Tour de fleece 2013

Dags för Tour de fleece igen! Jag har laddat upp med massor av ull och även en beställning av katthårsgarn så har nog mer än nog att spinna. Ska se om jag klarar målet att spinna lite varje dag i år. Tidigare år har jag jämt jobbat samtidigt som det varit tour de fleece så då har det blivit mer sporadisk spånad.

Garnet på bilden spann jag för några dagar sedan. Ca 300m entrådigt regnbågsgarn spunnet av teeswater som Carina färgat. Gillade verkligen teeswater, påminner om wensleydale, med långa glansiga fibrer.

Finally it´s time for tour de fleece again! I have prepared myself with loads of wool and also some cat hair I will be spinning for a customer.

The yarn on the photo is something I spun a couple of days ago. Singles of teeswater.

Att väva solsken

 Idag fick vävstolen lite uppmärksamhet medan färgargrytorna stod och skötte sig själva.

 Sist jag var hos mamma och pappa fick jag med mig lite nya mattrasor hem som mamma hade klippt åt mig. Bland dem gömde sig några härligt roströda som visade sig passa perfekt med några ljust gula trasor jag hade i en påse sedan tidigare.
Så nu väver jag en riktig solskensmatta!

Today I decided to pay the weaving loom some attention while the dyeing pots mind themselves. I found some fabric stripes my mum had cut for me the last time I visited my parents and suddenly I was weaving a sunshine rug.

Volangsjal

 När jag var på stickläger i Docksta i slutet av maj hade jag turen att vinna ett gäng lyxgarner i garnlotteriet. Och för ovanlighetens skull har jag redan hunnit sticka av det. Inte för att jag inte brukar sticka, utan för att när jag köper eller får garn som har syftet att bli något åt mig själv så brukar det inte bli av att sticka det.

Men jag kunde inte motstå även om de här milda tonerna inte är den typ av färger och garner jag brukar falla för i vanliga fall. Men jag lade upp och stickade en slät sjal med volangkant. Båda garnerna är från Louisa Harding. Jag försökte vara duktig och spara banderollerna men i skrivandets stund har banderollen till det entrådiga garn som utgör det slätstickade partiet kommit bort. Alternativt städats bort. Vad jag vet är att det är en merino/silke blandning och den är himmelskt mjuk. Volangen består av Louisa Harding Simonetta, som är ett garn med bland annat mohair och lite guldglitter i. Gissar att det var guldglittret jag föll för.
Så nu funderar jag på att jag borde ta och bli en sjalmänniska i sommar. Bara för att få använda denna bleka ljuvlighet.

Band

Plundrar mitt bandförråd. Det är otroligt hur mycket jag samlat på mig. Det är ju bra att ha, det var billigt eller bara för att det var fint. Vet ju aldrig när det kommer till användning.

Nypon

Kardat så svetten runnit idag. Vilket egentligen inte är så svårt när det är varmt ute och det blir ännu varmare inne när färgningsgrytorna är igång för fullt. Har bland annat färgat självrandande garn, men det torkar just nu så det får ni se först imorgon.
Är våldsamt kär i dagens kardflor, i nyponfärger.

Syfestivalen - here I come!

Ja det är färdigt, jag har bokat mig en monter för Limmo-design på Syfestivalen vid Älvsjömässan 25-27 oktober i höst. Och det ska bli så spännande! Spinner, färgar och planerar redan för fullt.
Nervöst är det minsann dessutom. Har varit på Syfestivalen flera gånger förut, både som besökare och arbetat i monter hos en kompis. Men detta blir första gången själv(ja med en medhjälpare i montern förstås). Det är en ekonomisk chansning och kräver mycket förberedelser, men jag hoppas det blir värt det. Eller det vet jag att det blir, för hur ofta är det man får chansen att titta på så mycket textila material och träffa så många likasinnade på en gång?

Ses 25-27 oktober!

Skogstjärn

Äntligen vid mina färgargrytor! Färgat gamla favoriter av sockgarner och nu övergått till att färga ullflätor. Denna i färgen Skogstjärn, merino/silke blandning.

Midsommar

Trevlig midsommar på er allihopa! Min midsommartradition är numera att jobba på midsommarafton, men jag trivs med det. Det är väldigt tillfredställande att arbeta med arrangemang där alla besökare som kommer är glada och trevliga och positivt inställda. Då blir det inte alls jobbigt att vara i tjänst.
Men idag ska jag vila mina fötter, handla lite mat och plocka fram symaskinerna. Som jag sett fram emot det de senaste veckorna! Och troligen också spänna upp den sjal som jag avmaskade i morse. Vi får se helt enkelt!

Happy midsummer to you all! Yesterday I worked all day with the midsummer celebration, one of my favorite events to work. It has almost become a tradition for me to work this holiday, would feel strange not to do it. But today I am going to sew some, perhaps block a new shawl or just sit down doing nothing.

Ledigt och öppet

Hör och häpna, nästa vecka börjar min semester! För första gången i mitt liv! De senaste veckorna har varit väldigt hektiska vilket gör tanken på ledighet ännu trevligare.

Det kommer givetvis att handla om ledighet på Lillemors vis. Alltså gott om tid att vara i ateljén och äntligen färga, väva och karda, något jag inte hunnit med på flera veckor.
Så nästa vecka kommer jag hålla öppet måndag till torsdag kl 10-14 i ateljén i Brån 110. Så det går bra att komma förbi och klappa på och handla garn och kanske slå sig ner en stund i köket, köpa lite hembakat fika och sticka eller spinna.

Dum i huve!

Dagens t-shirt inköp på jobbet. Oemotståndlig för en historienörd som mig, Job Andersson citat! Finns att köpa på Västerbottens museum från och med klockan 11.00 imorgon!

Pust!

Hektiskt vecka just nu, smyger åt mig att sticka någon maska då och då i farten men det är allt. Börjar förstå varför folk pratar om att de längtar till semestern. Själv har jag ju aldrig haft semester tidigare, blir premiär i år.

Men jag bjuder på lite mer bilder från helgens spinnträff.

 Bland det roligaste med hantverksträffar oavsett genre är att att se vilka material och redskap alla andra jobbar med. Och kanske få prova! För ingen kan ju ha allting. På bilden en Kromski spinnrock, med äkta dubbeltrampning och dubbeldriven.

Och sen den lilla Hansen Mini spinner. Den ska vara den bästa eldrivna spinnrocken på marknaden. Jag har bara provat Ashfords lite snabbt tidigare men nog blev jag lite kär i den lille Hansen. Tyst, lätt och smidig, bara ett tyst vinande. Och inställd så att indraget var som en liten mus som bara nafsade lite försiktigt i mina fingrar. Men det går givetvis att ställa in som man själv vill. Den på bilden som jag provade var dessutom utrustad med woolie winder, vilket innebär att trådledaren automatiskt förflyttar sig längst spolen och den som spinner inte behöver stanna för att flytta den.
Jo, en sådan skulle jag absolut kunna tänka mig!

Helgens spinnträff i Brån

Vad händer när man trycker in 15 spinnerskor från stora delar av Sverige och ända från Österbotten tillsammans i en lokal i Brån? Jo det blir underbart roligt! Redan fredag kväll hämtade jag upp den första deltagaren som kom med färjan över Bottenviken och sen var det full fart till klockan tre idag. Det enda tråkiga är att den förkylning sambon gått med i veckan givetvis drabbade mig med start fredag eftermiddag, vilket gjorde det tråkigare för min del.

 Nybörjare som vid sitt första möte med en spinnrock blev totalt fast och gjorde otroligt väl ifrån sig! Det verkar löna sig att studera filmer på youtube.

 Barbro, som bland annat har bloggen Hillevis trådar, berättade om hur man kammar ull och äntligen har jag kommit igång med de ullkammar jag köpte förra sommaren. Jag ångrar att jag inte försökt mer med de tidigare, ger helt nya möjligheter till blandningar och fiberprepareringar.

 Vi provade alla att spinna bouclé med lokal mohair. Har spunnit mycket boucle förut men inte så mycket med mohair och var verkligen roligt att se vilka perfekta öglor det blev. Och färgglädjen i allas små härvor!

OCh jag funderar på vad de andra egentligen tyckte om min ateljé och allt som finns kring huset. Bakom en husknut finns nämligen ett mindre ullberg från grannfåren. Och så här lyckliga blir spinnerskor när de upptäcker en ullhög stor nog att bbada i.

Så nu återstår bara frågan när vi kan ha nästa träff. Misstänker att det blir fler!

Dagen till ära

Efter att ha jobbat nationaldagen igår, roligt men resulterat i ömma fötter, så är jag idag ledig! Städa lite hemma, lite i ateljén och förbereda inför helgens spinnträff där massor av entusiastiska handspinnerskor från stora delar av Sverige kommer till min lilla ateljé. Så vad passar bättre dagen till ära än att byta i sängen till fårpåslakan?

Worked yesterday with the national day celebration in Umeå so today I am having the day off! Cleaning some at home some at the studio and preparing for this weekends spinning meeting when handspinners from all over Sweden and even Finland is coming to visit at my studio. So to honor this occasion clean sheets in the bed is needed, and of course the ones with sheep on them!

Valet och kvalet

Ja vad gör man när det är varmt och klibbigt ute, man är stressad och vill fly en stund på lunchrasten? Jo jag åkte på symaskinsaffären och provkörde några overlockar. Ingen fick följa med hem idag men, tror minsann jag kommer behöva stressa av på lunchen någon fler dag framöver!

Passar under tiden på att njuta av textila foton jag lyckades ta i Docksta. Vi var i en byggnad från slutet av 1800-talet, och mycket föremål från den tiden och framåt fanns kvar där. En spetsnäsduk, upphängd över en spegel från när 1900-talet var ungt, vem kan motstå?

Overlock - teori och verklighet

Jag har en overlocksymaskin här hemma på mitt skrivbord, en Bernina. Eller om man ska vara petig är den väl inte helt och hållet min. Den har 25 år på nacken, mamma köpte den när jag och min syster var små och den är ytterst välanvänd. Massor med kläder, såväl byxor som tröjor till mig och Ingalill och även lite åt mamma och pappa. Troligen tusentals små bomullsskjortor sydda till Röda korsets insamlingar. Gardiner, filtar, väskor, ja allt möjligt.
Häromåret fick den flytta upp till mig då den hade stått oanvänd i flera år. Hurra! Tänkte jag. För en overlock är en alldeles underbar symaskin. Kanske inte den enda symaskin man klarar sig men ett fantastiskt komplement till den vanliga, då den både syr och skär och ger ett väldigt proffsigt resultat.
I teorin. När allting fungerar. När man lyckas trä aset. När man lyckas få alla trådspänningarna (det är fyra stycken) rätt. När man inte vänder ryggen till den för en sekund, för då verkar den av någon anledning tappa allt man använt timmar för att ställa i ordning.
Kan den ha samlat agg mot mänskligheten de år den stod ensam och oanvänd under sitt lilla plastöverdrag? Har någon stött den i golvet utan att våga berätta sanningen? Är det overlockmaskiners komplexa natur? Eller kanske beror det på att den är 25+ och välanvänd, den har rätt att ha en personlighet. Problemet är att denna personlighet och min egen inte verkar passa särskilt bra ihop. Efter ett 3-timmars pass en kväll utan lycka och att jag var nöjd och 45 minuter idag funderar jag på att göra slut. Det borde finnas någon annan som den passar bättre hos. Och själv ger jag mig ut för att dejta och hitta någon ny, och surfar runt, ganska målmedveten, på symaskinssidor. För utvecklingen borde ju gått framåt.

Stickning och sol

 Det blev verkligen en helg i solens och stickningens tecken i Docksta! Jag anlände tidigt på fredagen och började packa upp alla varor från butiken jag hade med mig. Sedan började en efter en av alla deltagare ramla in och snabbt åkte alla stickningar upp.

 Massor av fina färdigstickade alster fanns att titta på. För vem vill inte ta tillfället i akt att visa upp för likasinnade? Måste säga att jag blev kär i varenda sjal som var med på lägret och väldigt sugen, fastän jag aldrig ens brukar använda sjalar och annat kring halsen. Kanske jag måste ta och lära mig det.

 Mesta tiden satt vi ute och stickade. Vilket var varmt och skönt men den lätta vinden gjorde att vi alla blev lite lurade och efter några timmar på lördagen var vi mer än en som desperat började smörja in oss med solskyddskräm och täcka axlarna.

Och tänk att hamna i ett sällskap där det är ok att sticka vid middagsbordet! Jag är sådan att jag ogillar skarp allt som liknar en organiserad middag på annan plats än hemma. För det ska ta sådan lång tid. Det ska pratas. Det ska vara flera rätter. Med lång tid mellan dem! Och inte kan jag ta upp stickningen då, tänk om någon tycker jag är oförskämd? Men här i Docksta kunde jag utan dåligt samvete såväl sticka medan jag väntade på att maten serverades som att ta upp stickningen så fort jag ätit upp. Tror faktiskt det är ett mycket bättre upplägg för mig som annars blir uttråkad om jag måste sitta länge till bords.

Vi hittade på mycket mera än det här, och jag har många fler bilder. Men de kommer senare!

Some photos from this weekends knitting camp. More will follow!

På väg på stickläger

Solen har lyst och det har varit underbart väder hela veckan. Men själv har jag stressat på inomhus. Det är mycket att göra på jobbet, vi inviger det ombyggda museet om mindre än en månad. Och hemma har jag packat och hållt på för fullt, för idag åker jag iväg på stickläger i Docksta!
Det är Stickamera-Ulrika som anordnar stickläger där och jag åker dit i egenskap av butik, kursledare och givetvis entusiastisk stickerska! Så nu hoppas jag vädret blir alldeles perfekt och att anläggningen vi ska bo på är fin. Kanske kommer det en rapport under helgen!

The sun have been shining all week and the weather is perfect! Myself I have been stressing around indoors most of the time. There is much to do at work. And at home I have been preparing for the weekend, today I am going to a knit camp in Docksta at the high coast.
So hopefully I might be able to make some reports during the weekend!

Snart så!

På fredag är det äntligen dags, då åker jag till Docksta för helgens stickläger! Har aldrig varit iväg på något innan så det är väldigt nervöst. Är ju en sådan människa som helst av allt skulle sitta hemma hela tiden och knappt behöva gå ut till brevlådan. Men frestelsen att få umgås en helg med andra garngalningar vann.

Spets och vitsippor

Jag är bortskämd när det gäller vitsippor. När de blommar hemma på Runeåberg blommar det ordentligt, backarna överallt är alldeles vita. Hann precis njuta av dem även i år.

Och tänka sig, mina senaste spetsmuddar stickade i skimrande vitt handspunnet garn passade perfekt ihop med alla sippor.

Lilla kålroten

Ja tänka sig, i onsdags blev jag moster till det sötaste syskonbarnet på minst 20 år! Ett litet knyte som ännu inte har något namn, därför använder jag mig tills vidare av Lars förslag och kallar henne för lilla kålroten. Och hennes mamma verkar inte ha något emot det.

Så små bebisar är något nytt för mig, jag brukar mest pyssla med barn som växt till sig lite mer. Men hon ska väl inte behöva bli så gammal innan jag kan börja lära henne dumheter gissar jag? För det är väl det mostrar är till för? Har i alla fall redan lyckats ge henne hennes första skrammelleksaker, till hennes fars tinnitusdrabbade örons fasa. Kanske jag borde köpa honom en storpack öronproppar som ursäkt?

Wednesday I became an aunt for the cutest niece I have gotten for at least the last 20 years! (Yes, our family is a bit complicated) She haven´t got a name yet, so I have adopted Lars´s idea and is calling her the little turnip. And her mum doesn´t seem to mind.
I am not used to children this small, I usually concentrate on those a little older. But I guess she will be growing fast so I can start teaching her all kind of mischiefs soon? Because I am of the opinion that that is what aunts are for! At least I have succeeded in giving her her first loud toy, a crocodile that should be dragged around the floor. Her poor dad, who got tinnitus, looked at me and the crocodile with fear in his eyes. I think I have to send him some earplugs next week.