På spolarna

På spolarna just nu är det randiga garner. Har haft en del handfärgade kardband liggande som jag fått i present vid olika tillfällen, men inte tagit mig för att spinna. De har känts lite speciella så jag har låtit de vila ett tag. Men nu är de uppspunna och väntar på att bli härvor som ska tvättas.

Sinnasaujakka

Jag har senaste veckan skrivit kryptiska inlägg om arga får. Och efter en och en halv veckas stickande kan jag nu visa upp resultatet, min Sinnasaujakka!

 Mönstret är designat av Ann Myhre som har bloggen Pinnehobby. Redan när hon släppte mönstret för något år sedan hamnade den på listan över projekt jag ville göra och nu äntligen är den färdig.

 Jag använde stickor 3mm (2,5mm till muddarna) och har stickat den i Spindrift från Jamieson´s. Ett tvåtrådigt ullgarn med 105m/25g som är fantastiskt trevligt att sticka med, har en härlig ullkaraktär och håller samman fint när man stickar flerfärgsstickning. Men så är det också ett Shetlandsgarn gjort för fair isle-tröjor. Jag stickade en medium och det gick åt 6 nystan av färgen portwine (men då är det sista nystanet bara påbörjat)4 nystan ivory och lite av ett nystan natural black.
Gör jag den igen ska jag nog göra den något längre, annars är jag helnöjd.

 Även om jag tycker att mina får inte alls ser särskilt arga ut...

 Tack vare Ingalill som varit på besök i helgen har jag kunnat få bra bilder av den också. Men det var kallt att sitta vid Umeälvens strand i bara kofta när det är +3 grader och blåser isvindar...

Knapparna då, pricken över i. Det brukar vara svårt att hitta de perfekta knapparna men den här gången gick det på fem minuter. Hittade de här läckra matta pärlemoknapparna hos Perssons garn i Umeå, och de blev helt perfekta, både i färg och storlek. Hade tittat på blanka pärlemoknappar tidigare men så hittade jag de här som blev så mycket bättre. Blanka knappar hade blivit för tydliga och tagit för mycket uppmärksamhet från resten av koftan.

Finally, my Sinnasaujakka is finished! Knitted in the excellent Spindrift from Jamieson´s.

Woolerine!

Kan inte låta bli att lägga ut den här bilden på mig som en bekant tog i lördags. Ullkammar är inte att leka med!

Faktum är att det finns ett skyddshelgon för ullkamning, ullberedning och spånad, sankt Blaise. Han sägs ha varit en biskop i vad som idag är Turkiet under 300-talet. Som en följd av förföljelser mot kristna blev han tillfångatagen och torterades till döds med järnkammar, som har kommit att liknas vid ullkammar. Därav blev han inte bara skyddshelgon för halsproblem (ett av hans mirakel var att han rädda de en pojke som höll på att kvävas av ett fiskben) utan även för ullberedning.

I can´t help it, I have to publish this photo of me a friend took last saturday! Don´t mess with someone with woolcombs!

But fact is, that there is a saint for woolcombing, wool preparation and spinning, named saint Blaise. He is said to have been a bishop in what today is Turkey about 300ad. As a part of the persecutions against christians, Blaise was captured. The torture that followed was carding, made with iron combs, like the ones that are used to comb wool. Therefor he became the saint of woolcombing and spinning, as well as the saint of throat problems (one of his miracles is supposed to have been saving a boy from choking on a fish bone).

Soppstickning

Hemma igen efter en sån där trevlig smålat dag med soppstickning i ateljén tillsammans med Stina från Textera. Ett gäng stickerskor, massor med kaffe, soppa till lunch och så där härligt kravlöst. Min Sinnasaujakka går framåt, halva nedre resåren är nu färdig.

Home again after a nice and lazy day. Soup-knitting at my studio together with another yarn shop. A group of knitters, a lot of coffee, a good soup for lunch and nothing else that has to be done then knitting and talking.

Randigt

Sinnasaujakkan växer rand för rand. Hade tänkt att visa den när jag provar men lyckas inte komma i den just nu. En sak är då klar, spindrift från jamiesons är ljuvligt att sticka i.