Att bära slöjd

Ja, nog kånkar jag runt på slöjd i tunga lass ibland. Tänker inte minst på när jag vävde mycket trasmattor och sålde dem på hantverksmarknader. Oj vilket bärande det var!

Men jag tänker nog närmare på att bära slöjd som i att ikläda sig slöjd. Eller närmare bestämt sin egen slöjd. Jag har alltid varit dålig på att bära min egen slöjd på mig. På så sätt är jag en väldigt dålig reklampelare för mig själv.

Jag slöjdar nog mycket på samma sätt som man byggde kojor när man var liten. Det spännande var bygget, processen planeringen. Vad klarade man egentligen av? Hur högt upp kunde man bygga? När kojan sedan var färdig, då var den inte längre så intressant. Leka i den verkade inte alls lika roligt som byggandet hade varit.

Det är ofta så jag arbetar än idag. Det spännande är när idén poppar upp i huvudet, att få använda dagar, kanske veckor till att utveckla den i tankarna. Att sedan försöka hitta det där alldeles perfekta materialet, i precis de färger jag har tänkt mig.

Det är få alster jag haft svårt att skilja mig ifrån. Kanske för att de redan gett mig den kick jag vill ha av dem, nämligen skapandeprocessen. Antagligen är det väl därför jag också alltid tyckt så mycket om att stå på hantverksmarknader. Då blir jag ju av med mina alster så jag får börja om och göra nya saker!

Försöker ständigt bättra mig. Jag är ju stolt över det jag gör, så varför ska jag inte använda det själv också?

Så jag mjukstartar med att börja med att bära slöjd som andra gjort. En stor favorit jag har är den här hårpinnen till min hårknut som är tillverkad av Ylva Göransson, som arbetar med karvsnitt. Mönstret heter Längtans blåa blomma och är en specialbeställning, både att pinnen är extra lång då jag har rätt så gott om hår och mönstret som hon vanligtvis enbart gör på skärbrädor.

I have realised that I almost never wear my own craft. I work in the same way as when you were a child and built treehouses, The exciting part was building. When it was finished, it was´nt interesting anymore, it was the process that was the fun part. And for me it still is. After it is finished it´s not interesting anymore.

I am trying to get better at wearing my own creations. So i am starting slowly by wearing handmade things others have made. For example this hair pin that is hand made by Ylva Göransson.