Midtnorsk strikkefestival 2017

 Nu har jag äntligen landat hos min typ-kusin Sissel efter ett par intensiva dagar på Midtnorsk strikkefestival.
Det är en ganska ung stickfestival, det här var andra året den arrangerades i Orkanger några mil söder om Trondheim. Men jag måste säga att de båda förra året och i år har lagt ribban högt med ett väldigt matigt och spännande program!
Själv medverkade jag som utställare, så jag har inte hunnit se så mycket annat än försäljningstältet, och mingla lite både med besökare och en del norska stickprofiler. Men programmet har bjudit på såväl föreläsningar, workshops, studiebesök, stickgudstjänst och mycket mycket mera.

  För den som ville fanns det givetvis både mat och fika av alla de slag att köpa. Bland annat våfflor, som för mig känns som typiskt norskt fika.

 Jag glömde slarvigt nog att ta en riktigt bra bild av min monter. Men här skymtar i alla fall delar av garnet. Men jag var ju alldeles för upptagen med att spana på alla koftor för att titta på min egen monter. Den här koftan heter Höstlöv, och finns i Sandnes häftet Norska ikoner.

 Det som var lite tråkigt med helgen var vädret. Som tur var var det inte kallt, men däremot regnade det. Det började på mitten av dagen på lördagen och sen fortsatte det regna. Och regna lite till. I försäljningstältet gjorde det att det rann in och blev blött och pölar på marken. Så inga papperskartonger under borden!
Men det gick bra ändå. Låt oss säga att jag fick ett rejält fotbad då jag inte hade några vattentäta skor eller stövlar med. Eller rättare sagt så hade jag visst det. Men de kängorna hittade jag inte förrän jag började packa tillbaka allt in i bilen.

Och låt mig säga igen, koftor! Har gjort en seriös koftspaning och fotat massor med koftor som olika deltagare hade på sig. Så många koftor att de förtjänar ett helt eget inlägg som kommer senare, när jag hunnit hem och landat.
Imorgon måndag kommer jag befinna mig på Husfliden Levanger, de är norsk återförsäljare av mina garner, och spinna lite, prata garn och visa lite garngodis. Och så blir det en liten spinnträff på kvällen innan jag åker hemåt tisdag morgon.

Koftfavoriter

Den här tiden på året drabbas jag av en oförklarlig längtan att sticka mig en ny kofta. I år tror jag dessutom det förstärks av att det finns fler fina koftmönster än någonsin och går en koftstickarvåg genom stickvärlden. Och jag har senaste åren verkligen kommit till insikt hur praktiskt det är med tunna ullkoftor. Som extraplagg istället för fleecetröja eller som tunn jacka. Eller helt enkelt bara för att det är fint och att det är roligt att sticka koftor!

 April 2014 stickade jag min Sinnasau, mönster av Ann Myhre. Den stickas uppifrån och ned och var rolig och snabbstickad, ränderna gör att det händer något och du ser hur arbetet går framåt. Jag stickade min i Spindrift från Jamieson´s of Shetland, gick ca 250g totalt om jag minns rätt. Är lite sugen att sticka en till i andra färger, och i Rauma finull som jag kommer få in till butiken framöver.

Förra årets favorit, och en storfavorit fortfarande, har jag faktiskt inte stickat själv utan den var en present från min typ-kusin (krångligt släktskap, vi nöjer oss med typ-kusin därför) Sissel. Det är en Wiolakofta av den norska designern Kristin Wiola Ödegård. Min Wiolakofta är stickad av rauma finull och är i originalfärgerna. Vid första tanken på så många och de här färgerna i en enda kofta känns det nästan överväldigande men de skapar harmoni!
Min wiolakofta är dessutom ett sådant plagg som gör att okända människor stannar mig på stan och berömmer och frågar om koftan jag har på mig. Det är speciellt!

Nu sitter jag och funderar på vad mitt nästa koftprojekt ska bli. Är sugen att sticka något antingen i Rauma finull eller Rauma Tumi, då jag om några veckor får hem det till butiken och därför gärna vill bekanta mig med kvalitéerna. Finull finns i 105(!) färger så det finns lite att välja mellan!
Jag funderar bland annat på:

Loppakoftan - har funnits på min lista ända sedan Ann släppte mönstret. Det största problemet har nog varit att jag aldrig lyckats bestämma mig för vilka färger jag vill sticka den i men tror jag bestämt mig nu.

Någon av Helle Siggeruds koftor - flerfärgsstickning, lite retrokänsla och också den lite komplicerade känsla som finnns i Wiolakoftan. Finns många duktiga norska designers som gör mönster i den stilen just nu.

Veme från Kofteboken 1 - i originalfärgerna där det är mycket kontrast mellan färgerna, även det med lite retrokänsla.

Så, jag får se var jag landar, det finns så många val! Eller så tar jag och stickar några vantar till, det är alltid ett säkert alternativ.

Stickhelg på Runeåberg

Vissa helger går alldeles för fort och det här var definitivt en av dem!

I helgen var det nämligen äntligen dags för Stickhelg på Runeåberg, ett arrangemang jag planerat sedan i september. Ett stickläger som anordnades på mitt släktställe i den lilla byn Runeåberg i västra Ångermanland. En by som verkligen är en prick mitt ute i skogen, med bara två åretruntboende.

 Till min hjälp hade jag ett helt gäng garnslavar, min syster Ingalill (som tagit alla bilder och därför inte syns själv) min typ-kusin Sissel och Anna. Och mina föräldrar och ett gäng till. Tack alla för all hjälp!

 Vad gjorde vi då? Ja stickade givetvis. Och åt och fikade. Stickade lite till, ja och virkade och spann. Pratade, lite mer fika, garnlotteri och promenader.
Vädret var lite kyligt så vi satt mestadels inomhus även om det i alla fall var mestadels uppehåll.

 Och jag fick en kofta av Sissel! En Wiolakofta som hon stickat, i helt underbara färger och den passar perfekt. Vilken lyx att få en handstickad kofta av någon! Så nu har jag flyttat in i den och kommer ha den istället för en vanligt vår- och sommarjacka.

Och slutligen, hela gänget som var med. Tack allihopa för att ni ville komma, utan er hade det inte blivit den här underbara helgen!
Så nu hoppas jag kunna återupprepa det nästa år.

Kaffe och grovkofta

Den här stickerskans bästa vän är nog min kaffepresskanna. Eftersom jag är den enda här hemma som dricker kaffe är det inte någon idé att göra någon större mängd på en gång. För även om jag är en ytterst entusiastisk kaffedrickare så går inte allt åt på en gång. Jag hade en liten kaffebryggare ett tag men det är bara att konstatera, bryggkaffe är egentligen inte drickbart det är bara en nödlösning. Det ska vara kokkaffe eller från min lilla presskanna som rymmer precis lagom mycket för att fylla min stora keramikkopp eller termosmuggen.
Den pågående stickningen är en grovkofta. Alltså en kofta i grovt garn till skillnad på det i tunt tunt som jag stickat på sistone. Var så nyfiken att prova Shetland heather att ja la upp för en Yoked cardigan i minsta bebisstorlek men efter några varv ångrade jag mig, rev upp och la istället upp för vuxenstorlek. Har nu stickat kroppen och bara armarna återstår, misstänker att den blir lite stor för min del, men ska nog hitta någon behövande familjemedlem som behöver en ny grön kofta om inte annat.