Gratis arbetskraft

En bekant till mig sa en gång att när man går med i en förening så betalar man en avgift för att arbeta gratis.

Det stämmer ganska bra, det är ju faktiskt vad man gör, eller i alla fall i bästa fall. Tror att den typen av föreningsliv blir mer och mer sällsynt, kanske det är något i vårt samhälle idag som gör att ideell arbete inte känns naturligt för oss.

Själv sitter jag i styrelsen i två föreningar, alltså två stycken som får min obetalda arbetskraft, helt frivilligt från min sida. Nämligen västerbottenskretsen för Riksföreningen för handvävning och sist men inte mins (!) Vännäs Slöjd där jag har ordförandeuppdraget.

Det gör att jag absolut inte behöver ha tråkigt! Men det är också ganska intressant att se hur verksamheterna skiljer sig åt. I vävföreningen är vi länstäckande, med de fördelar och nackdelar det innebär då våra medlemmar är väldigt utspridda och ibland svåra att nå.

I Vännäs slöjd har vi istället ett väldigt lokal förankring, till stor del kopplad till vår lokal Slöjdarnas hus som föreningen nu drivit i 20 av de 35 år föreningen funnits. Och detta gör att vardagen i styrelsen handlar lika mycket om snöskottning och elräkningar som hur vi ska få en föryngring inom slöjden och hålla kvar slöjdintresset hos våra äldre medlemmar.
Bilderna här är från en av dessa gratis arbetskraftdagar om man får säga så. Det kan få en negativ stämpel, men det är ju så roligt att få träffa likasinnade och jobba tillsammans med något man tycker om. Här höll jag och två till på att klippa till mängder med tygkassar som ska säljas på Slöjdarnas hus för föreningens räkning i sommar.