Koftfavoriter

Den här tiden på året drabbas jag av en oförklarlig längtan att sticka mig en ny kofta. I år tror jag dessutom det förstärks av att det finns fler fina koftmönster än någonsin och går en koftstickarvåg genom stickvärlden. Och jag har senaste åren verkligen kommit till insikt hur praktiskt det är med tunna ullkoftor. Som extraplagg istället för fleecetröja eller som tunn jacka. Eller helt enkelt bara för att det är fint och att det är roligt att sticka koftor!

 April 2014 stickade jag min Sinnasau, mönster av Ann Myhre. Den stickas uppifrån och ned och var rolig och snabbstickad, ränderna gör att det händer något och du ser hur arbetet går framåt. Jag stickade min i Spindrift från Jamieson´s of Shetland, gick ca 250g totalt om jag minns rätt. Är lite sugen att sticka en till i andra färger, och i Rauma finull som jag kommer få in till butiken framöver.

Förra årets favorit, och en storfavorit fortfarande, har jag faktiskt inte stickat själv utan den var en present från min typ-kusin (krångligt släktskap, vi nöjer oss med typ-kusin därför) Sissel. Det är en Wiolakofta av den norska designern Kristin Wiola Ödegård. Min Wiolakofta är stickad av rauma finull och är i originalfärgerna. Vid första tanken på så många och de här färgerna i en enda kofta känns det nästan överväldigande men de skapar harmoni!
Min wiolakofta är dessutom ett sådant plagg som gör att okända människor stannar mig på stan och berömmer och frågar om koftan jag har på mig. Det är speciellt!

Nu sitter jag och funderar på vad mitt nästa koftprojekt ska bli. Är sugen att sticka något antingen i Rauma finull eller Rauma Tumi, då jag om några veckor får hem det till butiken och därför gärna vill bekanta mig med kvalitéerna. Finull finns i 105(!) färger så det finns lite att välja mellan!
Jag funderar bland annat på:

Loppakoftan - har funnits på min lista ända sedan Ann släppte mönstret. Det största problemet har nog varit att jag aldrig lyckats bestämma mig för vilka färger jag vill sticka den i men tror jag bestämt mig nu.

Någon av Helle Siggeruds koftor - flerfärgsstickning, lite retrokänsla och också den lite komplicerade känsla som finnns i Wiolakoftan. Finns många duktiga norska designers som gör mönster i den stilen just nu.

Veme från Kofteboken 1 - i originalfärgerna där det är mycket kontrast mellan färgerna, även det med lite retrokänsla.

Så, jag får se var jag landar, det finns så många val! Eller så tar jag och stickar några vantar till, det är alltid ett säkert alternativ.

Stickkafé-pepp

Börjar känna mig peppad på att hålla i stickkaféer igen! Senaste året har det varit alldeles för mycket stress och stök och jag har inte alls haft tid att ha öppet så mycket som jag önskar men nu

Jag har redan några datum planerade då jag  kommer ha öppet i min ateljé med möjlighet till stickning och fika 30 maj och 13 juni. Det finns dessutom som alltid möjligheten att besöka mig andra tider, ring eller maila mig bara först så vi kan bestämma en tid.

Och roligast av allt, jag planerar just nu för ett stick- och spinnläger 20-22 maj nästa år! Det kommer bli ett mysläger mitt i skogen där fokus blir på att ta det lugnt, sticka, spinna, umgås och äta lokalproducerad mat. Vill inte avslöja för mycket detaljer just nu, mer än att det blir på en plats där det växer hav av vitsippor den här tiden på året!

Vardagsstickning

 Jag har ett helt gäng av vad jag kallar vardagsstickningar. Alltså enkla stickningar som inte kräver någon större eftertanke, där jag ofta kan mönstret utantill och därför passar bra framför tvn eller liknande.
Min vanligaste tv-stickning är mönsterstickade vantar i flerfärgsstickning.

Medan jag som bilstickning ofta väljer olika typer av pulsvärmare, då behöver jag bara hålla reda på en färg.
Sedan har jag de speciella stickningarna. De som kräver lite mer eftertanke och fokus på just stickningen, inte allt omkring. Har inte alltid en sådan på gång men lade faktiskt upp för en sådan igår, en tam i fair isle, dvs en basker i flerfärgsstickning.
Vad är din vardagsstickning? Jag är nyfiken! Så nyfiken att jag till och med gjort en hastag på instagram #vardagsstickning.

Kallt som Fan!

Ja jag har inte presenterat så många stickprojekt på sistone, men det beror på att mycket tid i juldagarna har gått till att fundera på, rita, och provsticka ett väldigt speciellt arbete.

 Och nu kan jag äntligen visa upp dem! Nämligen mina Kallt som Fan-vantar! De är inspirerade av Cold as fuck vantarna, de jag visade i föregående inlägg och som jag stickade åt min sambo i julklapp.

De är stickade i Shetland spindrift på stickor 2,5mm.Jag håller just nu på att finjustera och skriva mönstret som också ska provstickas innan det ska vara färdigt till Syfestivalen 13-15 februari.
Jag kommer sälja mönstret i stickkit, garn och mönster kommer kosta 175 kronor, men jag kommer troligen också erbjuda ett särskilt mässpris för de som väljer att köpa det på syfestivalen.

Den här gången har jag verkligen försökt komma ihåg hur mycket tid som har gått åt att skapa ett mönster. I det här fallet handlar det nog om närare 40-60 arbetstimmar innan detta kommer vara helt färdigt. Från första skisser, rita mönstret, provsticka, rita om, provsticka igen, skriva ned, sticka ett helt par, fotografera. Ja ni förstår processen. Kan vara värt att tänka på. Så varje gång du väljer att köpa ett mönster av en av oss småskaliga mönsterdesigners, tänk inte "oj vad dyrt, det här borde vara gratis" när ett mönster kostar 50 kronor, utan tänk på resultatet du får av så många av designerns arbetstimmar för en så liten slant!

För övrigt, det är rätt kallt ute just nu. Närmare bestämt -13 grader.

Julklappsvantarna

Ja jag fick vänta ett tag innan jag kunde lägga ut de här! Nämligen vantarna jag stickade åt sambon i julklapp. Efter lite krångel med storleken så fick jag till slut de färdiga i tid till julafton, även om de fortfarande var fuktiga efter tvätten när han öppnade paketet.
Mönstret är How cold is it? av Drunk girls design. Stickade i Shetland Spindrift. Rolig stickning, lite långa flotteringar bitvis men det gick bra. Däremot är de lite stora i storleken vilket kan vara bra att veta.

Vinterstjärna

Julvantarna är färdiga och tänka sig, det är både snö, kyla och sol ute! Mönstret är mitt eget som jag kallar Vinterstjärna, stickat i Järbos Saga.

Some christmas mittens are finished. And luckily there is both snow, cold and sun outside so I was able to take some photos. The pattern is my own, I call it Vinterstjärna, and they are knitted in Saga from Järbo.

Spetsmuddar

 Ibland så tänker jag att egentligen har jag inget behov av att sticka av mina egna handspunna garner. Låter det konstigt? Det räcker med att spinna dem, då har jag fått göra min del, det kreativa skapandet med att såväl färga, karda som spinna. För mig är det ett färdigt alster.

Men, det är trots allt något speciellt att sticka med mitt egna garn. Jag har en plan att sticka mig en randig kofta helt i handspunnet men det får nog vara ett tag. Just nu nöjer jag mig med att sticka spetsmuddar, det är roligt nog och jag kan variera fritt med färgerna.

Foto även den här gången av Ingalill Elfgren. Vi tog även de här i början av september samtidigt som spinnbilderna i skogen.

Kaffe och grovkofta

Den här stickerskans bästa vän är nog min kaffepresskanna. Eftersom jag är den enda här hemma som dricker kaffe är det inte någon idé att göra någon större mängd på en gång. För även om jag är en ytterst entusiastisk kaffedrickare så går inte allt åt på en gång. Jag hade en liten kaffebryggare ett tag men det är bara att konstatera, bryggkaffe är egentligen inte drickbart det är bara en nödlösning. Det ska vara kokkaffe eller från min lilla presskanna som rymmer precis lagom mycket för att fylla min stora keramikkopp eller termosmuggen.
Den pågående stickningen är en grovkofta. Alltså en kofta i grovt garn till skillnad på det i tunt tunt som jag stickat på sistone. Var så nyfiken att prova Shetland heather att ja la upp för en Yoked cardigan i minsta bebisstorlek men efter några varv ångrade jag mig, rev upp och la istället upp för vuxenstorlek. Har nu stickat kroppen och bara armarna återstår, misstänker att den blir lite stor för min del, men ska nog hitta någon behövande familjemedlem som behöver en ny grön kofta om inte annat.

Fjäderlätt

 Jag skrev tidigare i vår om mitt nästan ologiska plötsliga begär efter att sticka koftor. En Sinnasau har det blivit i vår och just nu provar jag mig fram med en Yoked cardigan. Men en annan som funnits på min lista är en Featherweight cardigan. Men istället för att sticka den själv har jag den här gången faktiskt gjort ett byte!

 Anna, en stickbekant, uttryckte nämligen ett begär efter att sticka något som inte hamnade i hög hemma hos henne. Så vips gjorde vi ett byte, uppstickande av en Featherweight i utbyte mot handfärgat garn. För arbetsbyte är inte fusk, snarare smart.
Den är stickad av mitt handfärgade sockgarn, det gick oförskämt lite till en hel kofta.

Så nu anstränger jag mig för fullt att lära mig att bära koftor. Och om inte annat kommer den få följa med på Syfestivalen och andra mässor i höst!

Mobilfodral med stjärna

Knåpar på flera olika mönster just nu, blev så inspirerad av leveransen av Shetland Spindrift att jag måste hålla i mig för att inte sticka upp allt själv!
Men först ut är ett litet mönsterstickat mobilfodral stickat av smårester av Shetland Spindrift, det gick bara några gram av varje färg. Det finns så mycket läckra fair isle-mönster där man kan kombinera massor med olika färger. Eller kanske göra det lite mer skandinaviskt och hålla det enbart i två färger. I vilket fall som helst så hittar du mönstret gratis här på Ravelry. Än så länge bara på svenska.

I have been sketching at a lot o different patterns for the moment. Since I got the delivery of Shetland Spindrift all I want to do is knit and play with those yarns! So my first pattern is a free pattern for a phone case in stranded knitting. So far it is only available in swedish for download on Ravelry.

Sinnasaujakka

Jag har senaste veckan skrivit kryptiska inlägg om arga får. Och efter en och en halv veckas stickande kan jag nu visa upp resultatet, min Sinnasaujakka!

 Mönstret är designat av Ann Myhre som har bloggen Pinnehobby. Redan när hon släppte mönstret för något år sedan hamnade den på listan över projekt jag ville göra och nu äntligen är den färdig.

 Jag använde stickor 3mm (2,5mm till muddarna) och har stickat den i Spindrift från Jamieson´s. Ett tvåtrådigt ullgarn med 105m/25g som är fantastiskt trevligt att sticka med, har en härlig ullkaraktär och håller samman fint när man stickar flerfärgsstickning. Men så är det också ett Shetlandsgarn gjort för fair isle-tröjor. Jag stickade en medium och det gick åt 6 nystan av färgen portwine (men då är det sista nystanet bara påbörjat)4 nystan ivory och lite av ett nystan natural black.
Gör jag den igen ska jag nog göra den något längre, annars är jag helnöjd.

 Även om jag tycker att mina får inte alls ser särskilt arga ut...

 Tack vare Ingalill som varit på besök i helgen har jag kunnat få bra bilder av den också. Men det var kallt att sitta vid Umeälvens strand i bara kofta när det är +3 grader och blåser isvindar...

Knapparna då, pricken över i. Det brukar vara svårt att hitta de perfekta knapparna men den här gången gick det på fem minuter. Hittade de här läckra matta pärlemoknapparna hos Perssons garn i Umeå, och de blev helt perfekta, både i färg och storlek. Hade tittat på blanka pärlemoknappar tidigare men så hittade jag de här som blev så mycket bättre. Blanka knappar hade blivit för tydliga och tagit för mycket uppmärksamhet från resten av koftan.

Finally, my Sinnasaujakka is finished! Knitted in the excellent Spindrift from Jamieson´s.

Arga får

                                  

Känner mig nöjd med mig själv, till och med stickat en provlapp! Det anlände garngodis från Jamieson´s idag, och redan har jag lagt upp till några arga får i plommonlila.

I valet och koft-kvalet

Först ut var nog Sinnesaujacke från Ann Myhre, pinnehobby.blogspot.com. Den har länge funnits på min önskelista, nu även i min hög med mönster jag köpt och skrivit ut. Ann och jag började blogga om stickning vid ungefär samma tid 2006 och jag stötte tidigt på hennes blogg och har följt henne sen dess.

Sedan var det koftan Emelie designad av Elin Berglund som påverkade min världsbild. Liten, nätt, drar nästan inget garn alls. Wops fanns den i mappen med utskrivna mönster. Ännu inte stickad men jag är fortfarande sugen. Kanske gör den lite längre än midjekort dock. Bara jag kunde bestämma vilken färg!

För en månad sedan stod jag på Syfestivalen och efter att i tre dagar gått förbi Solkustens spinnverkstad kunde jag inte motstå, mönster och garn till Lilla koftan My fick följa med mig hem. Garnet ligger fortfarande onystat i sin påse, men jag klappar lite på det då och då.

Senast igår så hamnade jag igen i det läge då jag ville belöna mig själv och hamnade slösurfandes runt efter koftor. Vips så blev även Featherweight cardigan av Hanna Fettig, Knitbot, en del av min mönstersamling.
Så, vilken kofta blir det? Jag har ännu inte kunnat bestämma mig. Kanske måste jag köpa hem ytterligare några mönster till först. Kanske blir det ingen alls. För gillar jag egentligen att bära koftor ens? Ack detta koft-kval!

Koftlådan

Tänk, äntligen blev det måndag, jag får vara i ateljén, det är sol och äntligen kan jag avslöja mitt nya garnkoncept, koftlådan!

4 härvor, ett färgbad, i en låda, tillräckligt för en kofta eller tröja! 400g handfärgat sockgarn (100g/420m) villket med god marginal räcker till en tröja eller kofta och kanske också ett par strumpor. Dessutom till ett bättre pris än om du köper härvorna löst. 550 kronor, ordinarie pris 600 kronor.

Idéen kommer sig ur två orsaker. Dels ett berg av jättefina kartonger jag råkade komma över. Dels att jag verkar vara omgiven av fantastiska koftor och tröjor just nu. Vitamin D, Emelie, ja de är oräkneliga och jag kan knappt välja vilken jag ska sticka! 

Men nu är jag färdig för idag, middagen är förberedd och jag tycker alldeles bestämt att jag gjort mig förtjänt av en stickstund.

Stick2014 i bilder

Tjockt och stickat

Har stickat tjockt, supertjockt! Har fått hem jättehärligt garn spunnet av rysk merino av ett finskt företag som heter just Tjockt. Så stickade mig en halsduk för att få prova!
5maskor, stickor 28mm och 500g garn, stickade sedan räta maskor så långt garnet räckte och vips hade jag en överdimensionerad halsduk!
Den skeptiska minen på foto i mitten har sin grund i fotografen, min syster. Hon hävdade att jag skulle gå halvvägs ner i en backe för hon skulle få bättre bilder. Misstänker att hon egentligen ville ha roliga bilder när jag snubblade nerför backe...

Yr i mössan

Skrev för några veckor sedan om mössan jag höll på att sticka av handspunnet garn. Och den har ju faktiskt blivit färdig! Visserligen för några veckor sedan även det, men några små detaljer såsom att fästa trådar och fota den kom emellan. Men då jag blev så illa tvungen att åka in till Umeå idag på olika affärer och göra bort lite ärenden så tänkte jag att som tröst så krävdes det ett premiäranvändande av min yrmössa. Ja, en yrmössa blev det, lite stor och vid, vilket syns ovan, men det passar mig utmärkt. Storskallad och med mycket hår som sitter i en knut i nacken för jämnan krävs rymliga mössor för att allt ska få plats.

A couple of weeks ago I showed a work in progress, a hat in handspun yarn. Now it is finally finished and photos have been taken.

Resestickningen

Garnerna och allt annat är i kartonger, påsar, lådor och säckar, så nu återstår det svåraste. Att välja resestickning! Det där som är lagom enkelt, litet och smidigt att ha i bilen men ändå lagom roligt. Funderat på en sjal men misstänker att det blir den vanliga resestickningen som vinner. Pulsvärmare med fuskflätor. Men kanske inte rosa ändå...

Regnbågsfebruari - stickning och politik

Stickning och politik, jo det har följts åt ett bra tag. Många har fått upp ögonen för hur stickning kan användas som ett politiskt inslag först senaste åren men textilt hantverk i politisk debatt är ingenting nytt. Är textilt arbete förslösad kvinnokraft eller ett medel att uttrycka åsikter? I bland annat 70-talets hönsestrikk utmanades sticktraditionerna och färger och mönster blandades även med politiska motiv.

På Ravelry finns just nu grupper och event inför kommande OS. Märker där en tydlig kulturell skillnad, här i Sverige anses det som självklart att ta ställning mot en rysk stat som återinför en sträng lagstiftning och förföljer HBTQ-personer och även visar tendenser att inskränka på kvinnors frihet och rättigheter. Men i amerikanska forum, ja där står det ibland till och med i gruppreglerna att regnbågsfärger inte får användas exempelvis i den personliga avataren. Så annorlunda det kan vara!

Ann Myhre, med pinner, utlyser nu februari månad som regnbågsmånaden för alla som stickar. Våga sticka i regnbågens färger och gör en markering för ett öppet samhälle där alla accepteras inte minst då detta är extra aktuellt nu i och med OS i Sotji. Jag börjar redan nu med en bild på den Dreambird min mamma stickade av mitt handfärgade garn i somras.

Mössa på stickorna

Har nu lagt upp för en mössa i handspunnet garn i gröna och grå nyanser. Så här i efterhand skulle jag lagt till lite mer konstrasterande färger i ullblandningen men vem vet garnet kanske överraskar mig när det blir färdigt?