Jag har smitit och varit på vift några dagar! Försöker lära mig själv att det är ju faktiskt ok att göra det ibland, världen går inte under om jag inte är hemma och skickar garn varendaste dag. Eller jag hoppas i alla fall att ni inte blir allt för besvikna om jag tar lite längre tid på mig någon gång, särskilt nu när det är sommar. För den lilla tiden gör att jag hinner samla på mig massor med ny inspiration och idéer.
En av sakerna jag gjort de senaste dagarna är att ha varit på fototur med min syster Ingalill. Jag har sån tur som har en syster som är jätteduktig fotograf och som ständigt behöver mig som modell. Och som är villig att haka på alla mina knasiga fotoidéer. Men kanske beror det på att vi är rätt lika och lika knasiga båda två. Men då vi bor nästan 25 mil ifrån varandra kräver det lite extra planering när vi ska fotografera tillsammans.
Vi dukade bland annat upp en sticknick. Alltså en sticknings-picknick, vilket helt klart är den absolut bästa sortens picknick. För den innehåller ju både garn och kaffe!
Jag använder en hel del tid åt att sitta stilla medan Ingalill springer runt och lägger allt på precis rätt ställe där hon vill ha det det, provar ljus, vinklar och alla såna där detaljer som gör att en bild blir bra.
Ja, det kanske inte riktigt är så lyxigt att jag bara sitter stilla. Det gör även att myggen, broms, myror och annat spännande hinner krypa mycket mer på mig än på henne och att jag ibland får helt bortdomnade ben för att jag ska sitta i konstiga vinklar som ser bra ut på bild men inte är särskilt sköna att sitta i.
Vi brukar skämta om att vi har sån tur, vi har en hel by att använda som studio och fotorekvisita! Och på sätt och vis stämmer det. vi har ju i alla fall ett eget hus med perfekt ljus (inte huset på bilden). Och tror inte någon av de som äger de andra husen i byn har något emot om vi lånar dem en liten stund för våra fotoutflykter.
