Ja titeln beskriver läget just nu ganska väl. Mycket i min tillvaro just nu går ut på att förbereda inför kommande evenemang. Närmare bestämt Knitways stickläger 1-4 februari i Sundborn, där det även blir öppen garnförsäljning lördag 3 februari. För dig som är sugen att komma på den och handla garn och tillbehör av mig, Stickamera och OppiNils hittar du mer information i
facebook-evenemanget här Det är bra om man anmäler i förväg om man kommer (så fikat räcker åt alla) men givetvis går det att vara spontan och kika in.
Det är första gången det här lägret arrangeras och jag är så peppad! Har knappt varit i Dalarna tidigare och ska dessutom få gå på en guidad visning av textilierna på Carl Larsson-gården. Hur bra låter inte det?
Efter det är det ett par veckors lugn, eller kanske snarare intensivt arbete. Sedan är det Sy- och hantverksfestivalen i Älvsjö där jag har en monter på min vanliga plats. Det blir en del workshops också, bland annat får jag förstärkning från Norge i form av en av mina typ-kusiner som kommer demonstrera uppklippning av koftor och ge koftmonteringstips.
Och, som om inte det vore nog, så är det helgen efter det, 2-4 mars, premiärdags för mig. Jag kommer nämligen för första gången stå och sälja på Fårfesten i Kil!
Även där är det maximalpepp och viss anspänning. Det är nämligen ingen idé jag kör hem mellan dessa två mässor så det gäller för mig att bunkra upp med massor med garn.
Ja, så var det den där snoriga näsan då. Egentligen är det väl inte mycket att klaga över, fått en ganska skonsam förkylning och haft turen att inte varit sjuk på över sex månader. Att ha utvecklat en viss hypokondri med anledning av de cellgiftsbehandlingar mamma genomgick och att därigenom bli extra uppmärksam på när folk nyser i ens närhet och att tvätta händer och använda handsprit på mässor har sin fördel i form av mindre förkylningar. Men det är nåt med även de minsta förkylningar som gör att i alla fall jag känner mig ynklig och vill ha lite tycka-synd-om. Jag menar, kroppen värker, man är trött och orkar inte göra det man vill och näsan droppar som en otät kran. Jag kämpar hårt med att ge kroppen vad den vill i sådana lägen, nämligen att vila och låta mig själv vara lite ynklig. Och unna mig själv den där lyxiga dagen då jag bara sitter och stickar, spinner och lyssnar på ljudbok hela dagen, iklädd tjocka ullsockar och de där yllelångkalsongerna man inte visar sig i framför vem som helst.
