Vävdrömmar

Ibland drabbas jag av en plötslig längtan efter att jobba med en särskild teknik eller ett särskilt material. Det kan nästan bli maniskt, det ligger där och gnager i bakhuvudet ända tills jag får möjlighet att göra det eller prova på.
Just nu har jag drabbats. En fundering som funnits ett tag har blommat ut i ett regelrätt begär. Nämligen efter att väva tunna vävar i lin. Handdukar, dräll eller disktrasor. Såna där lite besvärligare vävar, där varje tråd kräver lite gullande och eftertanke istället för som i den betydligt rustikare mattväv som sitter i vävstolen just nu.
Och lyckligtvis och föga överraskande så har jag en hel del lingarner i gömmorna, antagligen är det vad som lockat fram begäret. Tjocka tvåtrådiga, tunna entrådiga, blekta, oblekta, färgade, handspunna för länge länge sedan av någon kvinna som jag aldrig känt.
Så till helgen när jag åker till mamma och pappa ska det varpas! Tror att det åtminstone ska bli en liten kort disktraseväv.

Väv2014 - programmet är ute

Hoppas ni inte missat att nu ligger programmet för Väv2014 18-20 september i Umeå ute på Svenska vävrådets hemsida. Du hittar det på den här länken.
Själv ser jag ruskigt mycket fram emot vävmässan. Det enda tråkiga är att jag lär inte hinna se så mycket av själva mässan utan vara upptagen med annat arbete. Men, vad är väl en mässa om vävning?

Zoom loom

Ett länge efterlängtat nytt redskap har anlänt hem till mig, nämligen en zoom loom! En liten vävram där man väver rutor som är ca 10x10cm stora. Och precis som namnet antyder så går det undan!

Omdömet efter att ha ägt och vävt på den under några dagars tid är att jag förstår varför den har fått så bra kritik. Det lilla formatet gör att den är lätthanterlig och smidig att ha med sig eller sitta i soffan och använda. Användarvänligheten förstärks ytterligare av att det går att beräkna exakt hur många meter garn som går åt för en ruta (8yards =ca 7,3m) vilket gör zoom loom till ett användbart redskap för att använda upp restgarner.

Begränsningen är att man är lite fast i vissa garntjocklekar. Det borde visserligen gå att välja att trä lite annorlunda och glesare för att kunna använda tjockare garner. Det man också kan undra är vad ska du göra med massor med små vävda rutor? På Schachts hemsida och Ravelry finns massor med förslag på idéer och egentligen behöver det inte finnas några begränsningar alls, det är fantasin och val av material som styr.

Så nu fyller jag upp en plåtburk med små vävda rutor av handspunna garner. Har redan flera idéer om vad de ska bli. Men en del av de idéerna är potentiella julklappar så jag tror jag avvaktar med att berätta vad.

Finally, my zoom loom has arrived! And I am a little bit in love with this little loom. Maybe it´s obvious, I have already filled a box with little squares woven of handspun yarn that are going to be sewn together into christmas presents.

Vävt i gömmorna

 Det är något speciellt med handgjorda saker. Jag har läst på textillärarutbildningen på Umeå universitet även om jag kom fram till att lärare inte var vad jag ville bli. Men hann med att läsa ämnesbitarna för såväl textilslöjd som historia. Utbildningen är antagligen förändrad nu, jag började 2001, men ett av momenten var givetvis vävning. Jag hade vävt väldigt mycket innan, både för mitt eget nöjes skull och för försäljning. Men att få göra det i kursform, lära sig teorin och utmana sig själv är något speciellt. Och inte minst få tillgång till fantastiska lokaler där allt i redskapsväg finns. Det var bland annat första gången jag stötte på kontramarschvävstolar, något jag varken kände till eller hade provat innan. Äger fortfarande ingen sådan men drömmer om att en dag åtminstone ha en liten. För vilket skäl de ger! Det gör det värt den extra mödan med uppknytningen och ger helt andra möjligheter när det gäller vävningen.

En av de vävar jag satte upp var ylleplädar. Att valet föll på det hade två orsaker. Dels fanns en bred vävstol i vävsalen (den måste ha varit minst 150cm) dels hade jag och mamma något år tidigare köpt upp ett stort parti vävgarner från en kvinna som hade haft vävkurser. Och en del av det partiet var säckvis av 2-trådigt ullgarn avsett för bland annat vävning av plädar. Så det var ju ingen nackdel att slippa köpa in garnet.
Ursprungsidéen var att det skulle vara blåvita rosengångsbårder i början och slutet av varje pläd. Men när jag började väva blev jag inte nöjd med hur de såg ut så istället blev det tuskaft hela vägen, med blå ränder i början och slut och sidor. Samt fransar som flätades redan i väven. Det blev totalt 2 fullstora plädar samt en liten som jag lät beredas hos Ullkraft i Bjurholm när de var färdiga.
Den ena filten fick min syster, den andra behöll jag själv och stuvade undan i en garderob. Jag är lite sån, det är ofta skapandeprocessen som är det intressanta, den färdiga produkten är sekundärt.
Och pläden fick ligga kvar där. Efter ett tag tog jag med den till mamma och pappa och stuvade in den i en garderob där för att spara plats i mitt lilla studentrum. Jag såg ingen direkt användning för den, hade inte plats och ville ju inte att den skulle bli smutsig!
När jag träffade Lars och flyttade till Vännäsby. Tja vi hade 2 katter och 1 hund ett tag, gah, hår på pläden! Sedan bara 1 katt, också hår!
Men häromåret, då fick jag för mig att hämta hem den. Jag hade ett så tunt täcke så till och med jag frös på nätterna. Och med yllepläden, då behöver jag aldrig byta till vintertäcke, det är lättare att ha flera lager och kunna reglera värmen.
Så nu ligger den på vår säng, på pallen nedanför fönstret och ibland även i soffan. Och vad gör det om den skulle bli smutsig, ull går ju faktiskt att tvätta.
Kanske behöver mina alster helt enkelt mogna innan jag är redo att använda dem. Jag behöver kanske lite distans.

I studied to become a teacher in textile craft and history. Even though I made all the courses for the subjects, I realised that I didn´t want to become a teacher but I don´t regret those years at all. One thing I got time for was learning more about weaving. I had done it a lot before, but now I got the theory and also became familiar with new kinds of looms. One thing I made during that time was wool blankets, 150x200cm big. This blanket rested in peace on mine and my parents shelves for many years, but now I am finally using it. On the bed or on the couch.

Solskensmatta

 Fransen är knuten och klippt, mattan genomgången och avdammad och slutligen fotograferad, mätt och prismärkt. 2,35m blev längden utan frans. Så nu är den inpackad i bilen i väntan på hantverksmarknaden i samband med Brukets dag i helgen.

Har nämnt det förut, men det är värt att sägas igen. Trasmattor i tuskaft är verkligen bland det roligaste man kan väva! De är inte krävande tekniskt sett, vilket också är roligt. Men lämnar sånt stort utrymme för att experimentera och leka med färger att det aldrig blir tråkigt.

My sunshine rug is finally finished, 2,35m long. And now it´s in the car waiting for the craft fair I am going to this weekend.

Att väva solsken

 Idag fick vävstolen lite uppmärksamhet medan färgargrytorna stod och skötte sig själva.

 Sist jag var hos mamma och pappa fick jag med mig lite nya mattrasor hem som mamma hade klippt åt mig. Bland dem gömde sig några härligt roströda som visade sig passa perfekt med några ljust gula trasor jag hade i en påse sedan tidigare.
Så nu väver jag en riktig solskensmatta!

Today I decided to pay the weaving loom some attention while the dyeing pots mind themselves. I found some fabric stripes my mum had cut for me the last time I visited my parents and suddenly I was weaving a sunshine rug.

Inspirationskväll i skrubben

Låter det hemskt att jag sitter i skrubben? Det är det inte. Ser tvärtemot fram emot fredagkvällar. Inget jobb imorgon och veckans träningspass är avklarade. Det är för det mesta ishockey vilket gör att jag inte fastnar framför tvn.
Istället sätter jag mig i min lilla skrubb, där jag har skrivbord, dator, symaskiner, spinnrockar och tusen andra inspirerande saker i en enda röra. Lyssnar på en ljudbok som bara jag är intresserad av. Och surfar runt på hundratals inspirationssidor.
För tillfället har jag fastnat för Pinterest. En virtuell anslagstavla för inspiration alla kategorier.Själv söker jag mest på stickning, garn, ull och liknande men det finns bakverk, recept, kläder, foto, djur, ja allt mellan himmel och jord!
Har skapat mig mina egna anslagstavlor här där jag påbörjat att samla såväl av mina egna alster och fotografier som att spara inspirerande saker som andra gjort. Som den här paketinslagningen. Jag skulle då smälta direkt om jag fick ett invävt paket oavsett vad det innehöll!
 
Friday in my little closet, together with the computer, an audio book and my spinning wheels, does it get any better? And surfing around for hours for inspiration. I have fallen in love with Pinterest, and have now started my own boards collecting inspiration. You can find them here.

Sällskap

Fick sällskap i ateljén i söndags, bland annat av tre spinnerskor som glatt intog köket och satt och spann några timmar.

 Med sig hade de även ett något yngre sällskap som inte alls var lika intresserad eller imponerad av alla spinnrockar utan tyckte att mamma och hennes kompisar var rätt tråkiga. Istället hjälpte hon mig och var fotmodell när jag fotade trasmattor.

Så nu ska jag försöka bekämpa vad som känns som en förkylning som kliar i min hals och hoppas att det inte blir något allvarligt av den. Det är ju stickträff på lördag!

Spännande tider

Har den stora turen att fått ett litet inkikshål i planerandet inför Vävmässan 2014 i Umeå. Och som det ser ut nu tror jag ingen blir besviken! Det största problemet blir nog att komma en eller två dagar för mässan kommer nog inte räcka till, det behövs nog en hel vecka fastän mässan bara är 3 dagar!

I am lucky to get a little peek into the planning of Väv2014, the world´s largest weaving market that 2014 will happen here in Umeå. And I don´t anyone will be disappointed!

Senaste veckan

Den senaste veckan har det hänt allt möjligt.

 Det har varit säsongens sista stickkafé på Gammlia. För att få bättre ljus satt vi i Fiske & Sjöfartsmuseet bredvid ångbåten Egil

Jag har äntligen börjat karda lite igen. Några gulorangea kardflor jag kallar Höstkänsla.

 Igår var det höstmarknad för Gammlia. Trots prognoserna höll sig regnet borta och det kom inte några droppar förrän vi börjat plocka ihop. Att det sedan störtregnade på kvällen och det är beräknat att komma 60mm i Umeå (2,5mil bort) idag, vad gör väl det?

Slöjdandet har blivit mindre än jag önskat på sistone. Men några mattor är nedklippta och noggrant genomgångna och efter det fotograferade på stängslet ut mot älven. En perfekt kväll som även visade sig mycket lämplig för att plocka hallon.

Last week have been busy. The last knitting café for the season at Gammlia. Have finally been carding some again. The autumn fair at Gammlia and have finished some new rugs.

Hjälpreda

Vissa saker är bäst att inte göra själv. Som att dra på vävar. Det finns redskap för att göra det ensam men det är så bekvämt att slippa skaffa det och istället engagera hela omgivningen.
Igår var det jag som var hjälpreda hemma hos Jessica som äntligen fått vävstolen uppmonterad och även hon drabbats av trasmattevävarbehov. Efter lite klurande med pinnar och snören som inte riktigt ville vara på sina riktiga platser så fick vi i ett litet huj på en varpfläta på 15meter.
Och bäst av allt, nu har jag en hållhake på henne så har jag en hjälpreda nästa gång jag drar på en väv!
Some things are best to not do alone. Putting the warp in the loom is one of them. It is possible to do on your own, there are special tools and methods, but so much easier if you get some help.

Yesterday I was helping my friend Jessica who finally had re-assembled her loom and got bitten by the rug-weaving bug. So after finding all the right sticks and strings and placing them right we put on 15m of cotton warp. 
And the best thing, the next time it is my turn!

Som blåvitt porslin

Åh, det är verkligen roligt att väva mattor igen! Att få leka med olika trasor och färger. Påbörjat en ny matta idag, i blått vilket alltid är en vinnande färg. Tycker att den påminner lite om blåvitt porslin.

Det är facinerande med mattrasor. Ibland är tygerna så anskrämliga, men blir helt underbara i mattform. Ibland är det tvärtom. Och det är inte alltid de snyggaste trasorna som är lättast att placera in i en matta. De trasorna vill jag ju spara på till något alldeles speciellt.

I am continuing weaving rugs, it feels so good to do that again! I love the feeling of the fabric pieces and combining them into a rug. I have started weaving the mat on the photo today, I think it looks a little like blue and white porcelaine.

Plötslig och intensiv inspiration

Min kropp är i chock! Efter över en vecka med konstant arbete får jag idag vila. Eller i alla fall arbeta hemma med sådant som inte kräver att jag springer runt konstant.

Berättade tidigare om de nya bandgrindarna jag fått hem. De ledde till att jag drabbades av plötslig och intensiv inspiration till bandvävning. Givetvis alldeles för sent på kvällen när jag var alldeles för trött. Men band var tvungna att bli vävda!
Så upp med en varp av handfärgat sockgarn mellan två stolar, trä en limegrön bandgrind och spände fast mig i en fönsterbräda. Bandet blev givetvis precis så snett, vint och ojämnt som är att förvänta av ett band som vävs under sådana förhållanden. Men roligt var det!
Har även fått ett bandvävningstips som raskt marscherade upp till topplistan över de bästa vävtipsen jag någonsin fått. Nämligen påsklämman i plast som befinner sig svävande där ovanför min mage. Istället för de traditionella träbrickorna som man joxar fast i ett band runt midjan, ta bara ett bälte eller band runt midjan. Ta sedan bandet du väver på, lägg runt snöret runt din midja och kläm åt med en påsklämma. Det stadigaste och smidigaste jag varit med om!

Wrote earlier about the new rigid heddle looms I have gotten both for the store and me. And they caused an outbreak of sudden and intense inspiration. So I just had to weave too late at night when I was too tired!
So I found some handdyed sockyarn, made a warp, put it through the rigid heddle, and tied myself to the first place I found at the window and began weaving. And as I suspected the ribbon came out terrible, crooked and uneven. But that doesn´t matter it was fun!
Have also gotten one of my all-time best weaving ideas. Instead of the traditional wooden construction that is used to hold the weaving at place around your waste, use a plastic clip of that kind you use for plastic bags! So easy!

Den coolaste någonsin?

Kan man kalla en bandgrind i cerise akrylplast för något annat än coolt? Jag kan då inte det. Har fått äran att bli återförsäljare av Stoorstålkas vävredskap för bandvävning. Den cerisa bandgrinden finns nu i webbutiken och kommer inom kort att följas av fler färger och modeller.

Can you imagine anything cooler then a chocking pink rigid heddle in acrylic plastic? I can´t.
I have the great honor to have just become a retailer of Stoorstålkas weaving equipment. So soon more rigid heddles like this in bright colors will be available in my webshop.

Muskelminne

Det var några år sedan jag hade tid att väva mattor på allvar sist. Den vävtid jag haft har varit tvungen att läggas på annat. Men nu är väven pådragen, trädd och uppknuten, och det första vävt. Och kroppen kommer så väl ihåg hur den ska göra. Hur hårt den ska dra i trådar och trasor, hur kanterna ska vridas. Det är fascinerande!

It has been a couple of years since I had the time to weave rugs. My weaving time have had to be put on other projects. But now this one is prepared and I have started the first one. And my body remembers exactly how it should do. How tight the threads and pieces of fabric should be pulled, how to make the edges. That is fascinating.

Trådarnas herre

Det är fascinerande att det går att ha kontroll över så många trådar som i en väv! Håller just nu på att äntligen sätta upp en mattväv. Hade tänkt börja med den tidigare men tyvärr räcker ju inte tiden till riktigt allt man vill. Men nu så är den igång.

Men min vävsked har varit med förr. Har för länge sedan tappat räkningen på hur många meter trasmattor jag vävt med den. Så rören börjar bli lite sneda och vinda på sina håll, och den behöver lite finjusteringar ibland. Men ett tag till ska den nog hålla. Minst 35m till hoppas jag, då det är så lång den här varpen är.

I feel like the lord of the threads! It is fascinating how you can be in controll over so many threads as you have when you are weaving. Even though I am currently only preparing to weave rugs, so it´s not that many threads.
But it is not the first time, not for me or for my tools. They are getting a bit worn but will hold for a while longer. For at least 35 m I hope, because that is the lenght of this warp.

Väv 11 i Borås

Oj vilken intensiv helg det varit! Kom hem sent igår kväll, uttröttad och med en överdos av trådar i bagaget.

Har varit på Väv 11 i Borås. Världens största vävmässa som anordnas var tredje år av Svenska vävrådet. Väldigt fascinerande och rolig upplevelse, och intensiv.

Som jag hade förväntat så var medelåldern hög, det var få som var under 55 och få som inte var kvinnor. I kön in på torsdagen var jag som är 30 yngst av kanske åtminstone 100 personer, det säger väl något. Både fascinerande men kanske också lite oroväckande när det syns en så tydlig generationsgräns för vävningen. Eller är det för att vi yngre vävare antingen jobbar och inte hinner gå på Vävmässa eller inte anser oss ha råd?
Inne var det fullt, fullt, fullt överallt. Blev periodvis nästan nedtrampad av tanterna, mer än en gång fick jag hoppa in i en monter för att kunna andas och det var inte lätt att ta sig fram och titta vid några av de mest populära borden. Vid Sätergläntans monter fick jag nästan slå mig fram för att kunna titta på böckerna. Det ryktas även om ett och annat blåöga vid den påföljande festkvällen på torsdag kväll, om det är sanning eller ej vill jag inte uttala mig om. Men nog tror jag att fler än jag hade ömma tår efter att ha blivit trampad på.
Och givetvis var alla de stora aktörerna där! Fascinerande att få handla direkt av företag som jag skickat efter så mycket ifrån genom åren. Och mässpriser gör ju inte saken värre.
Och slutligen, en mycket glad överraskning!

I New York finns ett företag som heter Habu textilies. de har både verkstad där de väver och stickar och så tillverkar de något av världens mest exklusiva garner. Tunna trådar med ståltråd, silke, ull och liknande fina naturmaterial. Och de stod på mässan!

En liten kon garn slank givetvis med, rostfri ståltråd med silke i plommon. 14g mäter hela 277m. Vad denna lilla garnkon kostade vågar jag nog knappt erkänna, men som tur är är ju vävmässan bara var tredje år.

Bandväv och kaniner

Omväxling förnöjer, även när det är i liten skala och bara vardagliga ting. Igår var en sådan dag, som egentligen inte var särskilt dramatisk men ändå innehöll allt möjligt utöver det vanliga. Från frigolit och får på vägen när jag skulle till jobbet på morgonen till upphittad kanin på kvällen.

Eftersom det är sommar så blir det mycket jobbfoton just nu, men det kan ju höra ihop med att jag jobbar väldigt mycket under sommaren. De flesta dagar arbetar jag i 1860-tals miljöerna på Gammlia i Umeå, men en dag i veckan är jag vid de nybyggda samiska vistena.
Kan ju inte spinna och sticka alla dagar mellan besökarna, så istället blev det bandvävning med bandgrind. Fastspänd i en björk hann jag med några meter. Mönstret är rent hittepå, ingen anknytning till något traditionellt samiskt band.
Och dagens avslut, upphittad bortsprungen kanin, i skogen vid de samiska vistena. Hörde något som prasslade, gick och tittade i tron om att det var nån fågel eller på sin höjd en hare eftersom jag sett harar på området tidigare. Döm om min förvåning när det var en liten svart tamkanin! Snäll och inte alls svår att fånga in, men verkade lite stressad.

Några av våra sommarbetare hade visst sett redan redan för några dagar sedan har det visat sig, så den har nog varit på rymmen ett tag. Just nu har en av mina kollegor, som redan har ett gäng kaniner, tagit hem den, men det är bara en tillfällig lösning. Så förhoppningsvis hör den lille kaninhanens rätta ägare av sig!

Vävning i liten och stor skala

Har trötta fötter efter intensiv arbetsvecka som snart är slut. Och trötta fötter orkar ju inte trampa en spinnrock. Har därför återigen satt mig med mitt forna sommarpyssel nämligen pärlväven.

I helgen åker jag hem till mamma och pappa, och till vävstolarna! Då blir det massor med vävning i stor skala, sommaren är ju lång med många marknader, bäst att fylla på förråden!

Stickar hon aldrig numera?

Ja, kan förstå om man frågar sig det! Har upptäckt att allt jag skrivit om på sistone har handlat om garn, ull och så ännu mer garn och ull. Men, jag stickar fortfarande konstant. Har bara inte stickat något som jag tyckt varit tillräckligt spännande att fota och lägga upp här. Jag repeterar ju trots allt en hel del och stickar samma mönster i samma färger flera gånger.

Till på köpet så jobbar jag ju de flesta dagar. Bilden ovan är på väven i Wallmarksgården, den gård jag är ansvarig för. Det ska bli yllesjalar, av samma typ som jag skrev om i maj/juni förra året.
Men, nu kommer den obligatoriska garnrapporten! Har nämligen färgat mer sockgarn. Ovan är färgen Sandsten, i vitt, ljust lila och grönbrunt(ja, låter som en konstig färg, men ser bättre ut än det låter) Finns givetvis utlagt i butiken.

Skrev en lista över marknader nedan. Kan även lägga till medeltidsdagarna i Luleå. Kommer inte att vara där personligen, utan ett urval av mina garner kommer att finnas till salu hos Korpåsen.