Stickergonomi - arbetsplatsen

Att prata om en arbetsplats när det gäller stickning är ju lite knepigt. Eftersom som stickningen trots allt är bärbar i de flesta fall tar ju jag och många med mig med den överallt. Och det gör ju att det blir lite si och så med hur kroppsvänlig platsen är där man sitter eller står och stickar.

Men hemma sitter jag jämt och stickar i soffan, som bilden avslöjar är den av 70-tals modell. Har mutat in ena hörnet som mitt, den som försöker ta det hörnet ifrån mig får passa sig!

Viktigast för mig är ljuset. Jag är väldigt ljusberoende, speciellt de gånger jag stickar i ljusa garner. Fick jag bestämma skulle jag ha ett lysrör i taket och en lysrörsskrivbordslampa(vad är det korrekta namnet egentligen?) bredvid där jag sitter, men vissa kompromisser har fått göras med min filmtokiga sambo. Istället har ljusfrågan löst sig med att jag har en golvlampa bredvid soffan som jag kan rikta in så den bara lyser på mitt arbete. Tyvärr står den här alldeles utanför bild här, men tro mig, den har inte så stor skönhet att ni missar något!

Jag brukar också vara noga med att se till att ha stöd för åtminstone vänsterarmen. Med armstöd och ofta i kombination med en extra kudde för att kunna få bra vinkel och rätt gosighet kring armbågen. Om det jämt är den ultimata vinkeln ur en ergonomisk synpunkt kan väl diskuteras, men en extra kudde gör också att det är lättare att ändra och variera vinkeln.

Slutligen, vad mer kan sägas? Närhet till redskapen. Sax, nålar, stickmätare och mönster hamnar för det mesta i en röra på det lilla bordet bredvid. Inte jämt så dekorativt men lättåtkomligt. Och en liten plastlåda med lock under bordet där jag har garnerna som jag jobbar med just nu. När jag inreder så går i regel funktion först även om det inte är någon nackdel om det inte ser alldeles anskrämligt ut.

Ja, kanske inte blev ett lika ergonomiskt inlägg som sist, mer ett om mitt sätt att praktiskt lägga upp mitt stickarbete. Jag tror jag kan sammanfatta det med bekvämlighet och närhet till redskapen.

I hörnet skymtar även monsterblomman, vår monstera. Den började som en liten liten planta som var väldigt söt. Och det visade sig att den trivs väldigt bra hos oss. Så i helgen hade den slutligen växt ur fönstret och hade skickat lite väl långa luftrötter(tentakler!) ner i mina garnpåsar. Så i ett försök att tämja den är den numera uppbunden i en krok i taket och luftrötterna är nedtvingade i krukan. Men känner jag den rätt så kommer den nog snart försöka börja tafsa på mina garner igen. Vi får se vem som vinner kampen om garnet, jag eller monsterblomman.