Något märkligt har hänt med mig och färgen rosa. Jag har väl egentligen aldrig haft något emot rosa, det är en glad positiv färg. Innebörden och laddningen av rosa kan diskuteras i en rad olika sammanhang, jag är till exempel aktiv motståndare mot rosa och blå barnavdelningar i klädaffärer, inte minst då jag upptäckt hur de "blå" kläderna är större och hur min systerdotter om de själva får välja direkt tar dem, inte för färgens skull utan att de helt enkelt är bekvämare och ger mer utrymme för lek. Men det var inte det det här inlägget ska handla om.
För som sagt, även om jag tycker rosa är en glad och trevlig färg som överlag ger en positiv känsla har jag aldrig upplevt mig själv som rosa. Jag är ingen man förknippar med kläder i rosa, rosa inredning eller något liknande. Helst inte ljusrosa färger. När jag färgar slinker en hel del rosa med men mestadels i kraftigare toner.
Men, för ett par veckor sedan så tittade jag mig omkring och upptäckte till min förvåning att helt plötsligt har jag omgivit mig med en massa rosa föremål!
Jag köpte en ny telefon, och valde den i ljust rosa metallic, för det var den färg som gjorde mig gladast. Och en glad känsla är alltid något som bör följas.
Jag tittade på stickningen där hemma, en Crafthoose hat, årets Shetland wool week mössa. Och vad var den i för färg? Jo ljust rosa nyanser och grått. För det var de färger jag hade hemma som verkade finast när jag fick den plötsliga impulsen att börja sticka den.
Och för att toppa det hela så passade jag och min syster på att köpa lite ljusrosa ranunklar som vi använde som rekvisita när vi fotograferade i helgen.
Så vem vet, nästa gång du möter mig är jag kanske inte längre klädd i svart utan i ljusrosa.
