Galengarner

Att inte låta något gå till spillo ligger djup inbäddat i slöjdandets själv, och är väl trots allt en del av själva slöjdandet? Att utnyttja de resurser man fått tillgängliga till max, hitta på nya kluriga lösningar, och lösa de praktiska problem och behov man ställs inför.

Så, så gör jag även när jag spinner mina garner. Jag har knappt ens hjärta att slänga dubbelklippen, det vill säga avklippta ullockar som är alldeles för korta för att kunna spinna ett jämnt garn av.

Så vad gör jag? Jo slänger allt i en stor papperskasse och samlar. En riktig slöjdhamster, det är vad jag är! Man vet ju aldrig när det kan komma till nytta. För är det inte alltid när man äntligen tagit sig för och rensat och slängt ut en massa gammalt sparat som man dagen efter kommer på vad det kunnat användas till?

Sen måste det vara någon måtta på sparandet. Jag har sett riktiga skräckexempel där sparandet och bra-att-ha-tänkandet gått överstyr och blivit sjukligt. Och även om mina materialförråd ibland kan verka både överdrivet stora och innehålla riktigt konstiga saker så vill jag inte hamna i det sjukliga sparandet. Och, det är ju trots allt riktigt skönt att rensa, slänga och kunna organisera upp ibland!

Men, tillbaka till alla små och stora ullrester som slängs i en kasse. De blir ju ganska många med tiden! Och då, blir de med hjälp av kardmaskin och spinnrock förvandlade till galengarn!

Ja, galengarn är den bästa benämning jag lyckats komma på på dessa garner. Men om någon har andra namnförslag mottages de gärna! Men, dessa garner är ojämna, färgsprakande och oerhört varierande, alltifrån lokal ull från köttfår till angora och glitter kan hamna där. Inte en meter blir lik den andra. Och de är fantastiskt roliga att spinna!

Helt utan krav och regler, garnet blir som det själv vill bli helt enkelt. Så här kommer några smakprov på de senaste dagarnas galengarner.

Ja, givetvis har jag även lagt ut dem i butiken. De kostar 150 kronor hektot, storleken på härvorna varierar från 35g och uppåt.