Ravelry och deras nya policy - så funkar det

Kom fram till att det här kommer bli en så lång text att det är nog bäst jag återupplivar min blogg för den!

Har sett hur många även här i Sverige noterat, diskuterat och även varit lite oroliga över Ravelrys nya policy som du hittar här  och som lades ut för ungefär en vecka sedan. Efter det har diskussionerna gått varma både på Ravelry, på andra stickforum på exempelvis facebook och även media runt om i världen har uppmärksammat det.

Det har varit väldigt mycket applåder och folk som ställer sig bakom beslutet, vilket även jag gör, men även de som ifrågasätter det om menar att det är exkluderande. Får och bör man utesluta någon från ett stickforum på grund av politiska åsikter?

Jag har ända sedan första stund följt det, läst mycket i debattforumen på Ravelry och tänkte jag skulle sammanfatta det här. Många läser nämligen bara det som står på förstasidan och inte helheten och bildar sig en uppfattning utifrån det.

Men, varför måste man ens ta upp eller prata politik på ett stickforum?
Låt mig säga grattis! om du inte har något behov att koppla in politiska frågor eller ens tänka i sammanhang där du stickar. Det kan låta drygt av mig att skriva det, men då tillhör du den privilegierade grupp som inte behöver vara orolig för mottagandet av dig och din person när du går in i ett socialt sammanhang, var det än månne vara.
Allt i samhället berörs av politiska frågor, även stickning. Det avgör exempelvis var vi köper våra garner ifrån (exempelvis tullar, momssatser eventuella stöd till inhemsk produktion) men även frågor om hur människor i olika minoritetsgrupper behandlas och om det är accepterat eller inte att behandla personer från vissa grupper illa bara för vilka de är. Att uppleva att man har säkra utrymmen, i verkliga livet eller på nätet, är ett privilegium som för många inte är självklart.

Får jag tillåta mig själv att dessutom fnissa åt föreställningen att stickning, eller egentligen textil överhuvudtaget, och politik inte hör ihop? För mig hör det ihop med tron på att stickning är något som bara söta små farmödrar pysslar med sittande i en gungstol i sin kammare.
Textil och politik har alltid hört ihop. Genom våra kläder visar vi social och även politisk tillhörighet. Den industriella revolutionen började i textilindustrin och textilarbetares arbetsvillkor har i flera hundra år varit en politisk fråga, så även idag.
Textilkonst, behöver jag egentligen säga något mer?
Textil som uttryck för motstånd. Exempelvis norska motståndsmäns röda stickade luvor under andra världskriget eller dagens Pussyhat som symbol för kampen för kvinnors rättigheter och politiskt motstånd.

Hat och hot
Hat och hot är ett faktum i de flesta forum i vår värld, tyvärr, och så även på Ravelry. Det förekom ett flertal hot mot personer, som jag förstått det mycket i direktmeddelanden, men även diskussionsforum där tonen var väldigt hatisk.
Det kom även fler och fler mönster med tydliga kopplingar till vit makt rörelser (tänk Ku klux klan och liknande, här i Sverige har vi exempelvis Nordfront som är en vit makt rörelse).
Ravelry har ända från starten alltid varit tydliga med att de är ett inkluderande forum där alla ska känna sig trygga. Exempelvis har pridemånaden varje år blivit något av en högtid för många då ravelry årligen tydligt sätter ut en Pride-flagga. Något som jag själv sett i mer allmänna forum hur det kritiserats av somliga som osmakligt, något som snabbt ifrågasatts av uppmärksamma moderatorer. Jag misstänker starkt att Ravelry själva får väldigt många, troligen osmakliga mail om detta.

Du kanske såg diskussionerna om exkludering i stickvärlden redan tidigare i våras? Hur personer som går in i en garnbutik eller besöker ett stickkafé inte behandlas lika eller på ett annat sätt beroende på hudfärg, sexuell läggning, könstillhörighet, religion eller etnisk tillhörighet. Det är ett faktum. Inte ens något att diskutera att det är så. Och något Ravelry inte menar är ok och för att det inte ska vara så hör inte material eller diskussioner som menar att det finns människor som är lägre stående och mindre värda bara för den de är hemma på Ravelry.


Donald Trump
Men varför i hela världen vill de förbjuda diskussioner som hejar på Donald Trump, USA:s president?
Donald Trump har vid mer än ett tillfälle gjort uttalanden där han exempelvis uttryckt sig positivt om  personer aktiva inom vit makt rörelser ett flertal gånger, fler gånger än att det skulle vara någon enstaka groda som hoppade ur munnen. Det finns även kopplingar inom hans administration till vit makt rörelsen.
Därför väljer Ravelry att inte tillåta diskussioner eller mönster som berör Donald Trump. De förbjuder inte de som röstar på och håller med Trump att vara på Ravelry, utan bara att de får ta dessa diskussioner på ett annat forum.

Yttrandefrihet
Ravelry kränker min yttrandefrihet! De har ingen rätt att bestämma vad jag får eller inte får skriva om!
Fel! Yttrandefrihet behandlar förhållandet mellan en stat och dess medborgare och att staten inte får begränsa en medborgares rätt att tro på en sak eller lägga sig i vad media får och inte får publicera.
Det finns vissa undantag i detta, de kan variera mellan olika länder. Här i Sverige är det till exempel olagligt med hets mot folkgrupp, i Tyskland är det inte tillåtet att propagera för förintelseförnekelse. Men notera att i båda de fallen är det brott som är djupt kränkande mot individer som regleras, man får fortfarande säga att statsministern är dum eller liknande.

Ravelry är ett privatägt forum som är baserat i USA och därför har det som utgångspunkt men med användare i hela världen. Då det är privatägt och inte statligt är det upp till ägarna att själva bestämma riktlinjerna för hur det ska se ut och eventuella begränsningar av innehåll.
Här i Sverige är även en forumägare ansvarig för att ta bort hatiskt innehåll, nyligen dömdes en administratör för en facebookgrupp i domstol då denne inte hade tagit bort trådar och kommentarer som var hets mot folkgrupp.


Toleransparadoxen
Hur kan Ravelry vara ett tolerant forum som ska välkomna alla om man helt plötsligt förbjuder att uttrycka vissa åsikter och visa dessa åsikter i ditt kreativa skapande?
Det finns något som heter Toleransparadoxen, det går att läsa mer om den bland annat här. Den menar att ett överskott av tolerans kan innebära att tolerans avskaffas. Alltså bara för att att ett samhälle ska vara öppet och tillåta att du får vara den person du är, oavsett hudfärg, religion, sexuell läggning och könstillhörighet, betyder det inte att allt ska tolereras, exempelvis hat och hot pga av sexuell läggning.


Är Ravelry vänstervridet nu och ingen med annan åsikt välkommen?
Nej absolut inte. Alla som vill vara med får fortfarande vara med. Dock är inte innehåll eller diskussioner som beror Donald Trump och hans administration eller vit makt rörelse välkomna. Men känner man ett väldigt stort behov av att diskutera sådana saker finns det ju gott om forum för det.
Det är inte ett förbud mot konservativ politik och de som har den politiska åsikten.

Tilläggas kan att på Ravelrys stora forum så har alla politiska diskussioner varit förbjudna ända från start.

Vad händer nu?
För de allra flesta skulle jag säga, ingenting! Du kan använda Ravelry precis som vanligt, leta och köpa mönster, kolla garndatabasen, lägga in ditt senaste projekt och kanske diskutera ditt nya garninköp i ett diskussionsforum.

Är du inte redan med i Ravelry och vill bli medlem kommer du just nu notera att de har satt ett intagningsstopp. Det hör ihop med att sedan administratörerna la ut Ravelrys nya policy har de varit utsatta för ihärdiga trollattacker, bland annat med övertaganden av inaktiva konton, och därför har de valt att stoppa nya medlemmar tills det är under kontroll. Men Ravelry är värt att vänta på!

Det här blev ett väldigt långt inlägg med mycket text. Jag hoppas du fått svar på alla dina frågor och att du fortsätter att vara lika, om inte ännu mer nu, förtjust i Ravelry som jag är!

Julöppet

Ja tänk, nu är det december och dags att ha julöppet igen!
Precis som förra året så åker jag inte runt på några julmarknader i år. Istället satsar jag på att ha extra mycket öppet i ateljébutiken och vi i Brån 110 kommer även ha öppet i vår gemensamma hantverksbutik där det finns slöjdprodukter såsom björkskärbrädor med karvsnitt, keramik, textil och mycket mera.
Jag håller öppet alla söndagar kl 10-15 fram till jul. Vill du komma en annan dag är det bara att höra av sig eller chansa och komma förbi. Jag är på plats de flesta vardagar kl 9-13.

Var håller jag då hus? jo Brån 110, Vännäs. Det ligger ca tre mil väster om Umeå.

Lite synd

Konstaterat, att det är ju faktiskt lite synd att min blogg blivit så bortglömd av mig!

Bläddrade igenom inlägg häromdagen i jakt på det om att stoppa strumpor jag gjorde 2012 och konstaterade, att det är ju faktiskt en del vettiga saker jag lagt ut. Undrar om jag ska ta mig för och lägga ut lite nytt?

Snart är det jul! - Årets garnkalender

Har haft så många som frågat så måste ju meddela, att givetis gör jag, Limmo-design, en garnkalender även i år!

Planen är att jag kommer släppa bokningarna av den 24 juli, så håll utkik!

Sommarvarm vår

Ja just nu är det riktig sommarhetta! Själv trivs jag ju inte riktigt när det är allt för varmt. Det är svårt att färga och jobba i min ateljé då som ligger på övre våningen, och kan jag inte jobba blir jag rastlös och på lite dåligt humör.

Men nu har jag packat bilen full med garn och imorgon beger jag mig till Runeåberg för att förbereda det sista inför årets stickhelg.

Så för att belöna mig själv och svalka ner mig blev det en stunds strandstickning vid Umeälven som rinner alldeles bredvid där jag bor. 

Ja stranden är just nu översvämmad, det är en soptunna som sticker upp där ute. Och älven rinner på med väldig fart och vattnet var iskallt men uppfriskande för fötterna!

Förberedelser och snorig näsa

Ja titeln beskriver läget just nu ganska väl. Mycket i min tillvaro just nu går ut på att förbereda inför kommande evenemang. Närmare bestämt Knitways stickläger 1-4 februari i Sundborn, där det även blir öppen garnförsäljning lördag 3 februari. För dig som är sugen att komma på den och handla garn och tillbehör av mig, Stickamera och OppiNils hittar du mer information i facebook-evenemanget här  Det är bra om man anmäler i förväg om man kommer (så fikat räcker åt alla) men givetvis går det att vara spontan och kika in. 

Det är första gången det här lägret arrangeras och jag är så peppad! Har knappt varit i Dalarna tidigare och ska dessutom få gå på en guidad visning av textilierna på Carl Larsson-gården. Hur bra låter inte det?

Efter det är det ett par veckors lugn, eller kanske snarare intensivt arbete. Sedan är det Sy- och hantverksfestivalen i Älvsjö där jag har en monter på min vanliga plats. Det blir en del workshops också, bland annat får jag förstärkning från Norge i form av en av mina typ-kusiner som kommer demonstrera uppklippning av koftor och ge koftmonteringstips.

Och, som om inte det vore nog, så är det helgen efter det, 2-4 mars, premiärdags för mig. Jag kommer nämligen för första gången stå och sälja på Fårfesten i Kil! 

Även där är det maximalpepp och viss anspänning. Det är nämligen ingen idé jag kör hem mellan dessa två mässor så det gäller för mig att bunkra upp med massor med garn.

Ja, så var det den där snoriga näsan då. Egentligen är det väl inte mycket att klaga över, fått en ganska skonsam förkylning och haft turen att inte varit sjuk på över sex månader. Att ha utvecklat en viss hypokondri med anledning av de cellgiftsbehandlingar mamma genomgick och att därigenom bli extra uppmärksam på när folk nyser i ens närhet och att tvätta händer och använda handsprit på mässor har sin fördel i form av mindre förkylningar. Men det är nåt med även de minsta förkylningar som gör att i alla fall jag känner mig ynklig och vill ha lite tycka-synd-om. Jag menar, kroppen värker, man är trött och orkar inte göra det man vill och näsan droppar som en otät kran. Jag kämpar hårt med att ge kroppen vad den vill i sådana lägen, nämligen att vila och låta mig själv vara lite ynklig. Och unna mig själv den där lyxiga dagen då jag bara sitter och stickar, spinner och lyssnar på ljudbok hela dagen, iklädd tjocka ullsockar och de där yllelångkalsongerna man inte visar sig i framför vem som helst.

Kylig fotografering

 I helgen var jag upp på Runeåberg. Det har kommit en hel del snö som ni kanske ser så tak behövde skottas. Men givetvis passade jag och Ingalill också på att fotografera lite när vi ändå var på vår favoritplats.

Kan säga att det är en utmaning att fota på vintern i ett ouppvärmt hus. Det var visserligen bara -14, nere i byn var det närmare -30, men tillräckligt kallt för att tappa känseln i fingrar utan vantar och att det droppade från näsan på kameran....
Men bilderna blev bra! Fler kommer komma på instagram idag och framöver. Du hittar mig som @limmodesign och min syster heter @hantverket

Hektisk höst

Ja eller kanske jag borde döpa inlägget till "Titta hon bloggar igen!"
Ja viljan och tanken att skriva har ju funnits men inte alltid tiden, orken och inspirationen. Men det är så det är.

Jag har en ambition att skriva här mer framöver och väcka upp bloggen igen som ett komplement till webbutiken, facebook och instagram. Helst av allt skulle jag vilja dela små mönster, tips och instruktioner här. Ja och bilder och påhitt från sånt jag har gjort eller ska göra.
Så vad har jag gjort sedan augusti?
Jo en hel massa, mycket roligt men även tråkiga och sorgliga saker.
Jag har varit på vävmässan i Växjö, där även Barry och Jane från Schacht spindle co medverkade och jobbade i min monter. En underbar upplevelse att få lära sig mer om spinnrockar och vävredskap från skaparna till dem!
Jag har varit på två syfestivaler, premiären i Umeå samt i Älvsjö, båda väldigt roliga som alltid med massor med härliga möten.
Jag har med hjälp av mina garntomtar packat och skickat 100 garnkalendrar över världen, vilka just nu öppnas och man kan följa på bland annat instagram under #limmosgarnkalender .

Samtidigt har hösten även varit överskuggad av min mammas sjukdom och hennes bortgång i slutet av november. Så har det varit ända sedan hon fick cancerdiagnosen för nästan två år sedan och det har påverkat hela livet även om man samtidigt måste göra de normala sakerna för att inte bli galen. Så ser livet ut, upp och ned.

Midtnorsk strikkefestival 2017

 Nu har jag äntligen landat hos min typ-kusin Sissel efter ett par intensiva dagar på Midtnorsk strikkefestival.
Det är en ganska ung stickfestival, det här var andra året den arrangerades i Orkanger några mil söder om Trondheim. Men jag måste säga att de båda förra året och i år har lagt ribban högt med ett väldigt matigt och spännande program!
Själv medverkade jag som utställare, så jag har inte hunnit se så mycket annat än försäljningstältet, och mingla lite både med besökare och en del norska stickprofiler. Men programmet har bjudit på såväl föreläsningar, workshops, studiebesök, stickgudstjänst och mycket mycket mera.

  För den som ville fanns det givetvis både mat och fika av alla de slag att köpa. Bland annat våfflor, som för mig känns som typiskt norskt fika.

 Jag glömde slarvigt nog att ta en riktigt bra bild av min monter. Men här skymtar i alla fall delar av garnet. Men jag var ju alldeles för upptagen med att spana på alla koftor för att titta på min egen monter. Den här koftan heter Höstlöv, och finns i Sandnes häftet Norska ikoner.

 Det som var lite tråkigt med helgen var vädret. Som tur var var det inte kallt, men däremot regnade det. Det började på mitten av dagen på lördagen och sen fortsatte det regna. Och regna lite till. I försäljningstältet gjorde det att det rann in och blev blött och pölar på marken. Så inga papperskartonger under borden!
Men det gick bra ändå. Låt oss säga att jag fick ett rejält fotbad då jag inte hade några vattentäta skor eller stövlar med. Eller rättare sagt så hade jag visst det. Men de kängorna hittade jag inte förrän jag började packa tillbaka allt in i bilen.

Och låt mig säga igen, koftor! Har gjort en seriös koftspaning och fotat massor med koftor som olika deltagare hade på sig. Så många koftor att de förtjänar ett helt eget inlägg som kommer senare, när jag hunnit hem och landat.
Imorgon måndag kommer jag befinna mig på Husfliden Levanger, de är norsk återförsäljare av mina garner, och spinna lite, prata garn och visa lite garngodis. Och så blir det en liten spinnträff på kvällen innan jag åker hemåt tisdag morgon.

Sissels rillescarf

 En del kallar den här typen av scarfar för trasa eller rentav dräggellapp för vuxna(!) Själv har jag valt att kalla min modell för Sissels rillescarf. Det var nämligen min typ-kusin Sissel som inspirerade mig med grunden till mönstret som jag sedan utvecklat.

En rille är norska för två varv räta maskor, som tillsammans bildar en rille, dvs den upphöjda vågraden. Ett ord som jag verkligen saknar inom den svenska stickterminologin!
Rillescarfen blir ganska grund men långsmal, vilket gör den lätt att sno kring halsen. Och den går att sticka i stort sett i vilket garn som helst. Den där härvan handfärgat sockgarn du inte vet vad du ska göra av, ett handspunnet garn, ett nystan Rauma finull.
Mönstret är skrivet så att det finns flera möjligheter att variera det och flera avslut.
Sissels rillescarf går att köpa i min webbutik www.limmo-design.se eller i min mönsterbutik på Ravelry.

Tema rosa

 Det har råkat bli mycket rosa garner på sistone upptäckte jag precis. Det är lustigt, har perioder då det, ofta omedvetet, blir mer av vissa färger. Och nu har det blivit rosa.

 Har gjort Fade-kit i rosa-brunt. De innehåller tre härvor á 100g och passar perfekt till exempelvis Free your fade eller Find your fade.

 Jag hade handspunnet garn i rosa som äntligen är härvat, tvättat, fotat och utlagt i webbutiken.

Och så lite BFL sock, bland annat i färgen rosa sockervadd.

Fototur

Jag har smitit och varit på vift några dagar! Försöker lära mig själv att det är ju faktiskt ok att göra det ibland, världen går inte under om jag inte är hemma och skickar garn varendaste dag. Eller jag hoppas i alla fall att ni inte blir allt för besvikna om jag tar lite längre tid på mig någon gång, särskilt nu när det är sommar. För den lilla tiden gör att jag hinner samla på mig massor med ny inspiration och idéer.

 En av sakerna jag gjort de senaste dagarna är att ha varit på fototur med min syster Ingalill. Jag har sån tur som har en syster som är jätteduktig fotograf och som ständigt behöver mig som modell. Och som är villig att haka på alla mina knasiga fotoidéer. Men kanske beror det på att vi är rätt lika och lika knasiga båda två. Men då vi bor nästan 25 mil ifrån varandra kräver det lite extra planering när vi ska fotografera tillsammans.

 Vi dukade bland annat upp en sticknick. Alltså en sticknings-picknick, vilket helt klart är den absolut bästa sortens picknick. För den innehåller ju både garn och kaffe!

 Jag använder en hel del tid åt att sitta stilla medan Ingalill springer runt och lägger allt på precis rätt ställe där hon vill ha det det, provar ljus, vinklar och alla såna där detaljer som gör att en bild blir bra.
Ja, det kanske inte riktigt är så lyxigt att jag bara sitter stilla. Det gör även att myggen, broms, myror och annat spännande hinner krypa mycket mer på mig än på henne och att jag ibland får helt bortdomnade ben för att jag ska sitta i konstiga vinklar som ser bra ut på bild men inte är särskilt sköna att sitta i.

Vi brukar skämta om att vi har sån tur, vi har en hel by att använda som studio och fotorekvisita! Och på sätt och vis stämmer det. vi har ju i alla fall ett eget hus med perfekt ljus (inte huset på bilden). Och tror inte någon av de som äger de andra husen i byn har något emot om vi lånar dem en liten stund för våra fotoutflykter.

Sju sorters blommor

Ängssyra, styvmorsviol, midsommarblomster, rödblära, hundkex, smörblomma och förgätmigej.

 De små 20g härvorna med entrådig mjuk merino är så tacksamma att färga. De tar färg så fint och med sånt djup. Det är alltid fascinerande och se vilken skillnad det blir att färga olika garn- och ullkvalitéer. Allt ifrån vilken typ av ull det är till hur det är spunnet påverkar det färdiga resultatet. Och givetvis vilken färg garnet har när det är ofärgat.

Så jag kunde inte motstå att färga buntar med sju sorters blommor. Sju små härvor i blomsterfärger så här lagom till midsommar.

Regn och rullrån

Min ateljé ligger på andra våningen i ett stort hus med tegel på nedre halvan, trä på den övre och ett plåttak. Att mitt rum där dessutom är på södersidan har sina konsekvenser i form av värme den här tiden på året. Att dra ner persienner och öppna fönster för att få korsdrag är en nödvändighet, helst sommardagar då jag färgar.

 Men övervåningen och plåttaket har också sina fördelar. Dagar som idag då det är svalare och kommer små skurar så smattrar det så härligt på taket, för att inte tala om när det stormar på vintern. Så jag måste erkänna, bli inte arg på mig nu, att jag gillar de svala rentav sommardagarna. Åtminstone när jag arbetar för då är allt så mycket behagligare. Kommer du förbi mig en dag när jag färgar och det är 35 grader varmt däremot, då står jag i enbart bikini och jobbar.

Jag har också alldeles glömt bort att jag lovade att lägga ut receptet på rullrånen som jag bjöd på när jag hade stickläger för nästan en månad sedan.
Receptet kommer ursprungligen från en av mina mostrar om jag minns rätt. Min mamma var snäll nog att baka upp ett helt gäng vi kunde bjuda på, både till fruktsalladsbuffén och till kaffet. Jag gillar det här receptet för det smakar mycket samtidigt som det innehåller enkla ingredienser.

Rullrån 
ca 30 stycken
1 kaffekopp smält smör
1 kaffekopp socker
1,5 kaffekoppar vatten
2 kaffekoppar mjöl.
Blanda och låt smeten stå över natten i kylen. Grädda i rånjärn.

Stickhelg på Runeåberg

 Nu har det återigen varit stickhelg på Runeåberg! Med hjälpredor inräknade var vi 25 personer. Ja plus dvärgschnauzern Roger!

 Jag matade alla konstant, med allt i från rullrån till kokta vaktelägg och tjälknöl.

 Och det stickades en hel del. Såväl inomhus...

... som utomhus.
Vädret hade kunnat få vara lite varmare och soligare, men det går inte att bestämma över. Huvudsaken var att vi hade trevligt.
Så nu är det bara att vila upp sig och packa allt i ordning, och börja planera inför en ny stickhelg nästa vår!

Äntligen en egen hantverksbutik

Ja det händer saker i Brån 110 där jag har min ateljé och butik! Att jag har min garnbutik där är ju ingen nyhet. Men nu håller jag, Märta Hedvall som är keramiker och vår hyresvärd Ylva på att fixa så att vi från och med 11 juni öppnar en liten hantverksbutik!
Vi kommer ha öppet alla söndagar kl 10-15 fram till och med 13 augusti, efter det får vi se vilka öppettider vi kommer ha. Och givetvis går det bra att komma vid andra tidpunkter, kolla bara av så nån av oss är på plats.
Varför gör vi det då? Jo vi har ju ända sedan vi flyttade in i våra ateljéer 2012 kunnat ha av våra färdiga alster på hyllor i köket på övervåningen, men de har liksom aldrig kommit riktigt till sin rätt. Jag och Ylva har i flera år lekt med tanken på en liten butik och besöksmål, men tiden, orken och möjligheterna har inte funnits förrän nu.
Det kommer inte vara så stort, men på marknivå och där kommer du kunna hitta keramik, träprodukter, mitt färdiga textilhantverk, konstvykort och säkert en hel del annat intressant. Och min garnbutik finns ju kvar på övre plan i min ateljé. Så hoppas du kommer förbi en sväng i sommar, och kanske passar på att fika också!
Idag har Västerbottenskuriren skrivit lite om våra planer, du hittar länken till artikeln här.

Ny logga!

Ja titta, jag har bytt logga för Limmo design!
Det här är något jag tänkt på i flera år, att få anlita någon som jobbar med grafisk design och få en riktig logga och allt som hör där till. Att få ett samlat genomtänkt utseende. Jag har gjort det bästa jag kunnat på egen hand men det blir ju inte riktigt detsamma om man inte alltid vet vad man gör och dels inte riktigt har tillräckligt med tid eller intresse att lägga på det. För trots allt, jag är handfärgare och textilare, jag älskar färger och mönster, men rita är inte min starka sida vare sig med penna eller dator.
Jag tittade runt ett tag efter en lämplig person att anlita men kom hela tiden till till Kajsa Form och jag gillade hennes stil. Att hon dessutom bor i Umeå och ursrpungligen är uppvuxen bara några kilometer från där jag bor gör ju inte saken sämre, det är ju alltid roligare att anlita någon lokal och det gör det ju ännu lättare att kommunicera.
Efter lite vändor fram och tillbaka har jag nu en ny logga och jag är så peppad! Med stickor, garn och ja är det kurbits eller ulltussar? Ja det får du avgöra själv. Så den kommer att dyka upp både på hemsida och garnbanderoller framöver, även om det givetvis blir en övergångsperiod så här i början. Och ännu mer tejpande!

Koftfavoriter

Den här tiden på året drabbas jag av en oförklarlig längtan att sticka mig en ny kofta. I år tror jag dessutom det förstärks av att det finns fler fina koftmönster än någonsin och går en koftstickarvåg genom stickvärlden. Och jag har senaste åren verkligen kommit till insikt hur praktiskt det är med tunna ullkoftor. Som extraplagg istället för fleecetröja eller som tunn jacka. Eller helt enkelt bara för att det är fint och att det är roligt att sticka koftor!

 April 2014 stickade jag min Sinnasau, mönster av Ann Myhre. Den stickas uppifrån och ned och var rolig och snabbstickad, ränderna gör att det händer något och du ser hur arbetet går framåt. Jag stickade min i Spindrift från Jamieson´s of Shetland, gick ca 250g totalt om jag minns rätt. Är lite sugen att sticka en till i andra färger, och i Rauma finull som jag kommer få in till butiken framöver.

Förra årets favorit, och en storfavorit fortfarande, har jag faktiskt inte stickat själv utan den var en present från min typ-kusin (krångligt släktskap, vi nöjer oss med typ-kusin därför) Sissel. Det är en Wiolakofta av den norska designern Kristin Wiola Ödegård. Min Wiolakofta är stickad av rauma finull och är i originalfärgerna. Vid första tanken på så många och de här färgerna i en enda kofta känns det nästan överväldigande men de skapar harmoni!
Min wiolakofta är dessutom ett sådant plagg som gör att okända människor stannar mig på stan och berömmer och frågar om koftan jag har på mig. Det är speciellt!

Nu sitter jag och funderar på vad mitt nästa koftprojekt ska bli. Är sugen att sticka något antingen i Rauma finull eller Rauma Tumi, då jag om några veckor får hem det till butiken och därför gärna vill bekanta mig med kvalitéerna. Finull finns i 105(!) färger så det finns lite att välja mellan!
Jag funderar bland annat på:

Loppakoftan - har funnits på min lista ända sedan Ann släppte mönstret. Det största problemet har nog varit att jag aldrig lyckats bestämma mig för vilka färger jag vill sticka den i men tror jag bestämt mig nu.

Någon av Helle Siggeruds koftor - flerfärgsstickning, lite retrokänsla och också den lite komplicerade känsla som finnns i Wiolakoftan. Finns många duktiga norska designers som gör mönster i den stilen just nu.

Veme från Kofteboken 1 - i originalfärgerna där det är mycket kontrast mellan färgerna, även det med lite retrokänsla.

Så, jag får se var jag landar, det finns så många val! Eller så tar jag och stickar några vantar till, det är alltid ett säkert alternativ.

Textila påhitt

Det händer så mycket textila påhitt just nu att jag knappt har tid att skriva här. Det är ju lättare att uppdatera på instagram eller facebookk när det känns som om tiden är knapp. Fastän den egentligen inte är det men ibland känns det som att något, såsom att skriva ett blogginlägg, ska ta väldigt lång tid fast det inte gör det.

 Senaste månaderna har jag varit väldigt mycket ute på vift av både trevliga och mindre trevliga anledningar.
I februari var det återigen dags för syfestivalen i Älvsjö. Som alltid jätteroligt och jätteintensivt, både före, under och efter. Det är så fantastiskt att få träffa er som i vanliga fall är namn i min mail på riktigt!
I mars kretsade mycket kring ytterligare två Stockholmsresor. Jag åkte ned som följeslagare åt min mamma som genomgått en stor operation. Vilket ju är en mindre trevlig anledning för att vara ute och resa men som ändå gick att göra så trevlig som möjligt. Så jag försökte fylla mina dagar med textila påhitt, besök på stickkaféer med garnförsäljning och annat för att få tiden att gå.

 I lördags, 1 april, var det så äntligen dags för något jag sett fram emot. Nämligen Textilfesten i Skellefteå! Det var ett helt nytt arrangemang, arrangörer var bland annat Hemslöjdsföreningen, som kretsade just kring textil med försäljning, workshops och föreläsningar.
Jag hade väntat mig att det kunde komma mycket folk, men arrangemanget tog mig verkligen med storm! Så mycket besökare! Så jag hoppas verkligen att det blir ett återkommande arrangemang.
Nu slutligen så har jag ännu en gång bilen fullpackad med garn, ull och tillbehör. För på lördag anordnar jag och min syster en stickträff på Sörgården, Österforse ett par mil utanför Sollefteå. Det blir en dag med stickning, fika och sopplunch.
Sedan blir det äntligen lugnt några veckor. Ser så mycket fram emot att få en sammanhängande tid att jobba i ateljén, färga och experimentera med några nya garnkvalitéer och hålla öppet så ni kan komma och besöka mig.

Kommande mönster

Håller på med lite allt möjligt just nu. Färgar givetvis, sorterar ull, kardar och donar på. Och sist men inte minst, skriver på nya mönster!

 Mitt nya mönster på halskragen Vera virvelvind, uppkallad efter min systerdotter Vera, som kommer släppas på Textilfesten i Skellefteå 1 april. Just nu håller den på att teststickas av ett gäng entuasiastiska stickare. Den på bilden ovanför stickas av min syster.

Och den här är stickad av en kusin till mig.