Nära

Har passat på att låna Ingalills makroobjektiv. Hon är ju familjens mästerfotograf så hon har massor med roliga objektiv och är den jag brukar rådfråga alternativt helt enkelt leja när det är något speciellt som ska fotas.

Hexipuffarna granskades i närbild. Att få skarpa bilder på stickade maskor visade sig mycket svårare än jag trodde. Skulle behövt stativ.

 Utomhus var desto lättare. Här på Runeåberg finns det ju snö kvar fläckvis men stubbar och stenar har tinat fram och även tickorna. Så nu blir det färgspaning efter naturfärger. Helst av allt skulle jag vilja hitta lystickor, de går att svampfärga med och ger lila, en färg som är svår att få fram annars. Men för att hitta en lysticka krävs tålamod, viltgnagd rönn och ammoniak. Ammoniaken ska användas att droppa på tickan för att seom den skiftar färg och det är rätt sort. Tålamod har jag och viltgnagd rönn går ju att hitta. Dunken med ammoniak står dock kvar på sin hylla i ateljén. Så jag nöjer mig för tillfället med att jaga tickor med kameran.

 Grankotte. Det är otroligt vilka färgskiftningar det går att hitta när jag får möjlighet att gå nära och fota. Till och med fröerna som sitter kvar syns. Och kotten tonar nästan lite mot rosa.

Got to borrow some camera equipment from my sister and suddenly has everything gotten really close. From my hexipuff knitting to moss, and pine cones.