I måndags när jag arbetade på nationaldagen var jag klädd i min vanliga arbetsklädsel när jag jobbar på friluftsmuseet Gammlia, nämligen som en bondkvinna på 1850-talet.
Fram till mig kom en ung muslimsk tjej i slöja och berättade hur mycket hon beundrade de svenska folkdräkterna och hur sugen hon var att sy en egen. Vi kom att stå och diskutera dräkter och bärande av slöja en lång stund. Efter att fyra somrar burit hilka (huckle eller vad man nu vill kalla det) så känns det inte särskilt främmande att ha ett behov av att täcka sitt huvud och dölja sitt hår. Det är otroligt hur fort det går innan man känner sig naken om man går ut utan huvudbonad.Jag hoppas verkligen att hon syr sig en folkdräkt, hon skulle bli otroligt vacker i den. Och med sin slöja mycket mer historisk korrekt än många som bär folkdräkt idag med svallande hår.
Så gick jag nu på morgonen in på Brodösens blogg och kikade på vad hon hade medverkat till att göra under en broderiworkshop hon hade varit ledare för under nationaldagen. Och titta vad hon hade gjort!
Så gick jag nu på morgonen in på Brodösens blogg och kikade på vad hon hade medverkat till att göra under en broderiworkshop hon hade varit ledare för under nationaldagen. Och titta vad hon hade gjort!Kurbits och slöja i kombination. Vad säger att de båda inte går att kombinera?
3 kommentarer:
De flesta som bär dräkt bär den som en samtida högtidsdräkt och inte i syfte att visa hur man klädde sig förr i tiden.
Håller med dig lillemor!
Och det ser inte högtidligt ut om håret bara fladdrar. Sätt åtminstone upp det :)
Mikael: Saken är den att det är förvånatsvärt många som tror att en folkdräkt är precis detsamma som man bar förr i tiden, och inte ovanligt att de tror att det är vad man bar jämt.
Skicka en kommentar