Lilla kålroten

Ja tänka sig, i onsdags blev jag moster till det sötaste syskonbarnet på minst 20 år! Ett litet knyte som ännu inte har något namn, därför använder jag mig tills vidare av Lars förslag och kallar henne för lilla kålroten. Och hennes mamma verkar inte ha något emot det.

Så små bebisar är något nytt för mig, jag brukar mest pyssla med barn som växt till sig lite mer. Men hon ska väl inte behöva bli så gammal innan jag kan börja lära henne dumheter gissar jag? För det är väl det mostrar är till för? Har i alla fall redan lyckats ge henne hennes första skrammelleksaker, till hennes fars tinnitusdrabbade örons fasa. Kanske jag borde köpa honom en storpack öronproppar som ursäkt?

Wednesday I became an aunt for the cutest niece I have gotten for at least the last 20 years! (Yes, our family is a bit complicated) She haven´t got a name yet, so I have adopted Lars´s idea and is calling her the little turnip. And her mum doesn´t seem to mind.
I am not used to children this small, I usually concentrate on those a little older. But I guess she will be growing fast so I can start teaching her all kind of mischiefs soon? Because I am of the opinion that that is what aunts are for! At least I have succeeded in giving her her first loud toy, a crocodile that should be dragged around the floor. Her poor dad, who got tinnitus, looked at me and the crocodile with fear in his eyes. I think I have to send him some earplugs next week.