Ravelry och deras nya policy - så funkar det

Kom fram till att det här kommer bli en så lång text att det är nog bäst jag återupplivar min blogg för den!

Har sett hur många även här i Sverige noterat, diskuterat och även varit lite oroliga över Ravelrys nya policy som du hittar här  och som lades ut för ungefär en vecka sedan. Efter det har diskussionerna gått varma både på Ravelry, på andra stickforum på exempelvis facebook och även media runt om i världen har uppmärksammat det.

Det har varit väldigt mycket applåder och folk som ställer sig bakom beslutet, vilket även jag gör, men även de som ifrågasätter det om menar att det är exkluderande. Får och bör man utesluta någon från ett stickforum på grund av politiska åsikter?

Jag har ända sedan första stund följt det, läst mycket i debattforumen på Ravelry och tänkte jag skulle sammanfatta det här. Många läser nämligen bara det som står på förstasidan och inte helheten och bildar sig en uppfattning utifrån det.

Men, varför måste man ens ta upp eller prata politik på ett stickforum?
Låt mig säga grattis! om du inte har något behov att koppla in politiska frågor eller ens tänka i sammanhang där du stickar. Det kan låta drygt av mig att skriva det, men då tillhör du den privilegierade grupp som inte behöver vara orolig för mottagandet av dig och din person när du går in i ett socialt sammanhang, var det än månne vara.
Allt i samhället berörs av politiska frågor, även stickning. Det avgör exempelvis var vi köper våra garner ifrån (exempelvis tullar, momssatser eventuella stöd till inhemsk produktion) men även frågor om hur människor i olika minoritetsgrupper behandlas och om det är accepterat eller inte att behandla personer från vissa grupper illa bara för vilka de är. Att uppleva att man har säkra utrymmen, i verkliga livet eller på nätet, är ett privilegium som för många inte är självklart.

Får jag tillåta mig själv att dessutom fnissa åt föreställningen att stickning, eller egentligen textil överhuvudtaget, och politik inte hör ihop? För mig hör det ihop med tron på att stickning är något som bara söta små farmödrar pysslar med sittande i en gungstol i sin kammare.
Textil och politik har alltid hört ihop. Genom våra kläder visar vi social och även politisk tillhörighet. Den industriella revolutionen började i textilindustrin och textilarbetares arbetsvillkor har i flera hundra år varit en politisk fråga, så även idag.
Textilkonst, behöver jag egentligen säga något mer?
Textil som uttryck för motstånd. Exempelvis norska motståndsmäns röda stickade luvor under andra världskriget eller dagens Pussyhat som symbol för kampen för kvinnors rättigheter och politiskt motstånd.

Hat och hot
Hat och hot är ett faktum i de flesta forum i vår värld, tyvärr, och så även på Ravelry. Det förekom ett flertal hot mot personer, som jag förstått det mycket i direktmeddelanden, men även diskussionsforum där tonen var väldigt hatisk.
Det kom även fler och fler mönster med tydliga kopplingar till vit makt rörelser (tänk Ku klux klan och liknande, här i Sverige har vi exempelvis Nordfront som är en vit makt rörelse).
Ravelry har ända från starten alltid varit tydliga med att de är ett inkluderande forum där alla ska känna sig trygga. Exempelvis har pridemånaden varje år blivit något av en högtid för många då ravelry årligen tydligt sätter ut en Pride-flagga. Något som jag själv sett i mer allmänna forum hur det kritiserats av somliga som osmakligt, något som snabbt ifrågasatts av uppmärksamma moderatorer. Jag misstänker starkt att Ravelry själva får väldigt många, troligen osmakliga mail om detta.

Du kanske såg diskussionerna om exkludering i stickvärlden redan tidigare i våras? Hur personer som går in i en garnbutik eller besöker ett stickkafé inte behandlas lika eller på ett annat sätt beroende på hudfärg, sexuell läggning, könstillhörighet, religion eller etnisk tillhörighet. Det är ett faktum. Inte ens något att diskutera att det är så. Och något Ravelry inte menar är ok och för att det inte ska vara så hör inte material eller diskussioner som menar att det finns människor som är lägre stående och mindre värda bara för den de är hemma på Ravelry.


Donald Trump
Men varför i hela världen vill de förbjuda diskussioner som hejar på Donald Trump, USA:s president?
Donald Trump har vid mer än ett tillfälle gjort uttalanden där han exempelvis uttryckt sig positivt om  personer aktiva inom vit makt rörelser ett flertal gånger, fler gånger än att det skulle vara någon enstaka groda som hoppade ur munnen. Det finns även kopplingar inom hans administration till vit makt rörelsen.
Därför väljer Ravelry att inte tillåta diskussioner eller mönster som berör Donald Trump. De förbjuder inte de som röstar på och håller med Trump att vara på Ravelry, utan bara att de får ta dessa diskussioner på ett annat forum.

Yttrandefrihet
Ravelry kränker min yttrandefrihet! De har ingen rätt att bestämma vad jag får eller inte får skriva om!
Fel! Yttrandefrihet behandlar förhållandet mellan en stat och dess medborgare och att staten inte får begränsa en medborgares rätt att tro på en sak eller lägga sig i vad media får och inte får publicera.
Det finns vissa undantag i detta, de kan variera mellan olika länder. Här i Sverige är det till exempel olagligt med hets mot folkgrupp, i Tyskland är det inte tillåtet att propagera för förintelseförnekelse. Men notera att i båda de fallen är det brott som är djupt kränkande mot individer som regleras, man får fortfarande säga att statsministern är dum eller liknande.

Ravelry är ett privatägt forum som är baserat i USA och därför har det som utgångspunkt men med användare i hela världen. Då det är privatägt och inte statligt är det upp till ägarna att själva bestämma riktlinjerna för hur det ska se ut och eventuella begränsningar av innehåll.
Här i Sverige är även en forumägare ansvarig för att ta bort hatiskt innehåll, nyligen dömdes en administratör för en facebookgrupp i domstol då denne inte hade tagit bort trådar och kommentarer som var hets mot folkgrupp.


Toleransparadoxen
Hur kan Ravelry vara ett tolerant forum som ska välkomna alla om man helt plötsligt förbjuder att uttrycka vissa åsikter och visa dessa åsikter i ditt kreativa skapande?
Det finns något som heter Toleransparadoxen, det går att läsa mer om den bland annat här. Den menar att ett överskott av tolerans kan innebära att tolerans avskaffas. Alltså bara för att att ett samhälle ska vara öppet och tillåta att du får vara den person du är, oavsett hudfärg, religion, sexuell läggning och könstillhörighet, betyder det inte att allt ska tolereras, exempelvis hat och hot pga av sexuell läggning.


Är Ravelry vänstervridet nu och ingen med annan åsikt välkommen?
Nej absolut inte. Alla som vill vara med får fortfarande vara med. Dock är inte innehåll eller diskussioner som beror Donald Trump och hans administration eller vit makt rörelse välkomna. Men känner man ett väldigt stort behov av att diskutera sådana saker finns det ju gott om forum för det.
Det är inte ett förbud mot konservativ politik och de som har den politiska åsikten.

Tilläggas kan att på Ravelrys stora forum så har alla politiska diskussioner varit förbjudna ända från start.

Vad händer nu?
För de allra flesta skulle jag säga, ingenting! Du kan använda Ravelry precis som vanligt, leta och köpa mönster, kolla garndatabasen, lägga in ditt senaste projekt och kanske diskutera ditt nya garninköp i ett diskussionsforum.

Är du inte redan med i Ravelry och vill bli medlem kommer du just nu notera att de har satt ett intagningsstopp. Det hör ihop med att sedan administratörerna la ut Ravelrys nya policy har de varit utsatta för ihärdiga trollattacker, bland annat med övertaganden av inaktiva konton, och därför har de valt att stoppa nya medlemmar tills det är under kontroll. Men Ravelry är värt att vänta på!

Det här blev ett väldigt långt inlägg med mycket text. Jag hoppas du fått svar på alla dina frågor och att du fortsätter att vara lika, om inte ännu mer nu, förtjust i Ravelry som jag är!

Morgonstickning

Hur brukar du börja din dag? Jag börjar nästan varje dag med att sticka, eller spinna, åtminstone litegranna. Det är som om resten av dagen blir bättre och mer harmonisk om jag hinner ta en lugn kvart med stickningen i början av dagen.
Just nu har jag för ovanlighetens skull lagt upp till något till mig själv, nämligen benvärmare. Får se om jag har ro att avsluta dem!

Små stickstunder

Hur hinner du sticka allt? Ja jag är nog inte ensam att få frågan. För mig är svaret enkelt. Jag stickar. Och tar tillvara på de små stickstunderna.
En liten stund på morgonen innan jag måste sätta igång med jobb och andra sysslor. Bara en liten stund för att komma i rätt sinnesstämning.
En liten stund sittande på en köksstol medan jag väntar på att middagen ska bli klar.
En liten stund i bilen när det inte är jag som kör.
En lång stund framför tv:n på kvällen.
Det är just det som är det briljanta med stickning. Det krävs bara en liten stund, i alla fall för att jobba med en enkel stickning. Inte några stora maskiner eller mycket material och redskap som ska plockas fram, utan bara en stickning som ska lyftas upp för att sticka några maskor.

Podd-dags!

Jag har blivit poddad! Jag har varit med i en podd! Ja hur man än säger det så blev jag för ca en månad sedan intervjuad av Julia Skott, som är en av skaparna för podden Rätt avigt, och för en och en halv vecka publicerades det.

Vi pratade om varför jag gör det jag gör, med garner, färgning, stickning och allt annat, glitter och namngivning av garner bland annat.

Du hittar information om avsnittet på Rätt avigs blogg och podavsnittet kan du ladda ner via den klient du har för podcasts.

På gång!

Ja det känns som om jag verkligen är på gång nu! Har varit tyst här i bloggen ett tag men nu har jag så mycket roligt framöver och börjar känna mig inspirerad att skriva även här igen, inte bara på instagram där jag varit mest aktiv det senaste året.

Många har inte trott det, men förutom mitt företag har jag dessutom jobbat heltid med ett annat jobb de senaste åren. Vilket gjort mig ständigt frustrerad att inte kunna ägna mig åt och utveckla mina idéer och visioner om mitt företag och mitt egna skapande. Men nu efter nyår kommer jag äntligen att få mer tid, då jag går ner till 60% i mitt andra jobb vilket ger mer tid åt det jag tycker är allra roligast, nämligen textil i alla dess former.
Min förhoppning är att jag kommer kunna ha mer regelbundet öppet i min ateljé, inte bara stickkaféerna första måndagen i månaden. Det kommer även bli lättare att höra av sig och komma på besök. Jag kommer även kunna erbjuda mer kurser, workshops och annat, både för spontanbesökare och bokade grupper. Och kunna åka ut och visa, föreläsa och lära ut mer än jag gör nu.

Och redan nu har jag så mycket roligt inplanerat! Den kommande helgen är jag på Pilgatans julmarknad i Umeå på lördag, och på söndag är alla som vill välkomna till min ateljé för julpyssel och stickning! Det kräver ingen föranmälan, jag kommer ta 50 kronor för fika och material för julpyssel. Tänkte mig ordna för paketpyssel bland annat, så den som vill göra något annat än sticka kan göra egna julklappsetiketter, prydnader och inslagningar.
Efter nyår blir det nybörjarkurs i att spinna, en spinnträff och en hel del annat.
Gissa om jag är peppad!

Fixeringar

Kanske är det en del av en ständigt pågående process. Med jämna mellanrum, eller någorlunda ojämna, kan jag bli fullkomligt fixerad vid ett material, en teknik eller tanken på att prova att skapa något speciellt. Det kan vara något jag sett, hört, läst om eller en idé som uppkommit i mitt huvud, ofta sent på kvällen. För är det inte alltid alldeles för sent på kvällen de mest briljanta idéerna som måste genomföras nu, nu nu! kommer? Alternativt under perioder då det finns alldeles för mycket annat, ofta viktigt och jobbigt, som borde och måste genomföras.

Som du nog anat är jag i en sådan period just nu. Det pågående fixeringen är löv. Former, färger, strukturer och vad jag kan göra med dem. Trycka, färga och allt annat. Ovan är just ett sånt där sent på kvällen projekt. 

Så beroende hur länge den perioden håller i sig misstänker jag att en del lövrelaterade projekt kommer att dyka upp på såväl facebook, instagram och här på den ganska tysta bloggen.

Garnklapparnas kycklingsoppa

I lördags var det då äntligen dags för stickretreat i min ateljé. Tack alla ni som kom, och hoppas att ni hade en lika trevlig dag som jag hade!
Jag är alltid lite nojig när jag ordnar sådana tillfällen att det ska bli för lite mat och fika eller inte tillräckligt med mat och fika. Vilket gör att jag just nu har ett fullproppat kylskåp med rester i ateljén och glada ateljégrannar som mumsar på kakor och frukt som blev kvar.
Något som det inte blev något över av var lunchsopporna. Och som utlovat kommer här receptet på kycklingsoppan. Jag är dålig på att följa recept med fasta mängder, så jag rekommenderar att du också lagar den lite på känn.

Garnklapparens kycklingsoppa

Kycklingfilé (så mycket eller lite som du känner för eller har hemma)
1 paprika
1 gul lök
1-2 grönsaksbuljongtärningar
Curry
Timjan
Basilika
Cayennepeppar
Salt och peppar
Grädde, en sisådär 3-5 dl beroende på hur mycket soppa du vill ha
Vatten
Smör eller rapsolja att steka i

Skär kycklingfilén i lämpligt stora bitar och stek den i en gryta och krydda rejält med curry. Medan den steker skär löken och paprikan. När kycklingen börjar vara genomstekt häll i paprikan och löken och låt den stekas med några minuter innan du stoppar i grönsaksbuljongtärningarna och häller på vatten. Låt puttra några minuter medan du tillsätter timjan, basilika och lite peppar. Soppan brukar inte behöva saltas då buljongtärningarna innehåller så pass mycket salt. Häll i så mycket grädde du tycker är lämpligt.

Virkning för vänsterhänta - luftmaskor

Det tog tid för mig att lära mig virka. Jag är nämligen vänsterhänt uppväxt i en omgivning som helt och hållet består av högerhänta. Jag lärde mig därför att sticka långt innan jag lärde mig att virka. Sticka gör jag nämligen som en högerhänt, även om jag givetvis provat vänsterhänt stickning. När jag stickar använder jag ju båda händerna så det har inte varit något problem. Virkningen däremot.
Att hålla en virknål i höger hand känns bara onaturligt och allt som högerhänta gör ser ju så bakvänt och konstigt ut!
Så när det gällde virkning gick mamma bet och även min textillärare när det gällde något mer avancerat. Till slut lärde jag mig själv mer komplicerade maskor med hjälp av en bok.
Så, hur lär man sig då virka som en vänsterhänt i en värld anpassad efter högerhänta? Jag tyckte det gick bra att titta i en bok och sedan spegelvända. Jag har också lärt rådet att verkligen spegelvända instruktionen, dvs att verkligen använda en spegel och vända på det hela. För hur det än är är ju principen precis densamma bara från andra hållet.
Jag har aldrig blivit någon riktig hejare på att virka ska jag erkänna. Stickning har alltid tilltalat mig mer, kanske just för att jag och virkningen fick en tuff start. Men jag ska göra ett försök att visa lite hur jag håller med hjälp av foton som min syster tog i helgen. Vi börjar med luftmaskor. För utan luftmaskor är det svårt att börja en virkning och med hjälp av enkla luftmaskor är det lätt att öva greppet och sedan kunna gå vidare.

 Virkning börjar med en löpögla. Alltså en ögla på garnet som du trär om virknålen och drar åt litegranna. Låt en trådända hänga så har du något att hålla i. Till skillnad mot i stickning har du bara en maska att hålla reda på.
Precis som när man stickar är det lättare att jobba i ett ljust garn än i ett mörkt, då ser du lättare strukturen och var du ska stoppa virknålen. Ett lite fastare spunnet garn är ofta enklare att jobba med än ett lösare, då är det lättare att få med sig hela garnet med kroken på virknålen.

 Luftmaskor handlar egentligen helt enkelt om att virka ett långt snöre. Jag håller virknålen som en penna och låter garnet ligga över pekfingret på högra handen. Om du stickar kommer du känna igen dig på det.

Fånga upp garnet med kroken och trä genom öglan(maskan). Och upprepa sedan i all oändlighet eller så många maskor som mönstret eller din idé kräver.
De kommande stegen är smygmaskor, halvstolpar och stolpar. Men tyvärr måste jag svika er för denna gång och återkomma när jag hunnit ta tydligare bilder.

Stickkafé i Olofsfors

 Igår kväll var jag på kafé Anno på Olofsfors bruk på stickkafé. Jag har varit där förut men det är alltid lika mysigt där. Kaféet är inrett i det som förr var skolan i Olofsfors och det huset liksom resten är en del av bruksmiljön som man varit noggrann att bevara. Och roligast av allt, det var så många som kom, trots mörkt och trist novemberväder och halkvarningar.

Jag visade garner och hur man spinner på spinnrock. Några modiga vågade sig även på att prova, jag försökte fota försöken men lite dåligt ljus i kombination med att spånad inte är en helt stillasittande syssla gjorde att bilderna blev så suddiga att de inte är något att visa.
Kaféet drivs av Mona Prestele, som förutom att var en hejare på att baka och utgå ifrån lokala råvaror också valt att plocka in bitar av sina sydtyska jultraditioner. Därav julkulorna ovan. Precis sådana gammeldags julkulor, handmålade i tunt tunt glas som finns hemma hos mamma och pappa, ärvda efter mormor. Men efter igår kväll har jag några egna som bara råkade följa med mig hem.
Nu har jag packat bilen för att imorgon bitti återigen bege mig till Olofsfors bruk. Men då är det dags för den traditionsenliga julmarknaden som varje år anordnas av bruksmuseet. Kanske ses vi där?

Avmaskat

Nu är det några veckor sedan nyheten kom, men tycker fortfarande att det är lika roligt. Nämligen att det kommer ett svenskt webmagasin om stickning till hösten! Det heter Avmaskat, och är startat av Kamilla Svanlund och Anna Nilsson, aka Arga stickaren och Playsweetmusic. 

Jag har i många år använt mig av bland annat Knitty.com och liknande sidor och sedan länge konstaterat att jag tycker det är helt klart överlägset de sticktidningar som finns på svenska. Med dagens tillgång på mönster på nätet, där man snabbt kan följa de senaste trenderna, nya material, designers och annat som är på gång har varje gång jag satt händerna i en sticktidning på svenska blivit en besvikelse. Ett språk där flickorna får "sötaste koftan" och pojkarna "tuffa tröjor". Mönster som jag inte alls upplever som "det senaste" och som väldigt sällan väcker min sticklust. Är det en anpassning efter en äldre målgrupp som är de som förväntas köpa sticktidningar i pappersformat? en konsekvens av trycktider och där samma mönster ofta ges ut i flera av de nordiska länderna? Eller att jag som konsument med hela världen tillgänglig när det gäller stickmönster som numera är mer kritisk?

Därför ser jag nu fram emot en svensk webtidning. Första numret av Avmaskat kommer i september, och just nu söker tidningen efter designers som vill bidra med mönster och material. Så hjälp till att bidra!

Woolerine!

Kan inte låta bli att lägga ut den här bilden på mig som en bekant tog i lördags. Ullkammar är inte att leka med!

Faktum är att det finns ett skyddshelgon för ullkamning, ullberedning och spånad, sankt Blaise. Han sägs ha varit en biskop i vad som idag är Turkiet under 300-talet. Som en följd av förföljelser mot kristna blev han tillfångatagen och torterades till döds med järnkammar, som har kommit att liknas vid ullkammar. Därav blev han inte bara skyddshelgon för halsproblem (ett av hans mirakel var att han rädda de en pojke som höll på att kvävas av ett fiskben) utan även för ullberedning.

I can´t help it, I have to publish this photo of me a friend took last saturday! Don´t mess with someone with woolcombs!

But fact is, that there is a saint for woolcombing, wool preparation and spinning, named saint Blaise. He is said to have been a bishop in what today is Turkey about 300ad. As a part of the persecutions against christians, Blaise was captured. The torture that followed was carding, made with iron combs, like the ones that are used to comb wool. Therefor he became the saint of woolcombing and spinning, as well as the saint of throat problems (one of his miracles is supposed to have been saving a boy from choking on a fish bone).

Lugn helg

Efter magsjuka följer förkylning tydligen, så för att vila den ur kroppen har jag nu haft en lugn helg. En tur in till stan, påbörjat alldeles för många nya stickprojekt och idag då jag varit piggare varit i ateljén och färgat. Och så har jag rensat bland fotona som ligger i datorn.

Juli och shorts känns fortfarande långt borta. Och grönt gräs, även om gräsmattan redan börjar tina fram. Lite för tidigt för min smak måste jag säga. Fotot ovan togs i juli, en riktigt varm, solig dag med grönt gräs, blå himmel och utflykt med stickning. Och fotografering av nystkrokar.

I valet och koft-kvalet

Först ut var nog Sinnesaujacke från Ann Myhre, pinnehobby.blogspot.com. Den har länge funnits på min önskelista, nu även i min hög med mönster jag köpt och skrivit ut. Ann och jag började blogga om stickning vid ungefär samma tid 2006 och jag stötte tidigt på hennes blogg och har följt henne sen dess.

Sedan var det koftan Emelie designad av Elin Berglund som påverkade min världsbild. Liten, nätt, drar nästan inget garn alls. Wops fanns den i mappen med utskrivna mönster. Ännu inte stickad men jag är fortfarande sugen. Kanske gör den lite längre än midjekort dock. Bara jag kunde bestämma vilken färg!

För en månad sedan stod jag på Syfestivalen och efter att i tre dagar gått förbi Solkustens spinnverkstad kunde jag inte motstå, mönster och garn till Lilla koftan My fick följa med mig hem. Garnet ligger fortfarande onystat i sin påse, men jag klappar lite på det då och då.

Senast igår så hamnade jag igen i det läge då jag ville belöna mig själv och hamnade slösurfandes runt efter koftor. Vips så blev även Featherweight cardigan av Hanna Fettig, Knitbot, en del av min mönstersamling.
Så, vilken kofta blir det? Jag har ännu inte kunnat bestämma mig. Kanske måste jag köpa hem ytterligare några mönster till först. Kanske blir det ingen alls. För gillar jag egentligen att bära koftor ens? Ack detta koft-kval!

Karda ull - en liten film

För några veckor sedan fick jag besök i ateljén av en bekant som är insnöad på ett helt annat område än det textila, nämligen wikipedia. Utrustad med filmkamera spelades delar av mitt arbete med att färga och karda den dagen in.

Så om du är intresserad att se hur jag handkardar ull, så hittar du filmen där jag visar och beskriver här! 

A couple of weeks ago I had a visit from a friend who writes a lot of wikipedia articles. So now anyone who is curious about wool carding can see a short film with me on the swedish wikipedia.

Söndag i Brån

Hade en söndag i ateljén i Brån igår. Intensifierar arbetet inför syfestivalen, med färgning, ullpackning och att packa ner alla varor i kartonger. Och vara lite nervös givetvis. Har jag färgat för lite? För mycket? Det går aldrig att beräkna. Och fastän jag varit med förut så hör det liksom till att bekymra sig lite.

Hade även sällskap av Märta som öppnade ugnen med nybrända muggar och glaserade nya som ska brännas den här veckan.

Dagens skratt

Fick importdeklarationen för ett paket med sländor som kom tidigare i veckan. På tulldeklarationen från det amerikanska företaget stod det spinning supplies. Den svenska tullens tolkning av det var lite spännande. Tja fibrer sägs ju vara hälsosamt alltså räknas handspinning nu som friskvård! 

Regnbågsfebruari - stickning och politik

Stickning och politik, jo det har följts åt ett bra tag. Många har fått upp ögonen för hur stickning kan användas som ett politiskt inslag först senaste åren men textilt hantverk i politisk debatt är ingenting nytt. Är textilt arbete förslösad kvinnokraft eller ett medel att uttrycka åsikter? I bland annat 70-talets hönsestrikk utmanades sticktraditionerna och färger och mönster blandades även med politiska motiv.

På Ravelry finns just nu grupper och event inför kommande OS. Märker där en tydlig kulturell skillnad, här i Sverige anses det som självklart att ta ställning mot en rysk stat som återinför en sträng lagstiftning och förföljer HBTQ-personer och även visar tendenser att inskränka på kvinnors frihet och rättigheter. Men i amerikanska forum, ja där står det ibland till och med i gruppreglerna att regnbågsfärger inte får användas exempelvis i den personliga avataren. Så annorlunda det kan vara!

Ann Myhre, med pinner, utlyser nu februari månad som regnbågsmånaden för alla som stickar. Våga sticka i regnbågens färger och gör en markering för ett öppet samhälle där alla accepteras inte minst då detta är extra aktuellt nu i och med OS i Sotji. Jag börjar redan nu med en bild på den Dreambird min mamma stickade av mitt handfärgade garn i somras.

Kan innehålla spår av glitter!

Förra måndagen fick jag besök i ateljén av en reporter och en fotograf. Och idag kom artikeln om mig, mina färgerier och garnerier i Folkbladet. Den ligger som en plusartikel så går enbart att ses av prenumeranter. Om du inte har tillgång till tidningen i pappersformat förstås. De skrev om mig, mitt färgeri och hantverksintresse och givetvis kom garnväggen med på ett hörn!

Jul 2013

Tillbringat helgen hos mamma och pappa med ett tidigt julfirande. Några dagar med att spinna framför kaminen, klämma på och öppna julklappar, och lilla Vera som glatt tuggade på drivremmen på min spinnrock. Ja det kan ha varit så att jag råkade uppmuntra henne att intressera sig för spinnrocken.
Nu befinner jag mig hemma igen och jag och Lars tar det lugnt hela dagen med tv-serier, stickning och strax en liten tur ned för att träna. Så god jul till er allihopa!

Spent the weekend at my parents for an early christmas celebration. That included spinning next to the fire, some christmas gifts, one including yarn, and my little niece Vera chewing on my spinning wheel. The blame for the last thing is all on me, I may have encouraged her to get interested in it.
Today I am home again and we will just be lazy all day, with a tour down to the gym, knitting and a lot of tv. Merry christmas!

Öppet hus

Har en riktig myshelg i ateljén. vi i Brån 110 bestämde oss för att en öppen hus helg var vi ju tvungna att ha innan jul. Oturligt nog kan inte alla som ha verkstäder här vara med i helgen, men det var inget att göra åt.
Så lördagen har vi tillbringat som en riktig mysdag. Massor med kaffe, trevliga bekanta och uppstädade utrymmen. Det är en av många fördelar med att hålla öppet, då har jag inget annat val än att städa!

 Fyllda garnhyllor.

 Märta Hedvalls ack så fina keramik. Gissa vad alla i min omgivning får i julklapp i år?

 I Stina Lundins ateljé, konstutställning med tavlor av bland annat Stina själv och Kjersti Dahlstedt.

 Hux flux fick jag sällskap av ivrigt fingervirkande grannbarn. Tror det skulle bli en halsduk även om jag aldrig fick se det färdiga resultatet.

Och givetvis, vantar i mängder, stickade av mig.

I am together with some of the other crafters and artists that have studios in the same building as I having an open house this weekend. You can see parts of it in the photos above.