Odla med ull

I år har jag införskaffat mig en tomatplanta. Och kommer faktiskt fortfarande två veckor efter inköpet ihåg att vattna den. Det måste vara rekord.

Och denna lilla planta ger mig även utlopp för min experimentlusta. I botten av 12-litershinken jag placerat den lilla busktomaten i är det nämligen fullt med ull. Den smutsiga ullen jag normalt sett sorterar bort och slänger, då procenten fårskit är större än procenten ull. Men läste redan förra året om hur många använder den ullen i odling, som extra gödsel i botten. Vilket ju är ganska logiskt. Alla vi som tvättat råull någon gång vet ju hur mycket smuts som lossnar ur den.

Kanske ska man kalla det den ultimata ullfixeringen. Eller en strävan att absolut inte slänga någonting om det går att använda. Eller helt enkelt nyfikenhet. Men det har visat sig att jag inte är helt ensam om att experimentera med ullodling. En bekant till mig har visst i flera år använt ullen från sina får som täckmaterial i trädgården. Hoppas jag tar mig dit i sommar för att fotografera ullträdgården.

This year I have dared to buy a tomato plant. And two weeks later I am still remembering that it needs water sometimes.

But this little plant is also the subject of an experiment of mine. In the bottom of the bucket I have placed it in there is a layer of wool. It´s the wool that I usually sort out and throw away. The percentage of sheep poo in it is larger then the percentage of wool. So it should work, or so I have read. And I have also discovered that a friend of mine has use wool to cover around her plants for years.

So maybe it is the ultimate wool fixation. Maybe a way of trying to use absolutely everything of the wool. Or maybe I am just curious.