Det finns något jag tycker är väldigt tråkigt inom slöjden, eller hantverk om man föredrar det begreppet. Nämligen alla åsikter om vad man får och inte får göra, vad som är rätt och inte. En tro på att det finns en rätt metod, ett rätt förhållningssätt, och om man inte har det bör du omvändas.
Lägg sedan till att olika personer har olika tro på vad som är det rätta, och ja det blir riktiga konflikter. Det kan handla om material (syntet vs naturmaterial kan bli riktigt fula strider ibland) är det ok att slöjda av material som inte är inhemskt, ska man köpa redskap utomlands, det kanske kan gå att hitta nån i Sverige som tillverkar dem, är det verkligen att spinna på riktigt om du använder en modern spinnrock eller, ve och fasa, en elektrisk?
Olika diskussionsforum på nätet är en av de platser där det här ofta dyker upp. Vilket är förståeligt, när ett forum når en viss storlek ja då kommer det finnas människor av olika åsikter, med olika sätt att uttrycka sig och olika förkunskaper och föreställningar. Men jag har allt för ofta stött på dessa pekpinnar även i verkliga livet, på textila utbildningar, av personer inom hemslöjdsrörelsen som ska jobba för att bevara och utveckla slöjden och många fler. Där fokuset blir att klanka ner på det som är fel Ett exempel är "Men spinner du bara inte av svensk ull? När det finns så mycket fin svensk ull som inte tas tillvara!". Detta när jag precis berättat att jag sedan flera år handspinner professionellt, med fibrer från såväl Sverige som resten av världen, och dessutom håller kurser och workshops som inneburit att flera hundra fler fått lära sig tekniken.
Till detta kommer frågan om att utföra ett hantverk rätt, använda rätt redskap och göra rätt saker av det. Är det ok att göra något slarvigt men göra det ändå?
Glädje, nyfikenhet, kunskap, i den ordningen tror jag är det viktigaste. För oavsett vilken hantverksteknik du tittar på, finns de två första, glädje och nyfikenhet, kommer den tredje. För om du inte känner glädje och nyfikenhet inför ditt skapande, varför ska du då fortsätta för att uppnå en högre kunskapsnivå och en större skicklighet? Skicklighet är dessutom något som kan kräva en helt egen diskussion.
Jag är för att ha en grundlig kunskap om en hantverksteknik. Den typ av kunskap som sitter i benmärgen, den som kräver timme efter timme efter timme av repetition att uppnå, där både teori och praktik finns och en intuition för hur man ska göra för att få det önskade resultatet. Men det är inget jag har rätt att pracka på någon att de måste ha. Dela med mig av min egen kunskap, ja, men inte sätta krav på hur någon måste göra utan erbjuda flera olika alternativ.
Ett utmärkt blogginlägg utifrån stickningsperspektiv hittar du här http://blog.ancientartsfibre.com/2016/03/29/behind-the-brain-of-barb-the-absolute-best-and-correct-way-to-knit/ där en van kursledare berättar hur hon förhåller sig till rätt och fel inom stickningen. Eller snarare hur det inte finns något rätt eller fel, bara vad som fungerar för dig som person.
5 kommentarer:
Sååå väl talat! Som slöjdlärare - och ibland kursledare - är jag mycket noga med att påpeka att det inte finns några rätt eller fel. Jag tänker att de som är nyfikna, vågar prova och eventuellt gör "fel" är de som för hantverket vidare framåt. Om hemslöjden (ve och fasa) skulle stangera och bara göras som den gjordes för 100 år sedan tror jag att den skulle dö ut. Själv fastnar jag ofta för alster i gamla tekniker med en nutida twist. Heja alla som vågar göra "fel". Tjohoo!
Jag håller med i allt du skriver om! Krav på hur saker _ska_ vara gör att jag får allergiska utslag och genast vill göra tvärtom även om jag tycker att "rätt" sätt är finare. Visar gärna upp mina tvåändsstickade vantar som jag gjort i superwash när det börjar bli för mycket måstestämning. Brukar få vissa att sätta kaffet i halsen...
Var på en spinnkurs där vi fick lära oss spinna och karda. Kursledaren liknade att köpa färdig, maskinkardad ull vid att köpa frysta färdigrätter i matbutiken jämfört med att laga egen mat. Om det hade varit den första upplevelsen vid att spinna så kanske den idén som hen uttryckte skulle fått större inflytande, och hen har ju all rätt att tycka det. Kände lite skam efter det, då jag precis hade köpt fint färgade merinokardband (som gick över snabbt för det var roligt att spinna).
Tror den där diskussionen om vad som skulle kunna vara rätt finns överallt, oavsett ämne. För stickare och spinnare kan det väl vara särskilt gällande svensk vs utländsk ull, superwash vs obehandlat och syntetmaterial vs naturmaterial. Fördelen med den typen av diskussioner är att de kan leda till nya kunskaper och nya perspektiv på de material man använder om diskussionerna hålls på en god nivå :)
Så tråkigt att höra Naivigera! Kan bara jämföra med mig själv när jag håller kurs, jag visar hur man gör från grunden och jag visar hur man kan använda det man kan köpa enkelt. Alla har olika förutsättningar vilket material man har möjlighet att jobba med eller tycker om
Denna kursledaren kände mycket för inhemsk ull och den är väl till större delen på många vis obehandlad, vilket kanske kan ha påverkat hur hen talade om fibrer. Fick med mig massor av bra tips av kursen så det var en mycket trevlig upplevelse oavsett tyckande om fibrer :)
Skicka en kommentar