Vävt i gömmorna

 Det är något speciellt med handgjorda saker. Jag har läst på textillärarutbildningen på Umeå universitet även om jag kom fram till att lärare inte var vad jag ville bli. Men hann med att läsa ämnesbitarna för såväl textilslöjd som historia. Utbildningen är antagligen förändrad nu, jag började 2001, men ett av momenten var givetvis vävning. Jag hade vävt väldigt mycket innan, både för mitt eget nöjes skull och för försäljning. Men att få göra det i kursform, lära sig teorin och utmana sig själv är något speciellt. Och inte minst få tillgång till fantastiska lokaler där allt i redskapsväg finns. Det var bland annat första gången jag stötte på kontramarschvävstolar, något jag varken kände till eller hade provat innan. Äger fortfarande ingen sådan men drömmer om att en dag åtminstone ha en liten. För vilket skäl de ger! Det gör det värt den extra mödan med uppknytningen och ger helt andra möjligheter när det gäller vävningen.

En av de vävar jag satte upp var ylleplädar. Att valet föll på det hade två orsaker. Dels fanns en bred vävstol i vävsalen (den måste ha varit minst 150cm) dels hade jag och mamma något år tidigare köpt upp ett stort parti vävgarner från en kvinna som hade haft vävkurser. Och en del av det partiet var säckvis av 2-trådigt ullgarn avsett för bland annat vävning av plädar. Så det var ju ingen nackdel att slippa köpa in garnet.
Ursprungsidéen var att det skulle vara blåvita rosengångsbårder i början och slutet av varje pläd. Men när jag började väva blev jag inte nöjd med hur de såg ut så istället blev det tuskaft hela vägen, med blå ränder i början och slut och sidor. Samt fransar som flätades redan i väven. Det blev totalt 2 fullstora plädar samt en liten som jag lät beredas hos Ullkraft i Bjurholm när de var färdiga.
Den ena filten fick min syster, den andra behöll jag själv och stuvade undan i en garderob. Jag är lite sån, det är ofta skapandeprocessen som är det intressanta, den färdiga produkten är sekundärt.
Och pläden fick ligga kvar där. Efter ett tag tog jag med den till mamma och pappa och stuvade in den i en garderob där för att spara plats i mitt lilla studentrum. Jag såg ingen direkt användning för den, hade inte plats och ville ju inte att den skulle bli smutsig!
När jag träffade Lars och flyttade till Vännäsby. Tja vi hade 2 katter och 1 hund ett tag, gah, hår på pläden! Sedan bara 1 katt, också hår!
Men häromåret, då fick jag för mig att hämta hem den. Jag hade ett så tunt täcke så till och med jag frös på nätterna. Och med yllepläden, då behöver jag aldrig byta till vintertäcke, det är lättare att ha flera lager och kunna reglera värmen.
Så nu ligger den på vår säng, på pallen nedanför fönstret och ibland även i soffan. Och vad gör det om den skulle bli smutsig, ull går ju faktiskt att tvätta.
Kanske behöver mina alster helt enkelt mogna innan jag är redo att använda dem. Jag behöver kanske lite distans.

I studied to become a teacher in textile craft and history. Even though I made all the courses for the subjects, I realised that I didn´t want to become a teacher but I don´t regret those years at all. One thing I got time for was learning more about weaving. I had done it a lot before, but now I got the theory and also became familiar with new kinds of looms. One thing I made during that time was wool blankets, 150x200cm big. This blanket rested in peace on mine and my parents shelves for many years, but now I am finally using it. On the bed or on the couch.