Returkassarna

Jag skrev tidigare i sommar om min tygbantning, men jag har aldrig visat upp något resultat. Men det har ju faktiskt blivit färdiga saker även om de flesta tygerna bara är tillskurna och inte klippta än.
Ett av de stora projekten var att sy returkassar. De är av precis samma modell som en vanlig plastpåse från affären, skillnaden är att de är sydda i återbrukat tyg. Jag är mer van att klippa dessa tyger i tunna remsor och väva mattor av dem, så det var ett sant nöje att arbeta i ett lite större format och sy av dem. Kassarna på bilden är bara en liten bråkdel av vad jag hann med, men de färger jag lagt upp i webbutiken där de går att köpa för 45 kronor styck. Den stora andelen kommer få följa med mig på marknader och mässor, bland annat till Syfestivalen.

Produktiv dag

 Jag har turen (och ibland oturen) att ha en kropp med en dygnsrytm som gör mig morgonpigg. Vilket inte gör det till något problem för mig att gå upp samma tid dagar jag är ledig som när jag jobbar. Jag jobbar bäst på förmiddagen och kommer gärna igång senast halv åtta på morgonen. Om klockan drar iväg mot halv nio, nio blir jag lite stressad, det känns som om hela dagen gått åt och det inte är någon idé att börja på något större projekt. Nackdelen är just detta, och att jag efter en viss tidpunkt på kvällen, ofta runt 9, slås min inre strömbrytare av och jag förvandlas till något som kan liknas vid en zombie vilkens enda mål är att hitta en säng.

Så min lycka är gjord när jag som igår kan kliva upp på en gång Lars åkt till jobbet (han åker strax före 6) och börja påta på med morgonsysslor och förbereda dagens middag för att sedan åka till ateljén och vara på plats där senast 8. 

Vad blev då gjort igår? Jo jag kardade till septembers ullklubb, färgade en massa garn, bland annat det syrenfärgade sockgarnet ovan, och fotade en hög produkter som låg och väntade. Igår kväll anlände dessutom en låda med sländor som jag i detta nu håller på att provspinna med.

Drömfågel

Viljan är stor men tiden räcker inte till. Så jag hinner inte sticka allt jag önskar. En sjal jag drömt om och tyckt varit fantastisk är Dreambird av Nadita Swings.Det gick så långt att jag färgade ett regnbågsfärgat garn där den här sjalen var ett av de lämpliga projekt som fanns i bakhuvudet. Men tiden fanns inte där.

Men jag har en mamma som är fantastisk på att sticka och är den som lärde mig när jag var 5 år gammal. Hon stod och stickade på tröjor åt mig och min syster samtidigt som hon stekte pannkakor och stickar minst lika mycket nu. Och snäll som hon är så tog hon på sig att sticka en Dreambird.

Så nu har jag en egen drömfågel. Stickad i Limmo-designs självrandande regnbågsgarn, färgat på tunt sockgarn och ett tunnare entrådigt svart ullgarn. Stor så det räcker till och fotad vid stranden till Vindelälven.

Tack mamma!

I have a long time dreamt about making a Dreambird shawl but the time hasn´t been enough for all the projects. But this summer my fantastic mum offered to knit me one! It is made out of Limmo-designs handdyed sockyarn and a black 1-ply woolyarn. Photos taken at the Vindel river.

Onsdag att se fram emot

Ibland behöver man något att se fram emot. Som nu när jag jobbat fem onsdagkvällar och tre söndagar(sista imorgon) på rad. Så på onsdag, då tar jag ledigt hela dagen för att istället jobba med annat i ateljén. Färga, karda och mysa.
Jag håller öppet ca 10-14 då, så den som vill är välkommen att komma förbi och textilmysa i köket. Kaffe och tilltugg finns att köpa, egen matsäck är givetvis tillåten. Spinnrockar, stickningar, virkningar och barn, allt är ok. Vi syns vid Brån 110!

Zuzu´s petals

 Ett projekt kan ju inte räknas som färdigt förrän det är fotat och dokumenterat, och ibland är det det steg som tar längst tid. Men nu är även den lilla detaljen gjord på min Zuzu´s petals.Igår på staketet vid backen ned mot Umeälven på baksidan av huset där vi bor. Mitt bland humlen.

Stickade den på stickor 5,5mm av mitt eget handspunna garn. Det var ett tag sen jag spann det och det var lite ojämnt, har ett minne av att ullflätan var lite filtad och svårarbetad. Men i slutändan blev det ju bra!

Måndagslyx

Måndagslyx är att efter att ha jobbat alldeles för många timmar på söndagen kunna åka hem från jobbet vid 12, sätta igång den där bra ljudboken, koka riktigt gott kaffe till skillnad från det från jobbets kaffeautomat och sätta sig och spinna lite. Helt själv hemma, bara därför att.
Trevlig måndag på er allihopa!

Monday luxury, after working too many hours on sunday. To go home from work at 12, sit down with coffee and a good audio book and spin. Hope you all will have a nice monday!

Botanical knits

Efter en arbetsdag som blev alldeles för lång kändes det bra att få åka till Vännäs och hämta ut paket med nya varor till butiken. Och när jag kom hem och äntligen fick öppna den inte så stora men tunga kartongen blev jag genast piggare!

 Kan från och med igår kväll titulera mig återförsäljare av mönster och böcker från Alana Dakos, Never Not Knitting! Till en början kommer jag ha två olika böcker, Botanical knits och Coastal knits plus några av mönsterbladen i lager. Förhoppningsvis kommer det hem mer senare.

Har redan alldeles för många projekt på gång men känner på mig att det inte dröjer så länge innan det blir ett till. Tror jag ska börja med sockar och vantar i det här mönstret som finns i Botanical knits.

Today a package arrived, filled with books and patterns from Never Not Knitting. Woho! They are so pretty!

I rymden finns inga gurkor

Vad jag vet finns det inga gurkor i rymden, och det är väl tråkigt? Rymdgurka, handfärgat sockgarn 100g/420m per härva.

Where are all the space cucumbers? Space cucumber, handdyed sockyarn.

Regnig morgon

Inga bara fötter på solvarm sand idag. Lars väckte mig innan han skulle åka på jobbet och berättade att det spöregnade. Vattnet forsar rakt ut ifrån tak och hängrännor. Men vad gör väl det när jag är ledig hela dagen, ska åka till in ateljé och färga och röja. Den ligger en våning upp, alldeles under taket så då kommer regnet förhoppnningsvis dundra så där härligt i plåten. Sämre kan man ha det.

No feet on sand heated by the sun today. Lars woke me up before he went to work and told me it was raining, heavily. And when I went up the rain was really pouring down and water throwing itself out from the roof. But that doesn´t matter. I am taking a day of work today, going to be in my studio dyeing. And since it´s on the upper floor the rain against the roof will sound great. It could be a worse day.

Halsduk

 Projektet jag stickade på tidigare, strukturexperimentet, är färdigt. Och resultatet blev en jätterandig halsduk i grått, beige, brunt curry och lite glitter.

Materialet är en blandning mellan handspunnet artyarn, smårester av mohair, alpacka och en massa olika ullgarner givetvis.

Tygbantning

Efter att ha börjat dagen med att cykla och träna och sedan vidare till ateljén för att hämta lite småsaker ägnar jag mig nu åt ytterligare tygbantning. Liksom mitt garnförråd är tygförrådet generöst tilltaget. En del som är köpt med tanke på något bestämt projekt, en hel del som är köpt på rea och en del som jag fått och även återbrukstyger. Så nu har jag tagit tag i det och ska försöka klippa och skära till så mycket som möjligt så det är färdigt för att sys.

After doing this day´s training and going to the studio to get some things I am now spending the rest of my day fabric dieting. I have a very generous fabric stash and therefore I have decided to cut up as much as possible so it will be easier to just sit down and sew.

Struktur

Helt plötsligt sitter jag där med alldeles för många stickprojekt igång samtidigt och minst lika många jag vill påbörja! Har dock gett mig den att jag ska slutföra dem. Ett av de mest spännande är det på bilden, en lek med strukturer och färger. Är så otroligt imponerad av friformsstickning och friformsvirkning, men att släppa taget är inte det lättaste jämt. Vad det ska bli, det avslöjar jag förhoppningsvis när (om!) den blir färdig.

Suddenly I am there again, with too many knitting projects I have begun and at least as many I want to begin. But I have decided that this time I am going to finish them all. One of the more exciting ones are the one on the photo, with different colors and structures. I am so impressed with people skilled in freeform knitting and crochet, but it is easier said then done to let go.

Med doft av diesel

 Har haft en dieseldoftande dag i Vännfors. Deltog återigen på hembygdsdrag med drag. Vännäsbygdens hembygdsdag där traktorpulling med veterantraktorer är dagens dragplåster och höjdpunkt. Och måste säga att nog finns det plats i hjärtat för gamla traktorer och redskap. Och kanske inte minst för den gamla, stora, gula väghyveln som var med även i år. Kan det bero på att min mormor hade en gul plastväghyvel jag lekte med i den sandlåda som bestod av ett blåmålat traktordäck som fanns hos mormor och morfar.

 Jag satt och uppvisningsspann och hade med mig av mina produkter för försäljning. Som väl var inne i ett tält, det hann bli riktigt varmt innan dagen var slut.

Som tältgrannar hade jag linföreningen, även de i spinnartagen. Lite av deras skräp i form av linblånor råkade följa med mig hem, det ska bli inslag i kommande garner.
De satte även upp ett klädsträck med linnehanddukar som fick fladdra i vinden. Somrigare blir det inte!

Today I participated in a local day where tractor pulling with old tractors was the main thing, but there was also some space for handicrafts and local food. I spun and sold my products. Next to me was the local flax association, also spinning and showing linnen products.

Blå som iris

Efter onsdagskvällens stickkafé på Västerbottens museum blev jag så inspirerad att sticka en Zuzu´s petal, ett mellanting mellan sjal och cowl. Så efter lite letande i lagret fastnade jag för ett entrådigthandspunnet som jag kallar för iris, i blått, lila och gult. Har nu kommit till spetskanten och kan konstatera att det är en riktigt trevlig liten stickning! Mönstret heter som sagt Zuzu´s petals och går att köpa här på Ravelry.

After being at a knitting café wednesday I got so inspired to knit a Zuzu´s petal in handspun. Started yesterday and have now come to the lace edge.

Kvällsrapport

Efter att ha surat lite i skuggan inne i min lilla skrubb tillsammans med spinnrocken, sedan spunnit lite i skuggan på uteplatsen och slutligen limpmackor till middag och en sval kvällscykeltur känns livet lite bättre. Och jag tycker igen att sommar är rätt ok. Men jag tror nog jag föredrar skuggan tillsammans med spinnrock eller stickning.

It was 25C in the shadow already before 12 which made me in a bad mood. But after sitting grumpy indoors with my spinningwheel for a couple of hours, and then an hour outside in the shadow, sandwiches for dinner and later a long but cool bike ride it feels better. Maybe summerheat is ok. But I think I prefer it in the shadow together with my knitting or spinning.

Värme + Lillemor

Ja värme och jag är inte helt kompatibelt. Idag när jag konstaterade att det var 25 grader i skuggan redan före tolv, ja det gjorde inte underverk för mitt humör. Så nu tröstar jag mig med att sitta i min svala lilla skrubb, lyssna på bra bok och spinna litegranna. Tills humöret återhämtar sig!

Vindelälven

Vad man kan göra en varm sommarkväll. Åka efter Vindelälven och utforska och toppa tårna i kallt forsvatten.

Things to do a warm summer evening. Travel along Vindelälven, the only one of the big rivers in Sweden who doesn´t have any water power plants. And dip the toes in the cold water.

Blå sommarblommor

Apropå inköps vara eller icke vara är ett inköp jag verkligen inte ångrat min artyarn vinge till min S10. Igår spann jag lite mer texturerade garner, ett av resultatet blev den här härvan jag kallar för Blå sommarblommor. 80g, kärnspunnet av merino, longwool, handfärgad finull, silke, angelina, satinband, några pärlor och berlocker.

Återbruk

Ett av de fynd jag hittade i garderoberna när vi storstädade för ett tag sen var en kasse full med massor med tyger. Det var kanske inte så förvånande i sig, då jag har ganska många kassar med tyger men just den här hade jag glömt bort. Och den visade sig vara en riktig pärla då jag började plocka i tygerna med bland annat det här söta barntyget med får och lekande barn. Så igår hade jag äntligen tiden att ställa mig och stryka alla tyger och sedan klippa ut för att sy returkassar av dem.

Så fram med strykbräda, strykjärn, sax och mönster. Men till min förskräckelse så vägrade mitt fina gröna strykjärn bli varmt. Så nu har det fått gå i graven efter lång och trogen tjänst.

Men inte för inte så var det återbrukssöndag. Och någonstans i gömmorna hade Lars stuvat undan ett gammalt 80-tals strykjärn (jag misstänker att det var ytterst lite använt). Så dagen var räddad!

När jag ändå var i återbrukstankarna började jag se mig omkring. Begagnat strykjärn. Strykbrädan jag använder tillhörde min mormor och troligen från 50- eller 60-talet. När det skulle delas efter henne och morfar fick jag ta reda på det, ingen av mammas syskon var intresserade. Och det är mycket mindre och smalare än moderna strykbord så det passade perfekt i mitt lilla studentrum på 20kvadrat.

De flesta av våra möbler är ärvda eller i vissa fall köpta begagnade. Till viss del har det varit snålhet(eller kanske man ska kalla det ekonomiskt tänkande?) men det känns bra i maggropen. För varför ska jag köpa ett nytt köksbord när vårt gamla med anor från 50-talet fungerar alldeles utmärkt? Vi har målat om det en vända, just nu är färgen lite bortskavd så istället har det fått en ny vaxduk.

Jag håller på att blir en allt sämre konsument. På det sättet att jag inte konsumerar så mycket nya prylar, helst inte sådant som mest bara är dekoration och tar plats eller är billigt och snabbt går sönder. Vi köper ytterst sällan nya möbler och liknande till lägenheten, även om vi nu i sommar har investerat i nya sängar för att säkra god sömn. Jag tycker om att spara och gneta tills jag fått ihop tillräckligt mycket och då äntligen kan köpa det efterlängtade. Jag finner det ytterst tillfredställande att kunna investera i bra arbetsredskap för mitt textila skapande. Men jag blandar gärna dessa nyinköp friskt med strykbrädor från 50-talet, min mormors gamla kökssax och en vävstol köpt begagnad.

Angående returkassarna som var upprinnelsen till hela det här inlägget så återkommer jag. De är nu tillklippta så nu ska här plockas fram symaskiner och sys.

Yesterday I finally took out one of my large bags of fabric from the closet and to my delight I found lots and lots of really nive old fabrics in it. So they are now cut to what will be recycled bags. And all reusing of old materials got me thinking about my consuming habits. I am becoming a badder consumer for every day. Bad in that sense that I enjoy less and less buying things. A lot in our apartment is used. Our kitchen table, our couch, even our microwave! I still find satisfaction in saving until I can buy really good tools for my textile craft, but I don´t mind mixing it with my grandmother´s old ironing board from the 1950´s an old iron from the 80´s (my 12 year old one broke down yesterday, luckily Lars had an old one!).

i will return to the sewing of the bags. At least they are all cut out now.

Brandgula liljor

När jag var hos mamma och pappa passade jag på att fotografera olika sommarblommor en morgon. Tänkte att bilderna kan komma väl till pass någon grå novemberdag när jag söker inspiration för att färga eller karda. En av mina favoriter är vad vi hemma kallar brandgul lilja. De kanske har något annat officiellt namn, men det är inte intressant, för mig kommer de alltid att vara just brandgula liljor. Vi har sådana hemma på gården, de finns nog i anslutning till nästan varenda gård i byn och ibland när man kommer ut på en äng i skogen, på en lägda eller vid ett stenröse dyker de upp som små knallorangea pärlor, spår efter byggnader och bebyggelse som inte längre finns.

When I visited my parents I took the opportunity to take photos of flowers so I later can use them for inspiration when I dye and card. One of my favorite is this fiery orange lilies. You can find them at almost every house in the village. And when you walk in the forest and come out on a meadow, at a pile or rock or in the grass, there they are like bright orange pearls. Traces of buildings and people who are not longer here.