Små paket

Jag tycker det är otroligt tillfredställande att karda. Kunna blanda ihop de minsta tussarna av ull och andra fibermaterial och slutresultatet kan bli något helt annat än de ursprungliga färgerna. Lite som det måste vara när man målar och blandar färger och hur färger ser helt olika ut beroende på i vilket sammanhang de placeras.

 Och som resultat får jag små prydliga ullpaket som är stapelvänliga. Det är inte helt fel det heller.

Det som skulle kunna beskrivas som det enda problemet skulle väl vara att periodvis är det nästan roligare att karda än att spinna. Vilket leder till en viss obalans mellan ullförrådet och garnförrådet. Men det kommer väl spinnperioder också.

I find carding very satisfying. Mixing colors and materials together to get something completely different then the original materials. And I get neat little wool packages that I can put in the shelves.

The only problem would be that sometimes I think carding is actually more interesting then the spinning. Which makes an unbalance between the amount of wool and the amount of yarn. but who cares, there will come spinning periods also.

Dagens stickning

Förståndet har fått regera idag och dagens stickning är därför barnvantar med stjärnor i naturvitt och svart. Så långt ifrån färgfrossa man kan komma. Men för att livet inte ska bli allt för seriöst blev det istället varm choklad och ostmackor till middag. Men är inte det meningen med en lördagsmiddag, det ska vara gott och inte kräva att någon ska stå vid spisen i timtal om man inte önskar det själv? Och ostmackor är ju aldrig fel, speciellt om man som jag inte äter bröd under veckorna.
Imorgon väntar textilkafé på Västerbottens museum mellan 14 och 16,30. Misstänker det blir något färggladare som följer med mig dit.

Today reason has conquered and the knitting project of the day are child mittens in black and white. As far as possible from the colormania I had last week. But to make sure life doesn´t get too serious, because I believe that isn´t healthy, we drank hot chocolate and had cheese sandwiches for dinner. Can it get any better?

I väntan på sidensvansarna

Borde inte sidensvansarna komma snart? Det kryllar ju av rönnbär överallt och de första frostnätterna har varit, så det borde väl snart vara högsäsong för dem. De ser ju så exotiska ut i sina färger.

 Överväger faktiskt att temat för oktober månads sockgarnsklubb kommer att bli Sidensvansarna och rönnbären. Vi får se, snart dags att färga.

 Och i väntan på sidensvansar får jag nöja mig med garnerna jag färgade i helgen. Ovan karamell och nedan sunset orange, båda på 1-trådigt ullgarn.

 I am waiting for the autumn birds to come and eat all the berries of the rowan trees. There are a lot of berries this year and the first frost has come and gone. What are the birds waiting for?

Höstfärger

Har använt helgen till att få utlopp för min färglängtan i ateljén. Efter en väl behövd uppröjning, som det fortfarande återstår lite av, så kunde jag äntligen sätta fart på färggrytorna. En investering av ytterligare en kokplatta gör verkligen skillnad!
Att jag haft rönnar i min närhet de senaste veckorna går väl knappast att undvika. Utanför vår lägenhet, utanför kontorsfönstret, på friluftsmuseet där jag jobbar, utanför ateljén. Så därför blev det väldigt höstiga färger. Med avstickare i karamelligaste ceriserosa. Alla garnerna på bilden är 1-trådigt ullgarn som jag för övrigt nu även hunnit lägga in i webbutiken.
Så nu kan jag med ro återvända till min svartvita stickning, vantar i mönstret Tradition. Och en svart jobbstickning, samma som tidigare i veckan. Och naturfärgad spinning. Undras hur länge det dröjer innan jag börjar blanda in glitter igen?

I have used this weekend to satisfy my urge for colors. After a well needed organization of my studio I could finally start to dye again. 
The rowan trees have been everywhere with their berries the last weeks. Outside our apartment, outside my office window, at the open air museum where I work, outside my studio. So it might not be that strange that all the yarns got autumn colors.

Stickkafé i ateljén

Har glömt att berätta, nu på måndag 24 september är det dags för höstens första stickkafé i min ateljé i Brån 110!

Klockan 18-21, fika kommer att gå att köpa till billig peng. Så nu blir det panik i helgen att fortsätta röja upp efter sommaren. Den har tyvärr bestått av alldeles för lite arbete i ateljén och desto mer hämta eller dumpa saker där, för lägga det i ordning, det gör man någon annan gång.
För er som inte hittar så finns en vägbeskrivning i min butik www.limmo-design.se, och givetvis går det bra att maila och fråga också. Ingen föranmälan behövs.

Jobbstickningen

Jag är av åsikten att det skadar aldrig att ta med en stickning. Lärde mig särskilt det under en period då jag satt mycket på sjukhus som stöd åt flera närstående, att det finns alltid tid att rycka åt sig en stickning och att man aldrig ångrar det.
Så givetvis ligger det en jobbstickning i väskan som följer med mig varje morgon. För närvarande en relativt intetsägande sådan, ett par svarta flätpulsvärmare. Jag har inte stickat en maska på den på tre veckor, men vem vet rätt som det är känns lunchen lång. Är det någon fler än jag som har en stickning liggande i jobbväskan, bara för säkerhets skull? Skulle vara intressant att se vad du är med dig!

I am of the opinion that it never hurts to bring a knitting. I learnt that during a period when I often sat as company at the hospital. There is always time to take a knitting with you and you never regret it.
So of course there is a knitting following me to work in my bag every morning. For the moment a pair of black fingerless mitttens. I haven´t knitted on them for three weeks but you never know when the lunch feels long. Is there anyone else there who has a knitting in your work bag? I would love to see it!

Färglängtan

Logiken säger att jag borde sticka saker i förståndiga färger. Svart, vitt, grått, lite rött och blått. Grönt med viss måtta går också bra. Men just nu är det ju färg överallt ute, gult, gulbrunt, brunt, lite åt orangea toner, fortfarande grönt i alla tänkbara nyanser, himmel som varierar mellan renggrått och lysande blått. Så varför ska jag måste begränsa mig till det förståndiga?
Gick igenom delar av mina garnlådor igår och som vanligt är det de starka färgerna som fångade min blick. Men vem kan motstå dessa? Nu ska jag bara avgöra vilken av mina pågående tre stickningar som ska få min uppmärksamhet denna morgon innan jag åker till jobbet.

My logic tells me I should be knitting in practical colors. Black, white, grey, a little bit of red and blue. Maybe also some green. But for the moment there are colors everywhere outside, yellow, brown, almost a brownish orange, all kind of green and a sky that varies from rainy grey to sparkling blue. Why should I have to keep to the logical choices then?

Fiberfestivalen 2012

Fått en del frågor de senaste veckorna hur det ligger till med Fiberfestivalen i år, om det blir någon. Och ja, det blir en fiberfestival! 6-7 oktober går den av stapeln.
Nytt för i år är att som arrangör står Norra Spinnargillet, en nybildad förening som ska jobba för handspånad i norra Sverige och som i en del av detta arrangera Fiberfestivalen. Vilket är ett lyft från att i tre år ha kört det som ett tvåmanna-projekt.
I år kommer den arrangeras på den nybyggda festplatsen i Vännäsby, alldeles intill Umeälven. Det är en lokal som både erbjuder en mässlokal, kafé samt sidoutrymmen där planen är att vi kommer ha 2-timmarskurser samt kanske någon föreläsning. Och utanför finns det gott om parkeringar och närmaste busshållplats är 200m bort. Vid det laget har förhoppningsvis även pendeltåget börjat stanna i byn.
För den som är intresserad av att medverka som utställare kan man höra av sig till Kia Jonsson tricorum@hotmail.com eller till mig. Och det gäller givetvis andra frågor och funderingar också.

I have gotten a lot of question about if it will be a Fiberfestival this year. And it will, the 6-7 of october in Vännäsby.

WWSIP

Det är dags för WWSIP igen på lördag. Alltså den internationella spinn offentligt dagen. Alla vi ullfreaks motsvarighet till knit in publi som är i mitten av juni.

Förra året medverkade jag nere i Göteborg tillsammans med Kravallslöjd. Vi spann bland annat toapapper på toarullar men jag hade med mig en vanlig slända och ull också. Även om det inte heller blev så normalt vilket bilden visar.

I år kommer jag vara i Härnösand på Korsmässomarknaden under lördagen. Planen är att plocka med Victoria och spinna lite om jag hinner. Sen vet jag att det kommer att sitta ett gäng och spinna på stadsbiblioteket vilket är alldeles intill parken där marknaden är.

Små skor

Snubblade av en lycklig slump på ett par väldigt små gamla läderskor som hängde på en takgunga i en av byggnaderna på Ramsele hembygdsgård.
Det som utgör den lyckliga slumpen är vad några släktingar till mig hittade under ett av husen hemma när de skulle laga en grund nu i somras. Ett par små små skinnskor, kanske för en ettåring, i bitar som låg under huset. Som yngst kan skorna vara från 1942 då den yngsta i syskonskaran föddes. Efter många år under huset var de fortfarande mjuka tack vare mörker och fukt men nu stelnade de snabbt i ljus och värme och föll i bitar.
Men nu har jag ett framtida drömprojekt, att prova att sy ett par kopior av de här skorna. Om det blir i skinn eller annat material har jag inte bestämt men visst är de söta?

By a lucky coincidence I stumbled upon a pair of old and very small leather shoes that hang on a swing in a small local museum.
What makes it so lucky is that my relatives just some weeks before found a very small leather shoe under one of the houses as home while they where making some repairs. This sho was still all soft but after being exposed to the light and warmth it has now turned hard and fallen a bit to pieces. It has to be at least from 1942, when the youngest one of the children who grew up in the house was born.
Now I have a new dream project, to make a copy of this shoe. Hopefully seeing the pair at the museum can help me.

Första älgen

Årets första älg för jaktlaget och min första älg någonsin blev den kalv jag så äntligen sköt på måndag morgon! Pappa, som jagar på andra marker i år, var visserligen värre och sköt en oxe redan vid halv sex på måndag morgon, men han har ju vanan inne.

Satt på en liten myr mitt i skogen när jag hörde ett brak och ko med två kalvar kom ut kanske 15m från tornet. Sköt på den första kalven som fortsatte fram i språnget kanske 5m innan den föll medan kon med den andra kalven tvärvände och återvände den vägen de kom.
Sedan återstod att vänta. På att hundförarna skulle gå klart området och att hjälp skulle komma för att bistå mig att ta ur den. Har provat att ta ur lite innan också men kände mig lite osäker så då är det ju onödigt att börja på egen hand.
Det tog 6 år tills den första älgen föll, men nu ska det väl inte ta lika lång tid tills det blir dags för nästa.
Har hunnit se ytterligare några älgar under veckan men utan att det blivit läge. Ingalill har däremot också skjutit en kalv.

Idag har det dock varit lugnt. Såg en myra som kröp på det torn i kraftledningen där jag satt. Och blåsten har hindrat mig från att höra någonting alls. Men, imorgon är en ny jaktdag!

Finally it was my turn! I shot my first moose on monday morning, fine little calf. A while after 9 a cow with two calves came halfrunning past my tower and one of them stayed with me. It took me 6 years of hunting, but hopefully it won´t take as long for the next one.

Marknadsdag

 I söndags var det återigen dags för marknad, denna gång på hembygdsgården i Ramsele. Har aldrig stått på den höstmarknaden tidigare och både marknaden och hembygdsområdet var med några undantag en positiv upplevelse.

Att få stå bland gamla byggnader är ju helt i stil med mina intressen. Kikade runt i de få byggnader som var öppna och lyckades även få låna nyckel och kika in i en av de låsta. Det mesta var en positiv upplevelse förutom deras presentation och hantering av textilier, men mer om det kommer jag att skriva om senare på www.textilinprogress.se.

Last saturday it was time for another craft fair, this time at a small local museum.