något som heter Toleransparadoxen, det går att läsa mer om den bland annat här. Den menar att ett överskott av tolerans kan innebära att tolerans avskaffas. Alltså bara för att att ett samhälle ska vara öppet och tillåta att du får vara den person du är, oavsett hudfärg, religion, sexuell läggning och könstillhörighet, betyder det inte att allt ska tolereras, exempelvis hat och hot pga av sexuell läggning.


Är Ravelry vänstervridet nu och ingen med annan åsikt välkommen?
Nej absolut inte. Alla som vill vara med får fortfarande vara med. Dock är inte innehåll eller diskussioner som beror Donald Trump och hans administration eller vit makt rörelse välkomna. Men känner man ett väldigt stort behov av att diskutera sådana saker finns det ju gott om forum för det.
Det är inte ett förbud mot konservativ politik och de som har den politiska åsikten.

Tilläggas kan att på Ravelrys stora forum så har alla politiska diskussioner varit förbjudna ända från start.

Vad händer nu?
För de allra flesta skulle jag säga, ingenting! Du kan använda Ravelry precis som vanligt, leta och köpa mönster, kolla garndatabasen, lägga in ditt senaste projekt och kanske diskutera ditt nya garninköp i ett diskussionsforum.

Är du inte redan med i Ravelry och vill bli medlem kommer du just nu notera att de har satt ett intagningsstopp. Det hör ihop med att sedan administratörerna la ut Ravelrys nya policy har de varit utsatta för ihärdiga trollattacker, bland annat med övertaganden av inaktiva konton, och därför har de valt att stoppa nya medlemmar tills det är under kontroll. Men Ravelry är värt att vänta på!

Det här blev ett väldigt långt inlägg med mycket text. Jag hoppas du fått svar på alla dina frågor och att du fortsätter att vara lika, om inte ännu mer nu, förtjust i Ravelry som jag är!

Förberedelser och snorig näsa

Ja titeln beskriver läget just nu ganska väl. Mycket i min tillvaro just nu går ut på att förbereda inför kommande evenemang. Närmare bestämt Knitways stickläger 1-4 februari i Sundborn, där det även blir öppen garnförsäljning lördag 3 februari. För dig som är sugen att komma på den och handla garn och tillbehör av mig, Stickamera och OppiNils hittar du mer information i facebook-evenemanget här  Det är bra om man anmäler i förväg om man kommer (så fikat räcker åt alla) men givetvis går det att vara spontan och kika in. 

Det är första gången det här lägret arrangeras och jag är så peppad! Har knappt varit i Dalarna tidigare och ska dessutom få gå på en guidad visning av textilierna på Carl Larsson-gården. Hur bra låter inte det?

Efter det är det ett par veckors lugn, eller kanske snarare intensivt arbete. Sedan är det Sy- och hantverksfestivalen i Älvsjö där jag har en monter på min vanliga plats. Det blir en del workshops också, bland annat får jag förstärkning från Norge i form av en av mina typ-kusiner som kommer demonstrera uppklippning av koftor och ge koftmonteringstips.

Och, som om inte det vore nog, så är det helgen efter det, 2-4 mars, premiärdags för mig. Jag kommer nämligen för första gången stå och sälja på Fårfesten i Kil! 

Även där är det maximalpepp och viss anspänning. Det är nämligen ingen idé jag kör hem mellan dessa två mässor så det gäller för mig att bunkra upp med massor med garn.

Ja, så var det den där snoriga näsan då. Egentligen är det väl inte mycket att klaga över, fått en ganska skonsam förkylning och haft turen att inte varit sjuk på över sex månader. Att ha utvecklat en viss hypokondri med anledning av de cellgiftsbehandlingar mamma genomgick och att därigenom bli extra uppmärksam på när folk nyser i ens närhet och att tvätta händer och använda handsprit på mässor har sin fördel i form av mindre förkylningar. Men det är nåt med även de minsta förkylningar som gör att i alla fall jag känner mig ynklig och vill ha lite tycka-synd-om. Jag menar, kroppen värker, man är trött och orkar inte göra det man vill och näsan droppar som en otät kran. Jag kämpar hårt med att ge kroppen vad den vill i sådana lägen, nämligen att vila och låta mig själv vara lite ynklig. Och unna mig själv den där lyxiga dagen då jag bara sitter och stickar, spinner och lyssnar på ljudbok hela dagen, iklädd tjocka ullsockar och de där yllelångkalsongerna man inte visar sig i framför vem som helst.

Hektisk höst

Ja eller kanske jag borde döpa inlägget till "Titta hon bloggar igen!"
Ja viljan och tanken att skriva har ju funnits men inte alltid tiden, orken och inspirationen. Men det är så det är.

Jag har en ambition att skriva här mer framöver och väcka upp bloggen igen som ett komplement till webbutiken, facebook och instagram. Helst av allt skulle jag vilja dela små mönster, tips och instruktioner här. Ja och bilder och påhitt från sånt jag har gjort eller ska göra.
Så vad har jag gjort sedan augusti?
Jo en hel massa, mycket roligt men även tråkiga och sorgliga saker.
Jag har varit på vävmässan i Växjö, där även Barry och Jane från Schacht spindle co medverkade och jobbade i min monter. En underbar upplevelse att få lära sig mer om spinnrockar och vävredskap från skaparna till dem!
Jag har varit på två syfestivaler, premiären i Umeå samt i Älvsjö, båda väldigt roliga som alltid med massor med härliga möten.
Jag har med hjälp av mina garntomtar packat och skickat 100 garnkalendrar över världen, vilka just nu öppnas och man kan följa på bland annat instagram under #limmosgarnkalender .

Samtidigt har hösten även varit överskuggad av min mammas sjukdom och hennes bortgång i slutet av november. Så har det varit ända sedan hon fick cancerdiagnosen för nästan två år sedan och det har påverkat hela livet även om man samtidigt måste göra de normala sakerna för att inte bli galen. Så ser livet ut, upp och ned.

Fototur

Jag har smitit och varit på vift några dagar! Försöker lära mig själv att det är ju faktiskt ok att göra det ibland, världen går inte under om jag inte är hemma och skickar garn varendaste dag. Eller jag hoppas i alla fall att ni inte blir allt för besvikna om jag tar lite längre tid på mig någon gång, särskilt nu när det är sommar. För den lilla tiden gör att jag hinner samla på mig massor med ny inspiration och idéer.

 En av sakerna jag gjort de senaste dagarna är att ha varit på fototur med min syster Ingalill. Jag har sån tur som har en syster som är jätteduktig fotograf och som ständigt behöver mig som modell. Och som är villig att haka på alla mina knasiga fotoidéer. Men kanske beror det på att vi är rätt lika och lika knasiga båda två. Men då vi bor nästan 25 mil ifrån varandra kräver det lite extra planering när vi ska fotografera tillsammans.

 Vi dukade bland annat upp en sticknick. Alltså en sticknings-picknick, vilket helt klart är den absolut bästa sortens picknick. För den innehåller ju både garn och kaffe!

 Jag använder en hel del tid åt att sitta stilla medan Ingalill springer runt och lägger allt på precis rätt ställe där hon vill ha det det, provar ljus, vinklar och alla såna där detaljer som gör att en bild blir bra.
Ja, det kanske inte riktigt är så lyxigt att jag bara sitter stilla. Det gör även att myggen, broms, myror och annat spännande hinner krypa mycket mer på mig än på henne och att jag ibland får helt bortdomnade ben för att jag ska sitta i konstiga vinklar som ser bra ut på bild men inte är särskilt sköna att sitta i.

Vi brukar skämta om att vi har sån tur, vi har en hel by att använda som studio och fotorekvisita! Och på sätt och vis stämmer det. vi har ju i alla fall ett eget hus med perfekt ljus (inte huset på bilden). Och tror inte någon av de som äger de andra husen i byn har något emot om vi lånar dem en liten stund för våra fotoutflykter.

Koftfavoriter

Den här tiden på året drabbas jag av en oförklarlig längtan att sticka mig en ny kofta. I år tror jag dessutom det förstärks av att det finns fler fina koftmönster än någonsin och går en koftstickarvåg genom stickvärlden. Och jag har senaste åren verkligen kommit till insikt hur praktiskt det är med tunna ullkoftor. Som extraplagg istället för fleecetröja eller som tunn jacka. Eller helt enkelt bara för att det är fint och att det är roligt att sticka koftor!

 April 2014 stickade jag min Sinnasau, mönster av Ann Myhre. Den stickas uppifrån och ned och var rolig och snabbstickad, ränderna gör att det händer något och du ser hur arbetet går framåt. Jag stickade min i Spindrift från Jamieson´s of Shetland, gick ca 250g totalt om jag minns rätt. Är lite sugen att sticka en till i andra färger, och i Rauma finull som jag kommer få in till butiken framöver.

Förra årets favorit, och en storfavorit fortfarande, har jag faktiskt inte stickat själv utan den var en present från min typ-kusin (krångligt släktskap, vi nöjer oss med typ-kusin därför) Sissel. Det är en Wiolakofta av den norska designern Kristin Wiola Ödegård. Min Wiolakofta är stickad av rauma finull och är i originalfärgerna. Vid första tanken på så många och de här färgerna i en enda kofta känns det nästan överväldigande men de skapar harmoni!
Min wiolakofta är dessutom ett sådant plagg som gör att okända människor stannar mig på stan och berömmer och frågar om koftan jag har på mig. Det är speciellt!

Nu sitter jag och funderar på vad mitt nästa koftprojekt ska bli. Är sugen att sticka något antingen i Rauma finull eller Rauma Tumi, då jag om några veckor får hem det till butiken och därför gärna vill bekanta mig med kvalitéerna. Finull finns i 105(!) färger så det finns lite att välja mellan!
Jag funderar bland annat på:

Loppakoftan - har funnits på min lista ända sedan Ann släppte mönstret. Det största problemet har nog varit att jag aldrig lyckats bestämma mig för vilka färger jag vill sticka den i men tror jag bestämt mig nu.

Någon av Helle Siggeruds koftor - flerfärgsstickning, lite retrokänsla och också den lite komplicerade känsla som finnns i Wiolakoftan. Finns många duktiga norska designers som gör mönster i den stilen just nu.

Veme från Kofteboken 1 - i originalfärgerna där det är mycket kontrast mellan färgerna, även det med lite retrokänsla.

Så, jag får se var jag landar, det finns så många val! Eller så tar jag och stickar några vantar till, det är alltid ett säkert alternativ.

Textila påhitt

Det händer så mycket textila påhitt just nu att jag knappt har tid att skriva här. Det är ju lättare att uppdatera på instagram eller facebookk när det känns som om tiden är knapp. Fastän den egentligen inte är det men ibland känns det som att något, såsom att skriva ett blogginlägg, ska ta väldigt lång tid fast det inte gör det.

 Senaste månaderna har jag varit väldigt mycket ute på vift av både trevliga och mindre trevliga anledningar.
I februari var det återigen dags för syfestivalen i Älvsjö. Som alltid jätteroligt och jätteintensivt, både före, under och efter. Det är så fantastiskt att få träffa er som i vanliga fall är namn i min mail på riktigt!
I mars kretsade mycket kring ytterligare två Stockholmsresor. Jag åkte ned som följeslagare åt min mamma som genomgått en stor operation. Vilket ju är en mindre trevlig anledning för att vara ute och resa men som ändå gick att göra så trevlig som möjligt. Så jag försökte fylla mina dagar med textila påhitt, besök på stickkaféer med garnförsäljning och annat för att få tiden att gå.

 I lördags, 1 april, var det så äntligen dags för något jag sett fram emot. Nämligen Textilfesten i Skellefteå! Det var ett helt nytt arrangemang, arrangörer var bland annat Hemslöjdsföreningen, som kretsade just kring textil med försäljning, workshops och föreläsningar.
Jag hade väntat mig att det kunde komma mycket folk, men arrangemanget tog mig verkligen med storm! Så mycket besökare! Så jag hoppas verkligen att det blir ett återkommande arrangemang.
Nu slutligen så har jag ännu en gång bilen fullpackad med garn, ull och tillbehör. För på lördag anordnar jag och min syster en stickträff på Sörgården, Österforse ett par mil utanför Sollefteå. Det blir en dag med stickning, fika och sopplunch.
Sedan blir det äntligen lugnt några veckor. Ser så mycket fram emot att få en sammanhängande tid att jobba i ateljén, färga och experimentera med några nya garnkvalitéer och hålla öppet så ni kan komma och besöka mig.

Tejp, tejp och mera tejp

Ja, som ni alla förstår så väljer jag ju förstås vilka bilder jag lägger ut. För det är ju alltid roligast att titta på de där mysiga stickbilderna istället för en bild på när en säck med smutsig ull råkat explodera i trappen (ja det har hänt).

Ja, jag färgar i stort sett varje dag, och stickar garanterat åtminstone lite varje dag. Det är inte varje dag det är någon spännande och nyskapande stickning (som när jag stickar tio par exakt likadana vantar för att skicka iväg till en återförsäljare) men jag kan sticka varje dag, vilket jag gjort åtminstone de senaste 20 åren.
Men stora delar av mina dagar består också av saker som på bilden. Nämligen tejp. Min tejpkonsumtion ökar ständigt, jag är snart uppe i löjligt stora mängder känns det som. Jag tejpar banderoller, jag tejpar kartonger, jag tejpar pappersremsor kring kardflor och så tejpar jag ännu några garnbanderoller. Och så strular tejpen ihop sig på mina fingrar, fastnar i håret och på andra ställen där tejp inte bör vara. Men det är en annan historia.
Det är jättestor skillnad nu när jag enbart jobbar med företaget och inte bollar två heltidsarbeten samtidigt. Jag kan gå in i uppgifter och verkligen göra det ordentligt, ta en dag för bara städning och sådant som det sällan fanns tid för förut.
Och det behövs. Ungefär en dag i veckan behöver jag avsätta som fixardag att använda för sådant som ovan. Köpa tejp och en tejphållare för att minska mängden tejp som fastnar i mitt hår. Hämta ut paket som inte levereras hem till mig, pappersarbete och planering. Men det lönar sig verkligen att lägga tid på även den biten av arbetet och jag hoppas ni märker av det redan och inte minst kommer det märkas framöver då jag har massor med roliga saker på gång!

Morgonstickning

Hur brukar du börja din dag? Jag börjar nästan varje dag med att sticka, eller spinna, åtminstone litegranna. Det är som om resten av dagen blir bättre och mer harmonisk om jag hinner ta en lugn kvart med stickningen i början av dagen.
Just nu har jag för ovanlighetens skull lagt upp till något till mig själv, nämligen benvärmare. Får se om jag har ro att avsluta dem!

Små stickstunder

Hur hinner du sticka allt? Ja jag är nog inte ensam att få frågan. För mig är svaret enkelt. Jag stickar. Och tar tillvara på de små stickstunderna.
En liten stund på morgonen innan jag måste sätta igång med jobb och andra sysslor. Bara en liten stund för att komma i rätt sinnesstämning.
En liten stund sittande på en köksstol medan jag väntar på att middagen ska bli klar.
En liten stund i bilen när det inte är jag som kör.
En lång stund framför tv:n på kvällen.
Det är just det som är det briljanta med stickning. Det krävs bara en liten stund, i alla fall för att jobba med en enkel stickning. Inte några stora maskiner eller mycket material och redskap som ska plockas fram, utan bara en stickning som ska lyftas upp för att sticka några maskor.

Så får man inte göra!

Det finns något jag tycker är väldigt tråkigt inom slöjden, eller hantverk om man föredrar det begreppet. Nämligen alla åsikter om vad man får och inte får göra, vad som är rätt och inte. En tro på att det finns en rätt metod, ett rätt förhållningssätt, och om man inte har det bör du omvändas.

Lägg sedan till att olika personer har olika tro på vad som är det rätta, och ja det blir riktiga konflikter. Det kan handla om material (syntet vs naturmaterial kan bli riktigt fula strider ibland) är det ok att slöjda av material som inte är inhemskt, ska man köpa redskap utomlands, det kanske kan gå att hitta nån i Sverige som tillverkar dem, är det verkligen att spinna på riktigt om du använder en modern spinnrock eller, ve och fasa, en elektrisk?

Olika diskussionsforum på nätet är en av de platser där det här ofta dyker upp. Vilket är förståeligt, när ett forum når en viss storlek ja då kommer det finnas människor av olika åsikter, med olika sätt att uttrycka sig och olika förkunskaper och föreställningar. Men jag har allt för ofta stött på dessa pekpinnar även i verkliga livet, på textila utbildningar, av personer inom hemslöjdsrörelsen som ska jobba för att bevara och utveckla slöjden och många fler. Där fokuset blir att klanka ner på det som är fel Ett exempel är "Men spinner du bara inte av svensk ull? När det finns så mycket fin svensk ull som inte tas tillvara!". Detta när jag precis berättat att jag sedan flera år handspinner professionellt, med fibrer från såväl Sverige som resten av världen, och dessutom håller kurser och workshops som inneburit att flera hundra fler fått lära sig tekniken.

Till detta kommer frågan om att utföra ett hantverk rätt, använda rätt redskap och göra rätt saker av det. Är det ok att göra något slarvigt men göra det ändå?

Glädje, nyfikenhet, kunskap, i den ordningen tror jag är det viktigaste. För oavsett vilken hantverksteknik du tittar på, finns de två första, glädje och nyfikenhet, kommer den tredje. För om du inte känner glädje och nyfikenhet inför ditt skapande, varför ska du då fortsätta för att uppnå en högre kunskapsnivå och en större skicklighet? Skicklighet är dessutom något som kan kräva en helt egen diskussion.

Jag är för att ha en grundlig kunskap om en hantverksteknik. Den typ av kunskap som sitter i benmärgen, den som kräver timme efter timme efter timme av repetition att uppnå, där både teori och praktik finns och en intuition för hur man ska göra för att få det önskade resultatet. Men det är inget jag har rätt att pracka på någon att de måste ha. Dela med mig av min egen kunskap, ja, men inte sätta krav på hur någon måste göra utan erbjuda flera olika alternativ.


Ett utmärkt blogginlägg utifrån stickningsperspektiv hittar du här http://blog.ancientartsfibre.com/2016/03/29/behind-the-brain-of-barb-the-absolute-best-and-correct-way-to-knit/ där en van kursledare berättar hur hon förhåller sig till rätt och fel inom stickningen. Eller snarare hur det inte finns något rätt eller fel, bara vad som fungerar för dig som person.

Dagens planer

Trevliga planer idag! Först en sväng till ateljén för lite plock och fix där. Allt tar sin tid, plocka beställningar, hålla ordning och allt sådant. Måste nog skriva ett inlägg längre fram där jag beskriver vad jag gör, det är ju så mycket som inte syns och hörs men tar upp mycket tid.
Efter det sätter jag mig i bilen och kör söderut hem till mamma och pappa. Och min syster och mina numera två systerdöttrar givetvis. Den yngsta är bara en och en halv vecka gammal nu, men måste väl i egenskap av storasyster lära den äldsta alla knep och trick med att vara en storasyster.
Sedan ska jag varpa några vävar åt  mig. Har aldrig skaffat mig en egen varpa nämligen. Har inte känt att jag haft utrymmet helt enkelt. Det finns ganska små varpställningar visserligen men jag har alltid varit van att jobba med stora. Och eftersom mamma har en stor som hon alltid har framme och jag tyvärr inte hunnit väva så mycket som jag önskat senaste åren har det räckt gott. Men förhoppningsvis ska jag hinna lite extra vävning under våren.

Vävdrömmar

Ibland drabbas jag av en plötslig längtan efter att jobba med en särskild teknik eller ett särskilt material. Det kan nästan bli maniskt, det ligger där och gnager i bakhuvudet ända tills jag får möjlighet att göra det eller prova på.
Just nu har jag drabbats. En fundering som funnits ett tag har blommat ut i ett regelrätt begär. Nämligen efter att väva tunna vävar i lin. Handdukar, dräll eller disktrasor. Såna där lite besvärligare vävar, där varje tråd kräver lite gullande och eftertanke istället för som i den betydligt rustikare mattväv som sitter i vävstolen just nu.
Och lyckligtvis och föga överraskande så har jag en hel del lingarner i gömmorna, antagligen är det vad som lockat fram begäret. Tjocka tvåtrådiga, tunna entrådiga, blekta, oblekta, färgade, handspunna för länge länge sedan av någon kvinna som jag aldrig känt.
Så till helgen när jag åker till mamma och pappa ska det varpas! Tror att det åtminstone ska bli en liten kort disktraseväv.

Julgöromål

Hoppas ni alla haft en riktigt trevlig jul och förhoppningsvis kanske någon extra ledig dag nu mellan jul och nyår.
Själv började jag julen lite extra tidigt. Har gjort så de senaste åren att jag åker till mina föräldrar helgen före jul och firar jul med dem och min syster, och så firar jag och min sambo hemma på julafton. Vilket passar mig perfekt och när alla andra stressar över att ge sig ut i jultrafiken då sitter jag lugnt hemma med en stickning!
Idag har jag tillbringat hela dagen i min ateljé och färgat, kardat och ordnat och plockat. Det är otroligt vilken tid det tar bara att plocka iordning och flytta runt saker! Alla som känner mig vet att jag inte är någon som vill ha allt för kalt omkring mig när jag jobbar, helst vill jag ha flera pågående parallella projekt och inte allt för mycket ordning då fungerar jag som bäst. Men problemet är att till och med jag måste ta rejäla röjardagar ibland för till slut går det inte att ta sig in annars.
Jag har dessutom gjort lite ommöbleringar i butiksdelen, ska försöka komma ihåg att fota det imorgon och lägga ut bilder.
De flesta dagar fram till trettonhelgen kommer jag vara på plats ca 10-14 i ateljén, så kika gärna förbi och klappa på lite garn! Jag kan nog skrapa fram både kaffe och pepparkaka att bjuda på.

På gång!

Ja det känns som om jag verkligen är på gång nu! Har varit tyst här i bloggen ett tag men nu har jag så mycket roligt framöver och börjar känna mig inspirerad att skriva även här igen, inte bara på instagram där jag varit mest aktiv det senaste året.

Många har inte trott det, men förutom mitt företag har jag dessutom jobbat heltid med ett annat jobb de senaste åren. Vilket gjort mig ständigt frustrerad att inte kunna ägna mig åt och utveckla mina idéer och visioner om mitt företag och mitt egna skapande. Men nu efter nyår kommer jag äntligen att få mer tid, då jag går ner till 60% i mitt andra jobb vilket ger mer tid åt det jag tycker är allra roligast, nämligen textil i alla dess former.
Min förhoppning är att jag kommer kunna ha mer regelbundet öppet i min ateljé, inte bara stickkaféerna första måndagen i månaden. Det kommer även bli lättare att höra av sig och komma på besök. Jag kommer även kunna erbjuda mer kurser, workshops och annat, både för spontanbesökare och bokade grupper. Och kunna åka ut och visa, föreläsa och lära ut mer än jag gör nu.

Och redan nu har jag så mycket roligt inplanerat! Den kommande helgen är jag på Pilgatans julmarknad i Umeå på lördag, och på söndag är alla som vill välkomna till min ateljé för julpyssel och stickning! Det kräver ingen föranmälan, jag kommer ta 50 kronor för fika och material för julpyssel. Tänkte mig ordna för paketpyssel bland annat, så den som vill göra något annat än sticka kan göra egna julklappsetiketter, prydnader och inslagningar.
Efter nyår blir det nybörjarkurs i att spinna, en spinnträff och en hel del annat.
Gissa om jag är peppad!

Östervik

Vissa ställen är extra trevliga att få åka och stå på marknad. Nu har jag ännu en sådan plats att lägga till min lista, nämligen missionshuset i Östervik mellan Bjurholm och Braxsele.

 Det var förra helgen som Slöjdföreningen i Braxsele återigen ordnade höstmarknad i missionshuset och jag själv äntligen kunde vara på plats själv. Givetvis fick Ladybugen följa med så jag kunde sitta och spinna på plats.

 Jag dukade upp ett bord fyllt med vantar, sockar och så en massa garner förstås!

 Huset är byggt någon gång i början av 1900-talet och de flesta detaljerna finns kvar. Det tog mig ett bra tag innan jag begrepp varför det står upp pinnar på hatthyllan. Jo, för det är en hatthylla, du ska hänga hattar på dem!

Fixeringar

Kanske är det en del av en ständigt pågående process. Med jämna mellanrum, eller någorlunda ojämna, kan jag bli fullkomligt fixerad vid ett material, en teknik eller tanken på att prova att skapa något speciellt. Det kan vara något jag sett, hört, läst om eller en idé som uppkommit i mitt huvud, ofta sent på kvällen. För är det inte alltid alldeles för sent på kvällen de mest briljanta idéerna som måste genomföras nu, nu nu! kommer? Alternativt under perioder då det finns alldeles för mycket annat, ofta viktigt och jobbigt, som borde och måste genomföras.

Som du nog anat är jag i en sådan period just nu. Det pågående fixeringen är löv. Former, färger, strukturer och vad jag kan göra med dem. Trycka, färga och allt annat. Ovan är just ett sånt där sent på kvällen projekt. 

Så beroende hur länge den perioden håller i sig misstänker jag att en del lövrelaterade projekt kommer att dyka upp på såväl facebook, instagram och här på den ganska tysta bloggen.

Stickkafé-pepp

Börjar känna mig peppad på att hålla i stickkaféer igen! Senaste året har det varit alldeles för mycket stress och stök och jag har inte alls haft tid att ha öppet så mycket som jag önskar men nu

Jag har redan några datum planerade då jag  kommer ha öppet i min ateljé med möjlighet till stickning och fika 30 maj och 13 juni. Det finns dessutom som alltid möjligheten att besöka mig andra tider, ring eller maila mig bara först så vi kan bestämma en tid.

Och roligast av allt, jag planerar just nu för ett stick- och spinnläger 20-22 maj nästa år! Det kommer bli ett mysläger mitt i skogen där fokus blir på att ta det lugnt, sticka, spinna, umgås och äta lokalproducerad mat. Vill inte avslöja för mycket detaljer just nu, mer än att det blir på en plats där det växer hav av vitsippor den här tiden på året!

Och du skall heta Bävertand

Varje garn behöver ett namn. Och du skall heta Bävertand.

Every yarn needs a name. And you shall be called Beaver tooth.

Vardagsstickning

 Jag har ett helt gäng av vad jag kallar vardagsstickningar. Alltså enkla stickningar som inte kräver någon större eftertanke, där jag ofta kan mönstret utantill och därför passar bra framför tvn eller liknande.
Min vanligaste tv-stickning är mönsterstickade vantar i flerfärgsstickning.

Medan jag som bilstickning ofta väljer olika typer av pulsvärmare, då behöver jag bara hålla reda på en färg.
Sedan har jag de speciella stickningarna. De som kräver lite mer eftertanke och fokus på just stickningen, inte allt omkring. Har inte alltid en sådan på gång men lade faktiskt upp för en sådan igår, en tam i fair isle, dvs en basker i flerfärgsstickning.
Vad är din vardagsstickning? Jag är nyfiken! Så nyfiken att jag till och med gjort en hastag på instagram #vardagsstickning.

Kallt som Fan!

Ja jag har inte presenterat så många stickprojekt på sistone, men det beror på att mycket tid i juldagarna har gått till att fundera på, rita, och provsticka ett väldigt speciellt arbete.

 Och nu kan jag äntligen visa upp dem! Nämligen mina Kallt som Fan-vantar! De är inspirerade av Cold as fuck vantarna, de jag visade i föregående inlägg och som jag stickade åt min sambo i julklapp.

De är stickade i Shetland spindrift på stickor 2,5mm.Jag håller just nu på att finjustera och skriva mönstret som också ska provstickas innan det ska vara färdigt till Syfestivalen 13-15 februari.
Jag kommer sälja mönstret i stickkit, garn och mönster kommer kosta 175 kronor, men jag kommer troligen också erbjuda ett särskilt mässpris för de som väljer att köpa det på syfestivalen.

Den här gången har jag verkligen försökt komma ihåg hur mycket tid som har gått åt att skapa ett mönster. I det här fallet handlar det nog om närare 40-60 arbetstimmar innan detta kommer vara helt färdigt. Från första skisser, rita mönstret, provsticka, rita om, provsticka igen, skriva ned, sticka ett helt par, fotografera. Ja ni förstår processen. Kan vara värt att tänka på. Så varje gång du väljer att köpa ett mönster av en av oss småskaliga mönsterdesigners, tänk inte "oj vad dyrt, det här borde vara gratis" när ett mönster kostar 50 kronor, utan tänk på resultatet du får av så många av designerns arbetstimmar för en så liten slant!

För övrigt, det är rätt kallt ute just nu. Närmare bestämt -13 grader.