Solsken i garnform

Visst är det lustigt att jag aldrig tröttnar på garn? Tvärtom blir jag mer och mer fanatisk och får mer och mer habegär. Och fastän jag spinner och färgar så mycket så lyckas jag ändå med jämna mellanrum bli alldeles bortkollrad av nåt av mina egna garner. Sådär så att jag vill studsa upp och ned som en entusiastisk femåring. För visst får man tycka det man gör själv är fint! på bilden är min senaste förälskelse, sockgarn jag färgade igår. Det är som solsken i garnform! It is fascinating that I never seem to grow tired of yarn. The opposite, I just want more and more. And even though I spin and dye so much I still fall crazy in love with some of my yarns. In a way that makes me want to jump up and down like a enthustiastic five year old. And I admit sometimes I do. Because why shouldn´t I enjoy the things I make and think are good? The picture is on my latest crush, some sock yarn i dyed yesterday. It is like sunshine in a fibery form!