Sjukhusstickning

Har lärt mig att det är alltid värt att ta med sig en stickning när man ska till sjukhuset, oavsett ärende och om det är akut eller inte.
Men som väl är är det inte jag som är inlagd utan min mamma som är här för en planerad operation. Och jag är av åsikten att om man ligger på sjukhus så kan man behöva någon i närheten som tycker synd om dig vid behov, hämtar gott och lyxigt kaffe, förser dig med choklad och sällskap. Och eftersom mina föräldrar bor 22mil från mig så är det bäst att passa på och umgås när nån av dem är här oavsett deras ärende.
Och även om mamma inte orkade sticka idag så gör ju jag det. På bilden pulsvärmare som just nu är under arbete. Mönstret, stjärnros, har jag stickat många gånger men håller just nu på med vissa modifikationer av det både när det gäller tummen, storleken och garnvalet. Vi får se hur det går och om det kanske till och med blir ett försäljningsmönster av det.

No, it is not me that is in the hospital, but my mum. It is no worry now, she has done a planned operation but I am of the opinion that when you are in the hospital you should have somewhere nearby that fetches you good coffee, chocolate and keeps you company. Especially since my parents live 220km from me so it is not that often any of them are here visiting me. So it is best to take the chance to see her even if it means sitting in the hospital.
The knitting is going to be a pair of fingerless mittens. A pattern, Stjärnros, that I have knitted several times but I am making some changes in it this time, both with the choice of yarn and at the thumb. The result will be a surprise.