Jag skulle ha motståndskraft. Jag skulle sticka vantar och fylla på lagret lite. Jag skulle garnbanta bort lite av de nyttiga färgerna innan jag fick leka med något annat.
Men den där handfärgade trassliga garnhärvan i lysande cerise hängde där på stolen och ropade på mig. Den var ju så trasslig så jag inte kunde lägga ut den i butiken. Och till slut så skulle jag "bara" nysta den eftersom Lars hade tid att hjälpa mig att hålla härvan. Sen skulle jag "bara" plocka fram det där mönstret med hjärtan som jag tänkte experimentera med sen. Vad hände? Jo helt plötsligt hade jag stickat en och en halv pulsvärmare.
Så nu har jag gett upp. Det får bli några par pulsvärmare fastän det strider mot den vad jag tyckte effektiva plan jag hade gjort. Men vem säger att stickning måste vara effektiv, när det kan få vara lustfyllt?
I would resist. I should knit mittens and restock. I would use all those grey colors before I got to play with something else.
But that messed up skein of bright pink handdyed yarn hung there on the kitchen chair screaming at me. So I would only wind it up since Lars had the time to help me untangle it. Then I would only take out that pattern with hearts I was planning of playing with. And what happened? Suddenly I had knitted one and a half fingerless mitten.
So now I have given up. I will knit som fingerless even though it is a violation against the efficient plan I had mad. But who says knitting always has to be efficient?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar